En en efter en ramalar de i vattnet. Jag står fortfarande kvar. Har faktiskt bara satt mig lite på huk nu för att skriva det här blogginlägget. Nedan följer ett urdrag av artikeln, för att läsa hela artikeln klicka här

Jag tittar Peter i ögonen.
Han ser stabil ut. Lite för stabil faktiskt.
En liten våg. Plankan vinglar. Storkbenen darrar.
Peter rör varken min eller kropp. Lika stabil som jag är ostabil.