Spanska dagstidningar är så inriktade på politik att de brukar kallas för ”political newspapers” istället för ”newspapers” vid akademiska analyser.
        Även på nyhetsplats genomsyras de av åsikter och kampanjer. När det är val skärps dessutom politiseringen ytterligare vilket alla som följer Spanien kunde notera månaderna före valet som hölls nu den 9 mars.

Under valår punktbevakar tidningarnas politiska redaktioner allt den egna linjens partiledare gör, samtidigt som undersökande journalister försöker gräva fram skandaler om det andra partiet.
        Redaktionerna får dessutom många tips. De två stora politiska partierna, Partido Popular (PP) och Partido Socialista Oberero Español (PSOE) har till och med egna experter som på heltid ägnar sig åt att granska motståndarna. De bästa godbitarna de hittar läcker de till utvalda journalister.
        Skandalerna brukar portioneras ut i intervaller, ju närmare valet desto fler, för att skapa intryck av att det finns många lik i garderoben.

Inte ens opinionsundersökningarna hålls utanför politiseringen. Den som har följt tidigare val i Spanien vet att de flesta spanska opinionsinstitut kännetecknas av att vara genuint osäkra.
        Ju närmare valet desto mer öppet tar tidningarna ställning. Resultatet av opinionsundersökningar vinklas hårt. Värst brukar El Mundo vara.
       
Ett resultat av den spanska pressens politisering är att en stor del av allmänheten inte läser de stora dagstidningarna.
         Spaniens mest lästa dagstidning är i stället gratistidningen ”20 minutos” som har mer än 2,5 miljoner läsare per dag. Näst mest läst är sporttidningen ”Marca” med 2,4 miljoner läsare. Först på tredje plats kommer den traditionella spanska tidningen El País som har 2,2 miljoner dagliga läsare i snitt. Fyran och feman är gratistidningarna Qué! (2 milj) och Metro (1,7 milj).
        Den medvetne läsaren kan dock få ut mycket av de stora traditionella dagstidningarna ändå trots den tydliga politiserinen, speciellt av El País som är en av världens främsta kvalitetstidningar.

Politiseringen inom de spanska massmedierna gäller också radio och tv. De stora nyhetsradiokanalerna och kommersiella tv-kanalerna är antingen PP-vänliga eller PSOE-vänliga.
        Statliga TVE har alltid kontrollerats hårt av den sittande regeringen. Därför rensas redaktionerna ut vid varje regeringsskifte. Inte bara redaktionscheferna utan också nyhetsuppläsarna byts ut. Dagen efter regeringsskiftet är det nya ansikten i rutan.

Den politiserade journalistiken leder till ökat misstro mot masmedierna och deras roll.
      Politiseringen ställer också till med stora praktiska problem. Under många år har det till exempel inte varit möjligt att ordna en vanlig partiledardebatt på en spansk tv-kanal, på grund av att partierna inte har velat ställa upp i en av motståndarna kontrollerad kanal.
       
Räddningen vid debatterna inför valet i år blev till slut en kompromiss där initiativet kom utifrån. Ansvaret för de båda partiledardebatterna som hölls den 25 februari och 3 mars hamnade hos tv-akademin. De tog hand om allt praktiskt, och länkade sedan vidare sändningen till ett trettiotal tv-kananaler och mängder med radio och webbkanaler.
        På så sätt fick väljarna äntligen en möjlighet att få svar på sina frågor.
        De politiska journalisterna fick vänta med sina kampanjer till efteråt.

En annan version av denna text har även publicerats i marsnumret av tidningen Sydkusten.