På lördag den 6 december är det 30 år sedan Spanien fick sin demokratiska konstitution.
       Sommaren året dessförinnan, den 15 juni 1977, hade det första demokratiska valet hållits vilket ledde till att Adolfo Suárez blev premiärminister.
        I övergången till demokrati hade den unge kungen Juan Carlos huvudrollen. Det var han som först hade insett att Adolfo Suarez var den enda politiker som både högern och vänstern kunde acceptera. Därefter var det han som mycket skickligt  lyckades lotsa igenom ett demokratiskt val och även få högern att gå med på att låta vänstern delta. Det var slutligen kungen som var drivande när den nya konstitutionen klubbades igenom, framburen av en stor folkomröstning.
    Det dröjde visserligen ytterligare flera decennier tills demokratin var helt konsoliderad. Alla minns försöket till motkuppen 1981. Alla minns också alla diktaturens avarter som levde kvar under lång tid i form av maktmissbruk och korruption, polisvåld och avsaknad av respekt för de mänskliga rättigheterna.
    I dag låter allt så enkelt. Men 1978 hade bara tre år passerat sedan Franco dog. Allt kunde fortfarande hända.
   Befolkningsstatistiker brukar räkna 30 år som ett släktled. Det har skett enormt mycket under dessa år.
   Då för 30 år sedan var Spanien ett ekonomiskt efterblivet jordbruksland som hade styrts av en diktator i mer än 40 år. I dag är Spanien ett modernt informationssamhälle och ett av EU:s mest tongivande stater.
     Den enda av de makthavare som var med för 30 år sedan och som fortfarade finns kvar i dag är faktiskt kung Juan Carlos. Alla andra politiker som var med har avlidit eller bytts ut.  Adolfo Suarez som på bilden här nedan talar med Juan Carlos är svårt sjuk.
     Tiden har också gjort att alla ansvariga inom diktaturen är döda. En ny generation har tagit över som saknar egna erfarenheter av diktaturen.