Spanien vann rättvist över Italien. Efter 88 år bröt Spanien till slut förbannelsen och slog Italien och gick därmed vidare från semifinalen.
       Spanien firar.
       Italien deppar.
       Alla vi som har Spanien som vårt andra hemland känner en lättnad. Till slut revansch. Till slut fick de stroppiga italienarna så de teg.
      Ingen överraskning, egentligen. Spaniens La Liga är ju som alla vet världens bästa fotbollsliga. Men förbannelsen…
      Jag ska inte skriva mer om bakgrunden till matchen. Min kollega Erik Niva hade en lång artikel i söndagens Sportbladet som berättade allt om rivaliteten mellan det spanska och italienska landslagen och den långa förbannelsen, läs den,

Partido Popular avslutade sin kongress som hölls under Midsommarhelgen med att omvälja Mariano Rajoy som partiledare för ytterligare en period.
      Partikongressen, som var den sextonde för Partido Popular, hölls i ett sommarhett Valencia och var den stora nyhetshändelsen i Spanien de senaste veckorna, vid sidan av EM i fotboll förstås.
    Omvalet för en ny period innebär att Mariano Rajoy nu fått mandat att bryta med ”el aznarismo”, den ideologiska linje som företrädaren José María Aznar drev, och med en mer centerpolitik närma sig mittenväljarna.
     Själv vill han dock tona ner den ideologiska kursändringen:
    ”Centern är inte en ideologi,” säger han i en kommentar.
      I samband med kongressen avgick partisekreteraren Angel Acebes som företrätt den gamla högerlinjen.
      Det har under en längre tid pågått en hårt maktkamp inom Partido Popular. På den ena sidan samlas företrädarna som vill att partiet ska fortsätta driva en konservativ kristdemokratisk politik som värnar om ett starkt och förenat Spanien och som vill att samhället ska företräda en konservativ katolsk moral med bland annat förbud för homosexuella äktenskap och aborter. Bakom denna högerlinje som hängt kvar sedan partiet grundades under Francotiden står José Aznar och Angel Acebes samt Esperanza Aguirre (Madrid), Eduardo Zaplana (Valencia) och Jaime Mayor Oreja (Baskien).
    Under sin tid som partiedare moderniserade visserligen Aznar partiet, han omformade det tidigare gamla värdekonservativa PP till att bli ett modernt kristdemokratiskt parti och införde nyliberala idéer, men han bröt aldrig med tanken om ett enat och starkt Spanien. Han närmade sig dessutom Opus Deis ärkekonservativa moral och såg till att Spanien lierade sig med George W Bush.
      Som politiker är Mariano Rajoy mer modern än Aznar när det gäller synen på partipolitik. Han vill föra Partido Popular mot mitten. Ideologiskt i vänster-högerfrågor står han nära de nya moderaterna i Sverige.  Men den stora skillnaden är att han är mer öppen för regionalt stjälvstyre och förhandling med regionalisterna.
     Under senare tid, när sprickan inom partiet blivit mer öppen, har Rajoy tydligt valt att samarbeta med PP-politiker som företräder den moderna mittenlinjen medan han allt mer öppet gått i oppositionen mot den linje som hans hans partisekreterare Acebes och Madridregionens president Esperanza Aguirre förespråkade. Till slut blev det ohållbart och Angel Acebes avgick.
     Under helgen har nu en ny partiledning utsetts med María Dolores de Cospedal (Castilla-La Mancha) i spetsen som ny partisekreterare. I partiets inre ledning ingår nu också den populäre borgmästaren Alberto Ruiz Gallardón (Madrid), Javier Arenas (Andalusien), Esteban González Pons (Valencia) samt Ana Botella, hustru till Aznar som intressant nog står till vänster om sin make i många frågor.
    Till PP:s inre krets valdes också María del Mar Blanco, som var syster till kommunalpolitikern Miguel Blanco som mördades av ETA i ett uppmärksammat fall för snart tio år sedan.
     Röstsiffrorna vid valet av Mariano Rajoy visar att partiet är rejält splittrat. Endast 84 procent av de 2643 delegaterna gav honom sitt stöd. Vid partiledarvalet för fyra år sedan fick Mariano Rajoy 98,4 procent stöd.
    Men brytningen med partiets förflutna har gjort att den spanska politiken nu fått en helt ny inriktning. Med ett Partido Popular som mittenparti  finns nu en möjlighet för regeringsskifte vid nästa riksval 2012. Det fanns inte tidigare.
      ”Jag kommer att förespråka en konstruktiv opposition,” lovar Rajoy,

