I onsdagens Aftonbladet skrev jag om Tenerifes lillasyster La Palma, en ö med dramatiska stränder och grön natur. Det går att skriva hur mycket som helst om denna vackra ö. Texten som nu ligger på Aftonbladet finns på denna länk.
I den kanariska arkipelagen finns åtta öar som är befolkade. Alla med sin egen karaktär. På några av öarna är stränderna täckta av gyllengul finkornig sand. På andra är stranden svart och silverglimmande eller täcks av rundslipade stenar.
Förra vintern reste jag runt mellan alla åtta Kanarieöar. Ett av reportagen jag skrev berättade om dessa öar. Kanske kan det ge lite inspiration nu är flyget till Thailand är för dyrt och vintern i Sverige och på det spanska fastlandet är så kall.
Liksom förra året vid denna tid har det blivit dags för Spanienbloggen att summera året som gick, utse vilka som var de viktigaste nyheterna i Spanien och kanske även försöka blicka framåt mot det nya året som har inletts.
När jag ser tillbaka på den årssammanfattning jag gjorde i denna kolumn för ett år sedan så var den största nyheten att ETA ännu en gång börjat mörda tätt följt av klimathotet och flyktingvågen från Afrika.
Nu ett år senare är krisen den överlägset dominerande nyheten och var det under en stor del av 2008. Visserligen hölls det val i mars 2008, landslaget vann en stor seger under sommaren och den baskiska frågan fortsatte att dominera de spanska medierna. Men inget av detta kan mäta sig mot finanskrisen, fastighetskrisen och lågkonjunkturen som alla tre tillsammans drabbade Spanien med full kraft.
Det gick snabbt. Från att ha haft Europas högsta tillväxt under flera år, befinner sig den spanska ekonomin nu plötsligt i recession. Spanien har drabbats av en ekonomisk tvärnit.
Arbetslösheten är på väg mot samma höga nivå som under 1980-talet. Rädslan att förlora jobbet sprider sig allt mer. Alla känner någon som har blivit av med sitt arbete eller som riskerar att bli utan arbete som en följd av den ekonomiska krisen.
De första varningarna om att den överhettade spanska fastighetsmarknaden skulle drabbas av en krasch hade visserligen kommit redan under början av 2007.
Allt fler tecken pekade därefter på att Spanien skulle drabbas av en allvarlig ekonomisk kris så fort valet i mars 2008 var passerat och den sittande regeringen hade tagit hem segern.
Men eftersom den spanska regeringen inte ville sprida oro som skulle kunna äventyra valsegern, släpptes aldrig någon offentlig statistik som kunde visa väljarna vad som var på väg att hända.
Så länge ekonomin gick på högtryck valde de flesta att slå dövörat till och strunta i varningarna. När jag skrev en kolumn i början av 2007 här på Spanienblogen om fastighetsbubblan som var på väg att explodera fick jag ta emot flera ilskna mejl från läsare med intressen i den spanska fastighetsmarknaden som anklagade mig för att sprida felaktigheter som orsakade onödig försiktighet och rädsla.
Jag har dock fortsatt att regelbundet skriva om den ekonomiska krisen eftersom den har fått och kommer att få så djupa konsekvenser. Genom kontakt med er läsare vet jag att ni vill ta del av mina synpunkter. Direkt efter valet våren 2008 gjorde jag till exempel en större sammanfattning i denna spalt av fastighetsbubblan.
Jag ska inte säga vad var det jag sa. Det är ingen överraskning att konjunkturen går i cykler. Så har det varit sedan Bibelns tid, sju goda år har alltid följts av en nedgång. Men framför allt har ekonomin fungerat så ända sedan industrialiseringen slog igenom. Det ligger i marknadsekonomins natur att en högkonjunktur följs av en lågkonjunktur.
Att den spanska fastighetsbubblan skulle spricka kunde alltså vem som helst som hänger med i nyhetsflödet inse. Men ingen kunde naturligtvis räkna med att den fastighetsbubblan skulle spricka samtidigt som världen drabbades av sin värsta finanskris sedan 1930-talet.
