Den senaste tiden har ETA utfört en rad spektakulära attentat.
      Vissa bedömare anser dock att offensiven kan ses som ETA:s dödsryckning.
     Denna uppfattning fick ytterligare  stöd sent på tisdagen 20 maj då ETA:s högste ledare, Francisco Javier López Peña, alias ’Thierry’, greps tillsammans med ytterligare tre tunga medlemmar vid ett tillslag i södra Frankrike.
    Bilden här intill på ”Thierry” är en gammal polisbild som under lång tid cirkulerat på efterlysningar i Spanien och Frankrike.
     Under flera år har erroristledaren haft den ledande rollen inom ETA. Tillslaget ses därför som en stor framgång för samarbetet mellan fransk och spansk polis.
     ETA är i dag mycket försvagade efter en rad framgångsrika polisinsatser. Men radikaliseringen som skett i Baskien har samtidigt gett nya unga medlemmar till terroristerna. Därför finns det en del som anser att ETA långt ifrån är besegrat.
    Spanienbloggen skrev tidigare en längre kommentar om bakgrunden till det som pågår som kan läsas här.
     Vad tillslaget betyder återstår att se. ETA är organiserat i oberoende celler som kan operera utan order uppifrån.

Hur länge till kommer Mariano Rajoy att hålla ut?
    Inom det konservativa oppositionspartiet Partido Popular (PP) har maktkampen intensifierats den senaste tiden.
    Efter två förluster har Rajoy ingen framtid. Det är en uppfattning som allt fler inom det konservativa partiet nu delar. Det fungerar ju uppenbarligen inte att bara kritisera och skapa konflikt.
    Många inom PP anser att det konservativa partiet måste hitta en ny strategi om det ska bli maktsifte vid nästa val 2012.  En given linje är att följa den strategi som gav segern till de nya moderaterna i Sverige.
    Den just nu gällande linjen vill dock se en fortsätning på dagens politik men med en ny ledare. I denna grupp finns José Maria Aznar som hela tiden har funnits kvar i bakgrunden.
     Frågan är alltså vilken falang som kommer att vinna kampen. Och vem som i så fall ska ta  över som ledare när/om Rajoy går.
      Den liberala falangen inom partiet är visserligen mest populär bland väljarna och skulle alltså ha en god chans att vinna nästa val om  partiet fick Alberto Ruiz Gallardón, Madrids borgmästare, som ledare.
   Men om den konservativa falangen kan behålla sitt grepp över partiet så finns det två kvinnor som i stället ligger mycket bra till för att ta över. Den ena är Esperanza Aguirre, regionalpresident för Madrid, och den andra är Ana Botella, Aznars hustru, som är sugen på att göra som Hillary Clinton.
    Hur det går kan man bara gissa. Det ska bli intressant att följa spelet.

Real Madrid har ännu en gång vunnit La Liga.
     Segern i den spanska ligan blev extra ljuvlig för madridfansen genom att den avgörande poängen vanns i en  match smot ärkerivalen Barcelona som förlorade stort.
    Analyser av den matchen finns överallt och därför finner du inget här. Jag befinner mig dessutom på resande fot och kan bara skriva ett litet inlägg.
      För specialstudier gå vidare till Marca som har en bra summering av Reals alla segrar på denna länk.
     Fotboll är onekligen en stor del av det spanska samhället. På gott och ont dominerar fotbollen den spanska kulturen.
      Någon har till och med räknat ut att varannat samtal på en spansk bar handlar om fotboll.
      Just nu handlar det om hur det kunde gå så dåligt för Barceona i år. Så hyllade, så rika och så bortskämda att de glömt bort att man måste svettas och träna hårt för att hålla sig kvar i topp.

Den senaste tiden har torkan blivit ett allt mer uppmärksammat problem i Spanien. Nu är vattenbrist inget nytt fenomen på den Iberiska halvön. Torka har alltid varit ett gissel. Det som satt fokus på frågan denna gång är att det är Barcelona som drabbats. Till slut blev vattenkrisen så akut att regeringen tvingades gå in och reglera tilldelningen av flodvatten för att staden inte ska törsta ihjäl.
  
Eftersom floderna har en avgörande roll för Spaniens vattenförsörjning innebär omfördelningen att andra delar av landet tvingas släppa till sitt flodvatten. Därmed har vattenfrågan blivit politisk. Regeringen anklagas för favorisering.
        Att ta vatten från ett område och leda det till ett annat är naturligtvis en mycket kortsiktig lösning. De grundläggande orsakerna till torkan finns kvar. Därför är det mycket trist att de spanska politikerna nu har förvandlat vattenfrågan till dagspolitiskt rävspel, i stället för att försöka komma överens om en långsiktig lösning.

De senaste fyra åren har Spanien drabbats av en allt värre torka som en följd av klimatförändringarna. Det regnar inte längre lika mycket i Spanien som det brukade.
        Eftersom vattenförsörjningen huvudsakligen är inriktad på utnyttjande av ytvatten har detta har fått allvarliga konsekvenser för de drabbade områdena.

Samtidigt har behover av vatten ökat. I torra solstekta landsdelar som egentligen skulle ha varit ökenområden anläggs nya trädgårdsodlingar och golfbanor som slukar enorma mängder vatten.
        När välståndet ökar växer också samhällets vattenbehov. Bara en sådan sak att det numera finns 800 000 pooler i Spanien.
        FN har räknat ut att efterfrågan på vatten i världen ökat sex gånger under de senaste hundra åren. Samtidigt är vattentillgången mindre. I dag lever 45 miljoner människor i Spanien. För bara några år sedan var befolkningssiffran 40 miljoner. Turisterna och de tillfälligt boende blir allt fler. Vattenbehoven allt större.

För bönder som har husdjur betyder torkan missväxt. Priset på foder går upp, vilket i sin tur gör det allt svårare att gå runt ekonomiskt. För städerna betyder de senaste årens minskade regn att vattenreservoarerna sinar. Hårdare restriktioner väntar.
        Vattenfrågan är dock inte omöjlig att lösa. Men det krävs stora investeringar. Det finns till exempel ganska gott om grundvatten i stora delar av Spanien som skulle kunna utnyttjas effektivare. I dag är vattenförsörjningen helt inriktad på ytvatten. Det finns också redan teknik som behövs för att bygga avsaltningsanläggningar som skulle kunna försörja grönsaksodlingar och golfbanor med vatten. Men det kostar pengar.

Att stoppa klimatförändringarna är en fråga som världens samfund måste lösa tillsammans.
        För att lösa den spanska vattenkrisen vore det däremot mycket effektivt att snabbt höja priset på vatten. Då upphör slöseriet. Då blir det lösamt att investera i ny teknik.          Det som krävs för detta är dock politisk vilja och samförstånd. Det finns inte i dag. Därför kommer den spanska vattenbristen att fortsätta ytterligare en tid.

Denna text har även publicerats i majnumret av tidningen Sydkusten.