Spanienbloggen tar nu en lång julpaus och återkommer först efter att Los Reyes Magos varit på besök, det vill säga efter Trettonhelgen.
       Den Disneyinspirerade jultomteimperialismen har visserligen börjat tränga igenom även i Spanien. Tomten stor och rödklädd syns alltså även i Spanien. Varuhusen skyltar med tomtar och julklappar.
        Men här liksom en stor del av den spansktalande delen av världen får ändå de flesta barn snällt vänta på sina klappar fram till Trettonhelgen. Det var ju då, tretton dagar efter födelsen, som de tre kungarna Gaspar, Melchor och Baltasar kom från fjärran land för att ge Jesus hans presenter.
       Men innan de tre vise männen, Los Reyes Magos som de kallas, kommer till Spanien är det först dags för nyår då man ska äta tolv vindruvor vid midnatt (en för varje klämtning) och önska ett Gott nytt år.
     Den djupa lågkonjunkturen innebär att årets julrea kommer att bli rekordstor, många butiker kommer inte att få sina varor sålda i tid. Rean kommer också att tjuvstarta på många håll redan den 2 januari i stället för att vänta till efter trettonhelgen.
    Spanienbloggen återkommer med nya kolumner när förkylningsvisusen blivit färre och dagarna är längre.
       Felices Fiestas!
     ¡Feliz Navidad y Próspero Año Nuevo!

För alla matglada med Spanien- intresse.

Lagom inför jul finns nu en ny kokbok om Spaniens mat utgiven.
     I boken som heter ”En doft av Spanien – Det genuina köket”  berättar Ingela Brandberg om sina spanska favoriträtter. Boken som har tyngdpunkten på den klassiska spanska husmanskosten är kryddad med användbara fakta. Sammanlagt finns nittiofem recept vilket räcker för att täcka in l det spanska kökets alla paradrätter. Till många av rätterna finns vintips. Dessutom finns ett utförligt kapitel om Spaniens viner, samt en ordlista i slutet.
    För alla som gillar Spanien är det en given bok, perfekt att ha med i köket som inspiration. Men också för den som vill lära sig mer om Spanien.
    Boken är utgiven i Spanien, men kan beställas via denna hemsida.

För någon månad sedan träffade jag Juan José Ibarretxe i den baskiska huvudstaden Vitoria för en intervju. Sedan 1998 har Ibarretxe varit lehendakari i Baskien, det vill säga Baskiens regionalpresident.
        Ibarretxe tillhör det baskiska kristdemokratiska nationalistpartiet PNV, som har haft den regionala makten i Baskien sedan Spanien demokratiserades för trettio år sedan. Det var då Spanien gick från att vara en stenhårt centralstyrd enhetsstat till att bli ett av Europas mest decentraliserade länder. Det skedde i och med att den nya demokratiska konstitutionen då infördes den 6 december 1978 (se tidigare kolumn).

Genom åren har jag träffat Ibarretxe ett flertal gånger, detta var den andra längre intervjun. Det är ingen underligt med det. Som Spanienkorrespondent försöker jag träffa de flesta av Spaniens politiker så ofta det finns en möjlighet.
          Det underliga är att denna gång väckte intervjun stor uppmärksamhet bland mina spanska journalistkollegor i Madrid. Något som verkligen visar hur känslig den baskiska frågan har blivit i Spanien. När jag träffar andra politiker bryr sig ingen.

Ett ämne som kom upp under intervjun med Ibarretxe var naturligtvis folkomröstningen som skulle ha hållits i Baskien den sista helgen i oktober. Den stoppades i sista stund av ett domstolsbeslut i Madrid, då den ansågs strida mot konstitutionen.
        Ibarretxe betonade mycket tydligt att det inte alls hade varit tal om att hålla en folkomröstning, vilket det hade framställts som i spanska och internationella medier. Det Ibarretxe och hans regionalregering ville genomföra var en rådfrågning för att få svar på flera frågeställningar, bland annat skulle baskerna säga om de över huvud taget ville ha en folkomröstning om Baskiens eventuella självständighet längre fram. I enkäten, som vi kan kalla den, fanns även en fråga om ETA.
        Valblanketterna som skulle användas var tryckta, jag har en av dem hemma.

I Spanien har många politiska kommentatorer anklagat Ibarretxe för att han bara var ute efter uppmärksamhet. Att omröstningen skulle stoppas var givet. Men han ville ha sin omröstning, anser de, för att väcka uppmärksamhet. Det är regionalval i Baskien i vår. Ibarretxe och hans PNV vill öka sin popularitet inför valet.
        Till viss del kan jag hålla med om detta. Politiker är alltid ute efter att vinna stöd av väljarna. Men Ibarretxe ville verkligen ha svar på de frågor som fanns i denna omröstning.

Tyvärr fick vi nu inte veta hur många det finns i Baskien som verkligen vill ha en folkomröstning. Är det mer än femtio procent? Kanske. Men med tanke på Bilbaos spanska förorter är det omöjligt att veta.
        Eftersom omröstningen stoppades fick vi tyvärr inte heller veta vilket stöd den baskiska terroristorganisationen ETA egentligen har i Baskien. Vi vet nu att ungefär hundratusen basker brukar rösta på den radikala nationalistiska partibildning som tidigare hette Batasuna. Men hur många av dem stöder den terror som ETA:s aktivister svarar för?

Mitt i den djupa lågkonjunkturen och finanskrisen fortsätter ETA att vara den stora nyheten i Spanien. Dödandet fortsätter. Men militärt och ekonomiskt är ETA just nu förmodligen svagare än de någonsin varit, efter flera lyckade polisaktioner.
     Det hade varit intressant att också få svar på hur det ideologiska stödet är för terroristerna i Baskien. Jag är säker på att det är väldigt svagt.

Denna text har även publicerats i decembernumret av tidningen Sydkusten.