Den politiska temperaturen stiger nu allteftersom valet den 9 mars närmar sig.
       Regeringens vallöfte om ett allmänt skatteavdrag på 400 euro kriseras nu mycket hårt för att vara ogenomtänkt och kostsamt av oppositionsledaren Mariano Rajoj, samtidigt som regeringschefen José Luis Rodriguez Zapatero försäkrar att skattereformen inte alls är ett vallöfte utan planerad sedan länge.
      Om detta kan man tro vad man vill. Många tolkar den utlovade reformen som ett svar på liknande  löften från Mariano Rajoy som nyligen presenterades.
     En klassisk metod för att vinna stöd är ju att presentera en populär reform som är enkel att förstå och som gynnar folks plånböcker strax före valet.
      Dagligen rapporterar nu massmedierna om nya utspel från regeringen som följs av att Mariano Rajo kritiserar regeringens politik. Världen är på väg in i en lågkonjunktur och efter fyra gyllene år stiger nu arbetslösheten samtidig som tillväxten mattas av.
     De fyra åren har varit bra. Den sittande regeringen gör nu allt för att hålla kvar känslan av den positiva utvecklingen, medan oppositionen gör allt för att peka på det man tolkar som slöseri och tveksamheter.
       Visserligen har inte den officiella valrörelsen startat ännu, men det socialdemokratiska regeringspartiet Partido Socialista Obrero (PSOE)  och det konservativa kristdemokratiska oppositionspartiet  Partido Popular (PP) ligger nu i öppen bitter konflikt. Mer om detta och om PP:s valtaktik i en kommande kolumn.

  
Andra bloggar om: Spanien

Spanienbloggen öppnar nu för kommentarer. Av flera anledningar har denna funktion tidigare varit stängd.
    Till min stora glädje har denna nyhetsblogg om Spanien fått en stor och stadig läsekrets.
    Genom att öppna kommentarsfuktionen kan vi nu tillsammans fördjupa informationen om Spanien.
    Ni är alla hjärtligt välkomna med era inlägg. Under förutsättning förstås att de på något sätt rör Spanien.
    På grund av tryckfrihetsansvar kommer jag dock att läsa och godkänna alla kommentarer innan de läggs ut. Det kan därför dröja något innan det ni skrivit syns på bloggen.

  
Andra bloggar om: Spanien

I år firar de spanska paradorerna 80-årsjubileum, vilket uppmärksammas i ett reportage jag precis skrev för Aftonbladet.
        Det statliga spanska företaget Paradores de Turismo grundades redan 1928 genom att Parador de Gredos i Ávila då öppnade. Paradorerna kom sedan att spela en viktig roll som inspiration och föredöme under Spaniens utveckling till turistland.
        I dag finns 92 paradorer fördelade över hela Spanien. Ytterligare fem är under konstruktion och tio till är projekterade. Investeringarna är stora. Många av paradorerna är inhysta i gamla palats och i flera fall har till och med medeltida borgar och kloster tagits över av den statliga hotellkedjan för att byggas om till paradorer.
        Idén med paradorer är lika enkel som brilliant. På detta sätt kan kulturella byggnadsminnen bevaras för framtida generationer och samtidigt göras tillgängliga för allmänheten. Paradorerna drivs utan privat vinstintresse.
        Modellen skulle naturligtvis kunna kopieras i Sverige. Tänk om alla gamla slott och palats som nu står och förfaller runt om i Sverige kunde bli fina statliga hotell i stället.

  
Andra bloggar om: Spanien

Andra bloggar om: Spanien

Under förra året var bostäder den stora snackisen i Spanien, och en bit in på nya året kan man bara konstatera att det ser ut att bli så även dettta år.
        Ämnet fick nytt bränsle den 17 januari när tidningen El Pais publicerade ny statistik som visar att 40 000 mäklare tvingats stänga under 2007, de flesta under årets senaste månader. I dag skriver El Pais vidare om bostadsmarknaden, för den som kan spanska.
       Under senaste året har jag fått många mejl med frågan om vad jag tror om att köpa bostad i Spanien. Speciellt senaste tiden har frågorna blivit många. Redan i maj fanns en lång kolumn här på Spanienbloggen om den spanska bostadsmarknaden för den som är intresserad.
      Funderar du på att köpa? Naturligtvis ska du flytta till Spanien. Men det kan vara läge att avvakta med köp. Börja med att hyra i stället. Det räcker med att gå runt på gatorna i de stora städerna och turistorterna så ser man att det finns ett stort utbud, men få köpare just nu. Alla avvaktar. Det betyder att priserna kommer att fortsätta ner ytterligare en tid.