Inte heller kunde någon förutspå att krisen skulle fördjupas så snabbt och bli så dramatisk.
Vanligtvis brukar en konjunkturnedgång komma snabbt, men nu gick det väldigt mycket snabbare på grund av den globaliserade ekonomin. När finansbubblan slutligen sprack i USA drogs hela världen med och det omedelbart.
Hur länge kommer det att vara så här? Frågan har riktats mot mig flra gånger och jag lika lite som någon annan har ett svar.
Men om vi ser tillbaka vet vi att en lågkonjunktur brukar pågå under två år och uppgången brukar sedan ta längre än nedgången.
Denna gång finns det dock en skillnad mot tidigare lågkonjunkturer. Aldrig tidigare har ekonomin varit så globaliserad som nu. Aldrig tidigare har alla nationella marknader påverkat varandra så nära.
Men med tanke på hur snabbt fallet kom denna gång kan också uppgången gå snabbare.
Det betyder i så fall att redan under hösten 2010 kan Sverige vara tillbaka. För Spaniens del kommer uppgången att ta lite längre tid, i och med att arbetslösheten här kommer att bli så mycket allvarligare och att en så stor del av den spanska ekonomins tillväxt byggde på fastighetsbranschens överhettning.
Men när det vänder i norra Europa dröjer det inte mer än något år innan också Spanien följer efter.
När det vänt kommer snart hjulen att börja snurra allt snabbare igen, arbetstillfällena bli fler och priserna på bostäder börjar därefter stiga igen till allt mer orealistiska nivåer. Det här är inte sista gången vi har en finanskris.
En kortad version av denna kolumn har även publicerats i januarinumret av tidningen Sydkusten.
Lagom inför jul finns nu en ny kokbok om Spaniens mat utgiven.
I boken som heter ”En doft av Spanien – Det genuina köket” berättar Ingela Brandberg om sina spanska favoriträtter. Boken som har tyngdpunkten på den klassiska spanska husmanskosten är kryddad med användbara fakta. Sammanlagt finns nittiofem recept vilket räcker för att täcka in l det spanska kökets alla paradrätter. Till många av rätterna finns vintips. Dessutom finns ett utförligt kapitel om Spaniens viner, samt en ordlista i slutet.
För alla som gillar Spanien är det en given bok, perfekt att ha med i köket som inspiration. Men också för den som vill lära sig mer om Spanien.
Boken är utgiven i Spanien, men kan beställas via denna hemsida.
För någon månad sedan träffade jag Juan José Ibarretxe i den baskiska huvudstaden Vitoria för en intervju. Sedan 1998 har Ibarretxe varit lehendakari i Baskien, det vill säga Baskiens regionalpresident.
Ibarretxe tillhör det baskiska kristdemokratiska nationalistpartiet PNV, som har haft den regionala makten i Baskien sedan Spanien demokratiserades för trettio år sedan. Det var då Spanien gick från att vara en stenhårt centralstyrd enhetsstat till att bli ett av Europas mest decentraliserade länder. Det skedde i och med att den nya demokratiska konstitutionen då infördes den 6 december 1978 (se tidigare kolumn).
Genom åren har jag träffat Ibarretxe ett flertal gånger, detta var den andra längre intervjun. Det är ingen underligt med det. Som Spanienkorrespondent försöker jag träffa de flesta av Spaniens politiker så ofta det finns en möjlighet.
Det underliga är att denna gång väckte intervjun stor uppmärksamhet bland mina spanska journalistkollegor i Madrid. Något som verkligen visar hur känslig den baskiska frågan har blivit i Spanien. När jag träffar andra politiker bryr sig ingen.
Ett ämne som kom upp under intervjun med Ibarretxe var naturligtvis folkomröstningen som skulle ha hållits i Baskien den sista helgen i oktober. Den stoppades i sista stund av ett domstolsbeslut i Madrid, då den ansågs strida mot konstitutionen.