Den stora världsutställningen Expo2008 i Zaragoza har nu öppat.
    Sverige är en av 103 deltagande länder, vilket Spanienbloggen tidigare rapporterat om.
   Vad händer?
    Världsuställningar blir ju alltid lite tivoli för vuxna. Så blir det också i Zaragoza. Det är mycket att se. Massor. Kolla in programmet som finns på Expo Zaragozas hemsida.
    Och alla länders paviljonger. Alla försöker visa något spännande.
    Där finns alltså mycket som är matnyttigt och intressant och betydelsefullt men också sånt som är trist, och jobbigt och högtravande. Som det ska vara på en världutställning.
   Som framgår av kalendariet uppmärksammas Sverige speciellt den 3 september.
     Men är det värt ett besök?
     Jag var i Sevilla 1992 när det var världsutställning där och visst, det var värt ett besök.
    Det är nära till Zaragoza, det tar bara en dag att svänga förbi. Utställningen pågår ända fram till 15 september.
    För den som ska till Madrid eller Barcelona fram tills dess är det enkelt att nå utställningen med höghastighetståg.
   Nästa gång är det världsutställning i Shanghai 2010. Jag har ingen möjlighet att åka dit då.
    Nu är det i Zaragoza. Jag tror det är värt ett besök. Därför ska jag dit. Men bara en dag, högst två. Det finns ju så mycket annat att göra i Spanien.

2-1 till Spanien.
      Sverige är fyllt av efterkloka analyser i dag.  Varför? När bara 30 sekunder återstod?
      I Spanien är glädjen desto större. Matematiskt är Spanien redan nu klara för att spela kvartsfinal.

Jag brukar inte skriva om fotboll i den här spalten, det finns så många som gör det. Men av allt oviktigt som finns i världen är fotbollen just nu det minst oviktiga.
        Resultatet 4-1 mot Ryssland visar att Spanien är i farligt bra form.
        Det kommer att bli en mycket spännande match mellan mina båda favoritländer på lördag. Jag håller såklart på Sverige.
   

Siffrorna som vittnar om arbeslöshet, inflation, ränteutveckling och försäljning av hushållens större kapitalinvesteringar som bilar och fastigheter pekar på en sak: Spanien är redan inne i  den väntade lågkonjunkturen.
       Psykologi styr ekonomi. Att allt fler nu är eniga om att nedgången är här gör att spiralen pekar ännu säkrare neråt.
      Spanienbloggen har skrivit om svackan i ekonomin vid flera tillfällen tidigare. Redan i höstas fanns en stor kolumn om den väntade nedgången inom fastighetsbranchen, en kolumn som intressen inom mäklarbranchen då slog bort. Ja, det finns till och med fortfarande intressen inom mäklarbranchen som hävdar att det inte är någon nedgång i fastighetsbranschen.
      Andra mer tillförlitliga källor ger en helt annan bild. Den internationella finansorganet OECD förutspår till och med i sin senaste rapport att den spanska tillväxten inte blir större än 1,6 procent 2008 och att den sedan faller till 1,1 procent 2009. Det räcker inte för att nå över inflationen som samtidigt pendlar allt högre. Tillväxte blir därmed negativ om OECD får rätt.
       För oss som känner till historien är detta väntat. Vi minns att ända sedan bibelns tid har sju goda år följt av en nedgång. Konjunktursvängningarna är en del av marknadsekonomin.

      Personligen minns jag nedgången som kom i slutet av 1992. Det Iberiska högtrycket vände då till en rejäl depression. 1993 och 1994 var det tungt för Spanien.