Andra bloggar om: Spanien

Nu är valet till kongressen och senaten officiellt utlyst till att hållas söndagen den 9 mars.
      Kungen är nu enligt regelverket informerad och tisdag den 15 februari offentligörs regeringsbeslutet i BOE (Boletín Oficial del Estado).
      Den officiella valrörelsen, med debatter och politiska plakat uppsatta över hela landet, kommer därmed att inledas den 22 februari och pågå 15 dygn.
      Två stora direktsända debatter mellan valets huvudpersoner, den socialdemokratiske regeringschefen José Luis Rodríguez Zapatero, och oppositionsledaren, den konservative Mariano Rajoy, kommer att hållas.
      Redan den 19 september förra året kunde Spanienbloggen, med hänvisning till goda källor, avslöja att valet skulle hållas den 9 mars, vilket då rapporterades i denna kolumn.    
       Spanienbloggen kommer självklart att följa och rapportera om valrörelsen och valutgången från Spanien och naturligtvis även på plats i Madrid analysera valutgången. Det kommer att bli en mycket hård och mycket smutsig valrörelse.

Andra bloggar om: Spanien

Spanien kan få en nationalsång. Eller rättare sagt, arbetet med att ge den spanska nationalhymnen en sångtext har nu gått in i en ny fas.
        I somras kunde Spanienbloggen berätta att det hade inletts ett nytt försök att få fram en text till den spanska nationalhymnen. Hittills har som bekant de spanska idrottsmännen tvingats tiga inför match eller när de vunnit medan hymnen spelas. Någon sångtext har inte funnits. Men inför OS i Peking ville den spanska olympiska kommittén Comité Olímpico Español (COE) ändra detta faktum.
       I dag fredag 11 januari har COE efter mycket arbete fått fram en sångtext. Här är texten för din bedömning:

Texten måste nu gå igenom en komplicerad process för att kunna bli godkänd. Bland annat måste en halv miljon namnuderskrifter samlas in för att kongressen ska ta upp frågan och ta ett beslut.
        Saken är inte enkel.
        Förklaringen till att den spanska nationalsången saknar text och därmed inte är en sång utan en hymn är att många katalaner, basker och galicier inte kan acceptera att sjunga på kastilianska (det vi kallar spanska).
       Flera försök har tidigare gjorts att få till en sångtext. Senast var det den förre konservative premiärministern José María Aznar som gjorde ett misslyckat försök. Inte ens Franco som också gjorde ett på sin tid lyckades.
         Hur det ska gå denna gång är spännande att se. Texten som nu är klar är som synes enbart på spanska. Alternativet hade förstås varit att skriva en sångtext som innehåller ord på alla de officiella spanska språken (kastilianska, katalanska, galiciska och baskiska) och uppföra nationalsången i någon form av fyrastämmig körsång.  Men så blev det inte.
        Med tanke på att det i dag till och med finns katalaner som anser att katalanska idrottsmän borde ställa upp i Andorras färger för att slippa tävla för Spanien så inser man att den här texten kan bli svår att få igenom.

TILLÄGG tisdag 15: SÅNGTEXTEN STOPPAD
 Sedan sångtexten läckt ut dröjde det inte länge innan protesterna från framför allt katalanska och baskiska intressen ledde till att förslaget frystes. Att sjunga ”viva Espana” blev för mycket för vissa. Texten ovan kom aldrig att bli ett officiellt förslag. Olympiska kommittén fortsätter sitt arbete men som stämningarna är nu, ser det  alltså ut som om de spanska idottsmännen ska  tvingas  tiga på prispallen också i Peking.

Andra bloggar om: Spanien

De tre största nyheterna i Spanien under förra året var klimatförändringen, massflykten från Afrika och att ETA ännu en gång börjat mörda.
        Visst, det avkunnades domar vid den stora terroristrättegången i Madrid och så hände det en hel del inom såväl politiken som underhållningens värld. Skandaler avslöjades, nya lagar stiftades, fotbollar sköts i mål och kungar röt till. Men inget av detta kan jämföras med att det återigen finns en aktiv grupp med våldsbenägna nationalister i Baskien, att massflykten från Afrika inte ser ut att få något slut och att det visat sig att klimatet ändras betydligt snabbare än någon räknat med.
        Var och en av dessa tre frågor är så stor och komplicerad att de äventyrar hela Spaniens existens. Trots detta är det egentligen bara problematiken kring ETA som uppmärksammas ordentligt.