Ibarretxe betonade mycket tydligt att det inte alls hade varit tal om att hålla en folkomröstning, vilket det hade framställts som i spanska och internationella medier. Det Ibarretxe och hans regionalregering ville genomföra var en rådfrågning för att få svar på flera frågeställningar, bland annat skulle baskerna säga om de över huvud taget ville ha en folkomröstning om Baskiens eventuella självständighet längre fram. I enkäten, som vi kan kalla den, fanns även en fråga om ETA.
Valblanketterna som skulle användas var tryckta, jag har en av dem hemma.
I Spanien har många politiska kommentatorer anklagat Ibarretxe för att han bara var ute efter uppmärksamhet. Att omröstningen skulle stoppas var givet. Men han ville ha sin omröstning, anser de, för att väcka uppmärksamhet. Det är regionalval i Baskien i vår. Ibarretxe och hans PNV vill öka sin popularitet inför valet.
Till viss del kan jag hålla med om detta. Politiker är alltid ute efter att vinna stöd av väljarna. Men Ibarretxe ville verkligen ha svar på de frågor som fanns i denna omröstning.
Tyvärr fick vi nu inte veta hur många det finns i Baskien som verkligen vill ha en folkomröstning. Är det mer än femtio procent? Kanske. Men med tanke på Bilbaos spanska förorter är det omöjligt att veta.
Eftersom omröstningen stoppades fick vi tyvärr inte heller veta vilket stöd den baskiska terroristorganisationen ETA egentligen har i Baskien. Vi vet nu att ungefär hundratusen basker brukar rösta på den radikala nationalistiska partibildning som tidigare hette Batasuna. Men hur många av dem stöder den terror som ETA:s aktivister svarar för?
Mitt i den djupa lågkonjunkturen och finanskrisen fortsätter ETA att vara den stora nyheten i Spanien. Dödandet fortsätter. Men militärt och ekonomiskt är ETA just nu förmodligen svagare än de någonsin varit, efter flera lyckade polisaktioner.
Det hade varit intressant att också få svar på hur det ideologiska stödet är för terroristerna i Baskien. Jag är säker på att det är väldigt svagt.
Denna text har även publicerats i decembernumret av tidningen Sydkusten.
På lördag den 6 december är det 30 år sedan Spanien fick sin demokratiska konstitution.
Sommaren året dessförinnan, den 15 juni 1977, hade det första demokratiska valet hållits vilket ledde till att Adolfo Suárez blev premiärminister.
I övergången till demokrati hade den unge kungen Juan Carlos huvudrollen. Det var han som först hade insett att Adolfo Suarez var den enda politiker som både högern och vänstern kunde acceptera. Därefter var det han som mycket skickligt lyckades lotsa igenom ett demokratiskt val och även få högern att gå med på att låta vänstern delta. Det var slutligen kungen som var drivande när den nya konstitutionen klubbades igenom, framburen av en stor folkomröstning.
Det dröjde visserligen ytterligare flera decennier tills demokratin var helt konsoliderad. Alla minns försöket till motkuppen 1981. Alla minns också alla diktaturens avarter som levde kvar under lång tid i form av maktmissbruk och korruption, polisvåld och avsaknad av respekt för de mänskliga rättigheterna.
I dag låter allt så enkelt. Men 1978 hade bara tre år passerat sedan Franco dog. Allt kunde fortfarande hända.
Befolkningsstatistiker brukar räkna 30 år som ett släktled. Det har skett enormt mycket under dessa år.
Då för 30 år sedan var Spanien ett ekonomiskt efterblivet jordbruksland som hade styrts av en diktator i mer än 40 år. I dag är Spanien ett modernt informationssamhälle och ett av EU:s mest tongivande stater.
Den enda av de makthavare som var med för 30 år sedan och som fortfarade finns kvar i dag är faktiskt kung Juan Carlos. Alla andra politiker som var med har avlidit eller bytts ut. Adolfo Suarez som på bilden här nedan talar med Juan Carlos är svårt sjuk.
Tiden har också gjort att alla ansvariga inom diktaturen är döda. En ny generation har tagit över som saknar egna erfarenheter av diktaturen.
