Befinner mig i slutet av slingriga alpvägar i norra Italien, på jobb.
Passade i går på att se delar av den näst sista etappen i klassiska Giro d’Italia, som alltid är en upplevelse. Nästan, men bara nästan, så att man blir sugen på att cykla .
Girot avgörs i Milano i dag och Gustav Larsson är 14:e, en bedrift som är imponerande i den enorma konkurrensen.
Etappen vi såg igår var den tuffaste bergsstigningen på hela loppet. Det var ettans växel på bilen, efteråt. Så häftigt gick det uppför när jag och Ivarsson körde samma sträcka efter cyklisterna.

I dag blev det sen frukost på uteservering. Parma-toast (tror jag) med cappuccino och färsk juice.
Och utsikten här uppe i de svala bergspassen är svår att klaga på. Så här ser det ut från balkongen på hotellet.

I eftermidddag blir det löjligt små vägar in i Schweiz. Får man möte gäller det att dra in backspeglarna. Och har man ytterbana vid ett möte får man akta sig för att trängas av vägbanan och rasa 3000 meter nerför en slänt…
Ikväll ska jag krama en snöboll eller två.