Jag har följt och rapporterat om ETA ända sedan 1980-talet och kan bara konstatera att ETA:s terrordåd aldrig har haft själva dödandet som syfte (till skillnad mot den islamistiska terrorismen, som uttalat vill ta livet av så många som möjligt). ETA utför sina attentat för att väcka uppmärksamhet och sprida skräck. Grundsyftet med ETA:s aktivitet är alltså att få publicitet. Spanjorerna ska till slut bli så rädda att de inser att Baskien måste släppas fritt.
        Man kan konstatera att ETA lyckats med sitt syfte. När ETA deklarerade att de återtagit den väpnade kampen hamnade de ännu en gång i fokus. Dagligen skrivs och rapporteras det nu om den baskiska terrorist- och separatistorganisationen. Inför kongressvalet som väntar nu i mars har ETA närmast fått en huvudroll.

Annorlunda är det med massflykten från Afrika. Under året har tusentals utfattiga afrikaner kommit till Kanarieöarna och södra Spanien med hopp om en bättre framtid. Trots att hundratals har dött på vägen har nyheten ändå inte blivit så uppmärksammad som den borde. Det finns nämligen flera stora och komplicerade frågor som är sammanflätade med flyktingproblematiken.
        Viktigast är Spaniens stora problem med befolkningskurvan. Sedan många år tillbaka föds det inte tillräckligt många barn i Spanien. Det saknas billig arbetskraft. Bristen på yngre invånare kommer att bli akut i en nära framtid när dagens generationer går i pension.
        Lösningen som politikerna valt är dock inte att skapa ett bättre välfärdssystem som får spanjorskorna att föda flera barn. I stället har de öppnat landet för arbetskraftsinvandring.
        Förändringen har gått snabbt. Utan att frågan debatterats är nu mer än tio procent av befolkningen födda utanför Spanien. Det är här problemet uppstår. Invandringen behövs. Den är nödvändig. Men politikerna vill inte hämta arbetskraften från Afrika utan från Spaniens forna kolonier i Latinamerika och EU.

Ända sedan 1996 har jag regelbundet rapporterat om flyktingvågen från Afrika. Jag har varit i Ceuta och Melilla, jag har varit i Gibraltar och på Kanarieöarna. Senast för två månader sedan reste jag runt på Kanarieöarna för att uppdatera mig om den senaste händelseutvecklingen.
        Människorna som sitter i båtarna som kommer från Afrika har naturligtvis ingen aning om det spel som pågår bakom kulisserna. De vet att det finns stort behov av arbetskraft i Spanien. Därför fortsätter de att komma. Vad de inte inser är att de är chanslösa mot alla invandrare som släpps in från Latinamerika och Rumänien.
      Flyktingvågen kommer att fortsätta. Torkan i Afrika förväntas bli allt värre som en följd av klimatförändringarna.
      Dessutom är risken stor att torkan även sprids till Spanien.  Om inget görs för att stoppa temperaturhöjningen riskerar vi alla som bor i Spanien att i framtiden sitta där med alla våra bredband och digilata tv-kanaler som flödar av underhållning, samtidigt som våra vattenkranar sedan länge har sinat.
      Vart vi då ska fly är det i dag ingen som vet.

Denna text har även publicerats i januarinumret av tidningen Sydkusten.

Andra bloggar om: Spanien

Spanienbloggen tar nu en lång paus och återkommer först efter att Los Reyes Magos varit på besök, det vill säga efter Trettonhelgen.
       Den Disneyinspirerade jultomteimperialismen har visserligen börjat tränga igenom även i Spanien. Tomten stor och rödklädd syns alltså även i Spanien. Varuhusen skyltar med tomtar och julklappar.
        Men här liksom en stor del av den spansktalande delen av världen får ändå de flesta barn snällt vänta på sina klappar fram till Trettonhelgen. Det var ju då, tretton dagar efter födelsen, som de tre kungarna Gaspar, Melchor och Baltasar kom från fjärran land för att ge Jesus hans presenter.
       Men innan de tre vise männen, Los Reyes Magos som de kallas, kommer till Spanien är det först dags för det stora feta jullotteriet, El Gordo, och därefter så kommer nyår då man ju ska äta tolv vindruvor vid midnatt (en för varje klämtning) och önska ett Gott nytt år.
      Den som vill läsa mer om Spanien kan förstås köpa någon av mina reportageböcker om Madrid eller Barcelona. Annars får ni vänta.
    Spanienbloggen återkommer när förkylningsvisusen blivit färre och dagarna är längre.
       Felices Fiestas!
       

