Konjunkturnedgången har slagit till snabbare i Spanien och ser ut att bli djupare här än i norra Europa. Arbetslösheten har redan nått en alarmerande nivå samtidigt som fastighetsmarknaden rasar.
        Krisen var väntad. Man behövde inte vara speciellt kunnig i ekonomisk historia för att känna till att lågkonjunkturen skulle komma. Ända sedan Bibelns tid har ju sju goda år följts av en nedgång. Konjunktursvängningar är en del av marknadsekonomin.
       
Nu i efterhand när fastighetsbubblan spruckit kan man dock konstatera att det var många som struntade i varningarna. Redan för ett och ett halvt år sedan skev jag en större kolumn här på Spanienbloggen där jag analyserade situationen. Det som förvånade mig då var att så många mäklare med verksamhet i Spanien ansåg att jag hade fel. På mässor och i olika organ som vände sig till svenskar med funderingar på att flytta utomlands fanns det såväl bankmän som mäklare som förklarade att tiden var ypperlig för att köpa bostad i Spanien.
    De var inte ensamma om att sprida denna åsikt. Ända fram till våren 2008 fortsatte aktörerna i den spanska fastighetsbranchen att dementerna alla påståenden om att den spanska ekonomin och framför allt fastighetsmarknaden var uppblåst till en orimligt hög nivå.

Att fastighetsskojarna såg en möjlighet till snabba klipp är en sak. Men till synes sansade spanjorer som borde ha haft mer erfarenhet drogs också med i karusellen och började spekulera i bostäder. Ivrigt påhejade av banker och fastighetsbolag som tjänade på att fastighetsbubblan blåstes upp ytterligare.
     Tyvärr är det också många unga spanska och latinamerikanska familjer som nu har drabbats av kraschen. I Spanien ska man äga sin egen bostad. Många av dem som hade oturen att bilda familj under de senaste åren har belånat sig över sin förmåga för att köpa bostad.  I höst kommer många av dem att tvingas lämna sina hem. Fruktansvärt tragiskt.

Att fastighetsbubblan till slut spruckit är dock inte enbart så negativt för alla svenskar med intressen i Spanien som många tror. Tillhör man inte dem som spekulerat och räknat hem vinster innan de är säkrade betyder inbromsningen möjligheter. Det är nu det öppnas möjligheter att göra en ekonomisk satsning i Spanien.
    Krisen innebär att det har blivit lättare att gå in på den tidigare så överhettade spanska marknaden. Fastighetsmarknaden behövde verkligen kylas ner. De senaste tio åren har priserna på den spanska bostadsmarknaden ökat mest i Europa. Nu faller priserna.

Senaste gången Spanien drabbades av en lika snabb och djup nedgång i ekonomin var slutet av 1992. Den sanslösa högkonjunkturen som Spanien då haft sedan landet gick med i EU 1986 bröts då bryskt med en djup krasch.
    Vi som var med då minns vad som hände med bostadspriserna. Precis som nu gick de största byggföretagen i konkurs redan under det första året. Men det dröjde därefter ytterligare något år innan de utannonserade priserna reglerades nedåt.
    Krisen den gången varade i drygt två år och det är ungefär så länge som den kommer att pågå även denna gång. Om inget oförutsett händer förstås, av främst världspolitiskt slag. Vi kan alltså gissa att Spanien går in i en ny växande konjunktur år 2011.

Det enda man nu kan göra som privatperson för att rädda den egna ekonomin är att ställa frågor till sig själv. Professionella rådgivare ser först och främst på sina egna intressen.
    Fråga dig varför svenska mäklare anser att en bostad i Thailand är en bättre investering än en bostad i Spanien. Vad händer när priset på olja stiger igen? Nu kan en familj flyga till Thailand för en månadslön, inom en nära framtid kommer en biljett kanske att kosta en årslön? Vill du verkligen bo i en militärdiktatur när du är gammal?
    Fundera också över varför bankerna vill att du ska investera dina svenska pensionspengar i Rysslandsfonder eller Kinafonder. Varför ska du stöda den ryska krigsekonomin? Vill du att Kina ska blir ännu starkare? Är det inte bättre att du satsar på svenska eller spanska räntefonder?

Den som vill köpa bostad i Spanien just nu ska förstås vara medveten om att de gamla priserna som står i annonserna inte längre gäller och att den nya prisnivån ännu inte riktigt infunnit sig.
    Se på historien. Historien upprepar sig inte, det gör den aldrig, men man kan dra lärdomar.
    Efter krisen 1992-1993 började den spanska ekonomin växa igen. Tillväxten låg  på ett snitt på 3,0 procent per år, med ett hack för IT-kraschen 2001. När det gick som bäst under 2006 ökade BNP med hela 3,8 procent, en procentenhet mer än resten av euroländerna. Till stor del drevs tillväxten upp av byggindustrin och den stora invandringen fungerade här som en viktig ekonomisk motor. Men den snabba tillväxten innebar att Spanien gick förbi Italien, mätt i BNP per invånare.
    Till skillnad mot Italien, där den politiska oredan och maffians korruption aldrig ser ut att upphöra, kan vi vara säkra på att Spanien kommer att återhämta sig. Spanien är en stabil demokrati med goda grundförutsättningar.
    Alla vi som har Spanien som vårt andra hemland kan alltså vara lugna. Förr eller senare vänder det. Till Spanien kan man dessutom åka tåg. Det kan man inte till Thailand.

En kortare version av denna text har även publicerats i septembernumret av tidningen Sydkusten.