I oktober 2008 inledde förundersökningsdomaren Baltasar Garzón en process för att försöka ställa ansvariga inom Francoregimen till svars för folkmord, vilket Spanienbloggen tidigare skrivit om.
Nu två månader senare tvingades han lägga ner sin förundersökning. I beslutet som uppges anledningen vara att det inte längre finns någon kvar i livet som kan ställas till svars.
Såväl Franco som samliga som haft en ledare roll inom diktaturen hade hunnit avlida.
Något man kan fundera över en dag som denna, en 20 november, när det är Francos dödsdag.
Sanningen kan däremot inte stoppas. Arbetet med att få fram sanningen om vad som hände kommer att fortsätta även efter domstolens beslut.
På söndagen närmast den 20 november samlas franqsterna för att minnas sin ledare. Så också i år. Det blir som förra året, här är min kulumn om detta firande.
Diskoteket Pacha i Valencia har tidigare vid flera tillfällen gjort sig känt för sin kontroversiella och sexistiska marknadsföring.
Inför den 5 december planerades alla tidigare gränser passeras. I reklamen för kvällen som finns här intill utlystes en tävling för alla kvinnliga besökare som kom till diskoteket denna kväll. Första pris skulle vara en bröstförstoring värd 4500 euro.
Under fredagen den 21 november tvingades de ansvariga bakom kampanjen backa. Motståndet blev för hårt.
I ett brev som lagts ut på diskotekets hemsida ber ägaren Carlos Monsell alla som blivit illa berörda om ursäkt.
Tävlingen fördömdes från flera håll. Både bland politiker och bland allmänheten finns numera ett växande motstånd mot sexistisk reklam. Till skillnad mot i till exempel Italien är jämställdheten på stark frammarch i det nya Spanien.
Det som slutligen fick Pacha att backa var säkerligen också att Spaniens hälsominister Bernat Soria beslutade att se om det gickatt stoppa tävlingen.
Mannen på bilden heter Garikoitz Aspiatu och går under täcknamnet Txeroki. Han har mördat flera personer och varit ansvarig för alla grova terroristbrott som ETA utfört sedan 2004.
Nu är han gripen.
Han greps i södra Frankrike natten mot måndagen den 17 november. Fransk och spansk specialpolis slog då till i en gemensam aktion. Txeroki har tidigare skjutit sig fri och dödat poliser, men denna gång var han chanslös.
Fotot på Garikoitz Aspiatu släpptes av spansk polisen under måndagen den 17 november. Han är född den 6 juli 1973 i Bilbao.
Sedan 2004 har Garikoitz Aspiatu varit terrororganisationen ETA:s militära ledare.
Han är fullständigt hatisk mot Spanien. När den gamla ledningen inom ETA tröttnat på våldet och ville finna en fredlig väg och försoning vägrade han gå med på eld upphör. Det var Txeroki som såg till att förhandlingarna bröts och det var han som sedan låg bakom bombattentatet mot parkeringshuset vid Barajas den 30 december 2006 då två personer dödades, vilket krossade alla förhoppningar om fred.
Sedan attentaten vid Barajas har terrorn fortsatt men polisen har samtidigt blivit allt mer framgångsrika med sin jakt på terrorister.
ETA var redan tidigare hårt pressade. Flera framgångsrika tillslag har försvagat och slittrat terroristorganisationen, vilket Spanienbloggen tidigare skrivit om vid flera tillfällen.
ETA är uppbygt i olika kommandon som är oberoende av varandra och ofta inte ens känner till varandra. Överst finns ledningen. Resultatet av gipandet av Txeroki innebär nu att det blir ännu svårare för de terroristkommandon som finns kvar att kommunicera med varandra, att få tag i pengar och vapen.
Det finns våldsamma aktivister som redo att bli terrorister i Baskien. Ersättare till Txeroki finns. Men de unga arga män och kvinnor som vill bli terrorister har en svaghet. De vill kunna leva ett bekvämt liv utan arbete. Det krävs att de blir försörjda. Ekonomin är nu därför ETA:s svagaste punkt.