Andra bloggar om: Spanien

I år är det 30 år sedan Spanien hade sitt första demokratiska val. Det hölls den 15 juni 1977 och ledde till att Adolfo Suárez blev premiärminister.
        I det politiska spelet som slutligen ledde fram till att Spanien blev demokratiskt var det kung Juan Carlos som hade huvudrollen. Det var den unge kungen som lyckades driva fram en ny konstitution. Det var kungen som insåg att Adolfo Suárez var den ende politiker som både högern och vänstern kunde acceptera.
        I dag låter det enkelt. Men man ska minnas att det var högern och vänstern som hade slagits mot varandra i det blodiga inbördeskriget. Hatet fanns kvar. Ärren. För att Spanien skulle bli demokratiskt måste mycket glömmas på båda sidor.

Det har skett enormt mycket under de trettio år som gått. En generation har passerat. Man brukar ju räkna trettio år som en generation. Faktum är att det inte finns något annat land i Europa som har gått igenom en lika snabb och dramatisk förändring som dagens Spanien. De gamla kommunistländerna i Östeuropa har fortfarande långt kvar innan de fått vara med om en lika omstörtande förvandling.
        För 30 år sedan var Spanien ett ekonomiskt efterblivet jordbruksland. I dag är Spanien ett modernt informationssamhälle och en av EU:s tongivande stater.
        Alla politiker som deltog i övergången har lämnat över till nya krafter som saknar egna minnen från diktaturen.  Kung Juan Carlos är den ende som fortfarande finns kvar på den politiska arenan. Där har han kvar sin viktiga roll som en stabiliserande faktor. Fast nu är det inte hotet om en motkupp han ska stå emot. Nu har han i stället fått en roll som den enande kraften i ett allt mer regionaliserat land.

Men trots den snabba politiska och ekonomiska utvecklingen är det ändå kvinnans situation som är den största samhällsförändringen.
        För bara en generation sedan var Spanien västvärldens mest konservativa stat.
        Samhällets moral vilade på de tre hörnpelarna Kyrkan, Familjen och Militären. Kvinnan var underordnad mannen. Familjen var helig. Homosexuella var bannlysta. Skilsmässa var omöjligt. I civillagstiftningens 57:e paragraf fastslogs ordagrant att ”den spanske mannen skulle skydda sin fru och att hon skulle lyda sin make”.
        Kvinnan fick alltså varken arbeta eller öppna ett bankkonto utan tillstånd från far eller make. För att få lämna landet behövde hon ett skriftligt tillstånd från en man. I äktenskapet var mannen ensam målsägare för barnen.

När den nya demokratiska konstitutionen trädde i kraft fastslogs att båda parter i ett äktenskap hade samma rätt till ägodelar i det gemensamma hemmet och samma ansvar för barnen. Gifta fick rätt att separera. Tidigare hade makar som vantrivdes ändå tvingats leva tillsammans. Det dröjde dock ända till 1981 innan det blev tillåtet att ta ut skilsmässa, men först efter en lång separation.
        Därefter har Spanien fortsatt framåt. Steg för steg har samhället förändrats och blivit allt mer jämställt. För att i år till och med ha passerat Sverige när det gäller lagstiftning.
        En granskning som nyligen gjordes av det internationella nyhetsmagasinet Café Babel visar att Spanien nu är det EU-land som är mest jämställt inom politiken. Bland annat finns en jämställdhetslag som kräver att 40 procent av alla kandidater inom politiken och börsnoterade bolagsstyrelser ska vara kvinnor.

På pappret är alltså jämställdheten och jämlikheten nu total. Spanien tillåter till exempel homosexuella äktenskap vilket inte är fallet i Sverige. Tack vare den nya lagen går det nu även att skiljas direkt, vilket är viktigt för kvinnor som misshandlats av sina män. 
        För verkligheten är som alltid annorlunda. Fortfarande styr männen många hem. Kvinnan tjänar mindre. Många är utlämnade till sina män.
        Den nya familjelagen har därför som väntat lett till att Spanien plötsligt fått en dramatisk ökning av skilsmässorna den senaste tiden, visar den senaste statistiken.
    
På bara 30 år har det alltså skett en enorm förändring av den spanska jämställdheten vad gäller lagstiftningen. Men även inom  moraluppfattningen råder numera helt andra regler än under den gamla tiden. Till och med spanska prinsessor kan numera lämna sina hopplösa män.

Denna text har även publicerats i decembernumret av tidningen Sydkusten.

Andra bloggar om: Spanien

För oss som lever en stor del av vårt liv i Spanien var helgen väldigt trist. Två unga obeväpnade civilgardister mejades ner av ETA-terrorister.
            Den besinningslösa baskiska nationalismen är inte bara ologisk och brutal  utan även utan framtid.
           Den kan inte leda någon stans.  ETA kan aldrig vinna det krig som de tror de utkämpar.  De är den enda sidan som strider.  De saknar befolkningens stöd.
           Men ändå fortsätter ETA att mörda. Terrorns mörka moln har ännu en gång lagt sig över Baskien.