Efter fyra år som förbundskapten för ett av våra mest framgångsrika landslag lämnar Thomas Engdahl jobbet efter OS i Peking.
Redan före OS slussas en ny kille in på jobbet; Stefan Olsson, Karlstad.
Han kallas en doldis i media.
I min bok är han en hjälte.
Jag hade inte skrivit de här raderna om det inte vore för Stefan Olsson. Det är tack vare Stefan som jag är journalist.
Jag var 16 år, bodde utanför Karlstad, och hade tidigt bestämt mig för att jobba på tidning. Min bror var stor höjdhoppstalang i IF Göta och pappa var funktionärsansvarig i klubben, så på krångliga vägar hamnade jag på Nya Wermlands-Tidningen –  där just en ung Stefan Olsson var ansvarig för ”resuktattjänst”, den avdelning på sporten där unga killar och tjejer räknade tabeller för hand och skrev korta notiser och referat på skrivmaskin (wow).
Stefan gav mig jobb.
Efter ett år skrev jag signerade artiklar och slapp tabellerna.
Efter tre år var jag anställd på sporten.
Jag kommer alltid ha Stefan att tacka för att han öppnade dörren åt mig.
Vore fantastiskt om jag fick träffa honom i Peking, så våra vägar korsas på nytt. Det närmaste jag kommit Stefan i dag är när han varit lyckad speaker i Löfbergs Lila Arena.