Vi är inte många reportrar på Sportmagasinet.
Det är jag, en halv Erik Niva  – och ”Delivery Man”; Mattias Larsson i Malmö.
Larsson mailade nyss:

Thomas!
Vad är det med det här numret av S?
Jag har aldrig varit i närheten av något mer tungrott, det
känns som jag sitter i en eka på Atlanten med kinapinnar
som åror.
Till skillnad från dig som är Sveriges största
sportjournalist så är jag väl snarare Sveriges vanligaste
och är van vid att syssla med allt från notiser om curling,
via allsvenskan och fotbollslandskamper till svinlånga
reportage som tar månader att få ihop.
Men det här EM-numret…
Bara att rodda ihop intervjutillfällen får fred på jorden
att i jämförelse framstå som att ta tre poäng av IFK
Norrköping.
I Tyskland verkar telefonernas tid vara förbi, i Göteborg
får en kille migrän så han inte ens kan prata, i Stockholm
fryses en annan in i en box och precis när jag fått chefen
att gå med på fem sköna dagar i Milano så flyttar hela
jäkla reportaget till min hemstad. I samma ögonblick sätter
sig reportaget, som i Milano var rätt lättjobbat, i den där
jäkla ekan på Atlanten. Det som var lätt att göra i Milano
är fullkomligt omöjligt i Malmö (vilket egentligen säger
sig själv, allt är möjligt i Milano, i Malmö är det alltid
motvind).
I ett sådant läge är det en fröjd att lyfta luren, slå ett
nummer till Grekland, höra en kille som svarar på två
signaler, är supertrevlig och pratar på så man får en
känsla av att han tycker det är kul.
Fler landslagsspelare borde gå Micke Nilsson-vägen och
känna på hur det är att jobba vid löpande bandet på Scan i
Kristianstad.
Å andra sidan är det oftast så att det är de här nummerna,
de som inte ens är halvklara dagen innan de ska skickas och
som mer eller mindre rullas in på tryckeriet, som blir de
allra bästa.
Dessutom får det mig att se fram emot EM ännu lite extra.
Vid 17.30 7 juni – halvtimmen innan öppningsmatchen i EM –
slår jag dig en signal så kan vi snacka om hur bra det här
numret verkligen blev.
Risken är dock att jag ringer från ett dass nånstans på
landet.
Som det ser ut nu har jag inte ens tid att skita innan
dess.
/Mattias