Situationen nu är inte kul. Risken för en stagflation är stor, det vill säga hög inflation i kombination med lågkonjunktur. Priset på framför allt olja, bensin, driver upp inflationen. Räkna med konflikter och protester nu när priset ökar.

     En svår tid väntar alltså. Men sedan kommer uppgången igen. Med hjul som snurrar allt snabbare. Så gjorde det efter 1994 och så gjorde det efter 2001. Det är viktigt att komma ihåg när snålblåsten  viner. Sedan toppen nåddes förra gången, i mars 2001,  fram till toppen nåddes denna gång, i mars 2008, gick Spanien igenom en enorm högkonjuntur. Spanien förvandlades.
     I dag är Spanien en av EU:s tongivande stater och en av världens största ekonomier, speciellt om man räkna in alla spanska multunationella företags verksamhet i Latinamerika är Spanien en stor världsaktör.
     Det kommer att dröja fler år. Men till skillnad mot Italien där oredan bara sprider sig kan vi vara säkra på att Spanien sedan fortsätter framåt. En svacka kommer inte att stoppa spanjorerna. Det var länge sedan det fanns ett ”mañana”  i Spanien.

Den senaste tiden har ETA utfört en rad spektakulära attentat.
      Vissa bedömare anser dock att offensiven kan ses som ETA:s dödsryckning.
     Denna uppfattning fick ytterligare  stöd sent på tisdagen 20 maj då ETA:s högste ledare, Francisco Javier López Peña, alias ’Thierry’, greps tillsammans med ytterligare tre tunga medlemmar vid ett tillslag i södra Frankrike.
    Bilden här intill på ”Thierry” är en gammal polisbild som under lång tid cirkulerat på efterlysningar i Spanien och Frankrike.
     Under flera år har erroristledaren haft den ledande rollen inom ETA. Tillslaget ses därför som en stor framgång för samarbetet mellan fransk och spansk polis.
     ETA är i dag mycket försvagade efter en rad framgångsrika polisinsatser. Men radikaliseringen som skett i Baskien har samtidigt gett nya unga medlemmar till terroristerna. Därför finns det en del som anser att ETA långt ifrån är besegrat.
    Spanienbloggen skrev tidigare en längre kommentar om bakgrunden till det som pågår som kan läsas här.
     Vad tillslaget betyder återstår att se. ETA är organiserat i oberoende celler som kan operera utan order uppifrån.

Hur länge till kommer Mariano Rajoy att hålla ut?
    Inom det konservativa oppositionspartiet Partido Popular (PP) har maktkampen intensifierats den senaste tiden.
    Efter två förluster har Rajoy ingen framtid. Det är en uppfattning som allt fler inom det konservativa partiet nu delar. Det fungerar ju uppenbarligen inte att bara kritisera och skapa konflikt.
    Många inom PP anser att det konservativa partiet måste hitta en ny strategi om det ska bli maktsifte vid nästa val 2012.  En given linje är att följa den strategi som gav segern till de nya moderaterna i Sverige.
    Den just nu gällande linjen vill dock se en fortsätning på dagens politik men med en ny ledare. I denna grupp finns José Maria Aznar som hela tiden har funnits kvar i bakgrunden.
     Frågan är alltså vilken falang som kommer att vinna kampen. Och vem som i så fall ska ta  över som ledare när/om Rajoy går.
      Den liberala falangen inom partiet är visserligen mest populär bland väljarna och skulle alltså ha en god chans att vinna nästa val om  partiet fick Alberto Ruiz Gallardón, Madrids borgmästare, som ledare.
   Men om den konservativa falangen kan behålla sitt grepp över partiet så finns det två kvinnor som i stället ligger mycket bra till för att ta över. Den ena är Esperanza Aguirre, regionalpresident för Madrid, och den andra är Ana Botella, Aznars hustru, som är sugen på att göra som Hillary Clinton.
    Hur det går kan man bara gissa. Det ska bli intressant att följa spelet.

