Siffrorna som vittnar om arbeslöshet, inflation, ränteutveckling och försäljning av hushållens större kapitalinvesteringar som bilar och fastigheter pekar på en sak: Spanien är redan inne i den väntade lågkonjunkturen.
Psykologi styr ekonomi. Att allt fler nu är eniga om att nedgången är här gör att spiralen pekar ännu säkrare neråt.
Spanienbloggen har skrivit om svackan i ekonomin vid flera tillfällen tidigare. Redan i höstas fanns en stor kolumn om den väntade nedgången inom fastighetsbranchen, en kolumn som intressen inom mäklarbranchen då slog bort. Ja, det finns till och med fortfarande intressen inom mäklarbranchen som hävdar att det inte är någon nedgång i fastighetsbranschen.
Andra mer tillförlitliga källor ger en helt annan bild. Den internationella finansorganet OECD förutspår till och med i sin senaste rapport att den spanska tillväxten inte blir större än 1,6 procent 2008 och att den sedan faller till 1,1 procent 2009. Det räcker inte för att nå över inflationen som samtidigt pendlar allt högre. Tillväxte blir därmed negativ om OECD får rätt.
För oss som känner till historien är detta väntat. Vi minns att ända sedan bibelns tid har sju goda år följt av en nedgång. Konjunktursvängningarna är en del av marknadsekonomin.
Personligen minns jag nedgången som kom i slutet av 1992. Det Iberiska högtrycket vände då till en rejäl depression. 1993 och 1994 var det tungt för Spanien.
Situationen nu är inte kul. Risken för en stagflation är stor, det vill säga hög inflation i kombination med lågkonjunktur. Priset på framför allt olja, bensin, driver upp inflationen. Räkna med konflikter och protester nu när priset ökar.
En svår tid väntar alltså. Men sedan kommer uppgången igen. Med hjul som snurrar allt snabbare. Så gjorde det efter 1994 och så gjorde det efter 2001. Det är viktigt att komma ihåg när snålblåsten viner. Sedan toppen nåddes förra gången, i mars 2001, fram till toppen nåddes denna gång, i mars 2008, gick Spanien igenom en enorm högkonjuntur. Spanien förvandlades.
I dag är Spanien en av EU:s tongivande stater och en av världens största ekonomier, speciellt om man räkna in alla spanska multunationella företags verksamhet i Latinamerika är Spanien en stor världsaktör.
Det kommer att dröja fler år. Men till skillnad mot Italien där oredan bara sprider sig kan vi vara säkra på att Spanien sedan fortsätter framåt. En svacka kommer inte att stoppa spanjorerna. Det var länge sedan det fanns ett ”mañana” i Spanien.