Real Madrid har ännu en gång vunnit La Liga.
     Segern i den spanska ligan blev extra ljuvlig för madridfansen genom att den avgörande poängen vanns i en  match smot ärkerivalen Barcelona som förlorade stort.
    Analyser av den matchen finns överallt och därför finner du inget här. Jag befinner mig dessutom på resande fot och kan bara skriva ett litet inlägg.
      För specialstudier gå vidare till Marca som har en bra summering av Reals alla segrar på denna länk.
     Fotboll är onekligen en stor del av det spanska samhället. På gott och ont dominerar fotbollen den spanska kulturen.
      Någon har till och med räknat ut att varannat samtal på en spansk bar handlar om fotboll.
      Just nu handlar det om hur det kunde gå så dåligt för Barceona i år. Så hyllade, så rika och så bortskämda att de glömt bort att man måste svettas och träna hårt för att hålla sig kvar i topp.

Den senaste tiden har torkan blivit ett allt mer uppmärksammat problem i Spanien. Nu är vattenbrist inget nytt fenomen på den Iberiska halvön. Torka har alltid varit ett gissel. Det som satt fokus på frågan denna gång är att det är Barcelona som drabbats. Till slut blev vattenkrisen så akut att regeringen tvingades gå in och reglera tilldelningen av flodvatten för att staden inte ska törsta ihjäl.
  
Eftersom floderna har en avgörande roll för Spaniens vattenförsörjning innebär omfördelningen att andra delar av landet tvingas släppa till sitt flodvatten. Därmed har vattenfrågan blivit politisk. Regeringen anklagas för favorisering.
        Att ta vatten från ett område och leda det till ett annat är naturligtvis en mycket kortsiktig lösning. De grundläggande orsakerna till torkan finns kvar. Därför är det mycket trist att de spanska politikerna nu har förvandlat vattenfrågan till dagspolitiskt rävspel, i stället för att försöka komma överens om en långsiktig lösning.

De senaste fyra åren har Spanien drabbats av en allt värre torka som en följd av klimatförändringarna. Det regnar inte längre lika mycket i Spanien som det brukade.
        Eftersom vattenförsörjningen huvudsakligen är inriktad på utnyttjande av ytvatten har detta har fått allvarliga konsekvenser för de drabbade områdena.

Samtidigt har behover av vatten ökat. I torra solstekta landsdelar som egentligen skulle ha varit ökenområden anläggs nya trädgårdsodlingar och golfbanor som slukar enorma mängder vatten.
        När välståndet ökar växer också samhällets vattenbehov. Bara en sådan sak att det numera finns 800 000 pooler i Spanien.
        FN har räknat ut att efterfrågan på vatten i världen ökat sex gånger under de senaste hundra åren. Samtidigt är vattentillgången mindre. I dag lever 45 miljoner människor i Spanien. För bara några år sedan var befolkningssiffran 40 miljoner. Turisterna och de tillfälligt boende blir allt fler. Vattenbehoven allt större.

För bönder som har husdjur betyder torkan missväxt. Priset på foder går upp, vilket i sin tur gör det allt svårare att gå runt ekonomiskt. För städerna betyder de senaste årens minskade regn att vattenreservoarerna sinar. Hårdare restriktioner väntar.
        Vattenfrågan är dock inte omöjlig att lösa. Men det krävs stora investeringar. Det finns till exempel ganska gott om grundvatten i stora delar av Spanien som skulle kunna utnyttjas effektivare. I dag är vattenförsörjningen helt inriktad på ytvatten. Det finns också redan teknik som behövs för att bygga avsaltningsanläggningar som skulle kunna försörja grönsaksodlingar och golfbanor med vatten. Men det kostar pengar.

Att stoppa klimatförändringarna är en fråga som världens samfund måste lösa tillsammans.
        För att lösa den spanska vattenkrisen vore det däremot mycket effektivt att snabbt höja priset på vatten. Då upphör slöseriet. Då blir det lösamt att investera i ny teknik.          Det som krävs för detta är dock politisk vilja och samförstånd. Det finns inte i dag. Därför kommer den spanska vattenbristen att fortsätta ytterligare en tid.

Denna text har även publicerats i majnumret av tidningen Sydkusten.