Mora besegrade i förrgår Rögle på hemmaplan med 5-2 och känslan dagarna efteråt är att Mora sakta ser ut att vara på rätt väg. Spelmässigt så såg det bra ut med tanke på motståndet även om det fortfarande givetvis finns mycket att jobba med.

Om man börjar i den positiva änden så syntes det att man börjat prata fart, och då inte bara fart på skridskorna, och snabba spelvändningar. För det var vad Mora framförallt inriktade sig på. Fokus nummer två var att försöka minimera de egna misstagen och vara samlade och på rätt sida i försvaret. MIK inledde också bäst med ett lovande första byte där man kom upp och fick tryck på Rögle direkt. Första målet blev ändå Rögles då Patrik Eklund och Niklas Bröms tittade puck istället för markering och då var båda två på fel sida när pucken kom och relativt ostört kunde en bortaledningspuck skickas in. Att Mora jobbat med att vända spelet fort och att få ut pucken ur egen zon innan man hamnade under tryck syntes. Rögle fick sällan långvarigt tryck och det är något som MIK haft svårt för tidigare när det hänt. Genom att snabbt försöka vända spelet eller lägga ut pucken ur zon undvek man detta i möjligaste mån. Att detta ledde till få riktigt heta chanser för Rögle märktes dock inte direkt eftersom Mora samtidigt som man gjorde rätt i spelvändningsmomentet inledningsvis inte riktigt var med när Rögle gjorde samma sak mot Mora. MIK tappade några gånger spelare för högt upp i banan när Rögle vände och det gav ett par riktigt heta bortachanser. Något mål kom dock aldrig utan istället kunde Mora inte bara kvittera utan till och med gå ifrån till 3-1. 1-1 kom efter en snabb spelvändning där Daniel Viksten fick pucken i fart och sedan kunde trampa ifrån sin back – något han aldrig klarat om han fått börja från stillastående som Moraspelarna ofta gjort under hösten. 2-1 var ganska turligt och aningen billigt om man bara ser till skottet men målskytten Jens Jakobs kom med fart in i Röglezonen och det gör det direkt svårare för motståndaren. Mattias Becks 3-1, även det i powerplay precis som Jakobs mål, såg inte heller det otagbart ut för Joel Gistedt i Rögles mål men Becks avslut kom ganska snabbt efter att han fick pucken och ofta är det viktigare att skottet kommer fort än att det blir hårt och välplacerat.

Andra- och tredjeperioderna blev mer symptomatiska för det sätt Mora spelade på. Man fick bättre kontroll på Rögles spelvändningar samtidigt som man själva fortsatte att sträva efter att vända fort. Givetvis fungerar det inte varje gång. Det blir passningar som inte kommer riktigt rätt och det finns framförallt en motståndare som ser vad man gör och försöker komma med motmedel. Men när MIK spelar på detta vis syns det att skridskoskickligheten kommer till sin rätt och man skapar därför chanser ändå. Få riktigt heta visserligen men eftersom motståndarna skapar ännu färre och det samtidigt även blir fler halvchanser för MIK så känns det ändå rätt bra. Tiden går utan att MIK hamnar i egen zon och får jobba under långvarigt tryck. 0-0 var helt rättvist och logiskt i period 2. Att det sedan kom en reducering en bit in i tredjeperioden efter att Tony Lagerström blivit väl sugen på pucken och lämnat sin spelare i mitten och Dan Iliakis inte hunnit täcka upp och ta över markeringen är sådant som händer. Man kan inte förväntas göra en match helt utan misstag. Det positiva var att Mora inte bröt ihop och blev stressade efter målet utan fortsatte som innan. 4-2 var visserligen ganska billigt men hade inte kommit alls om MIK backat hem och börjat spela på 3-2. Efter 4-2 fortsatte matchen som innan och när Rögle aldrig lyckades etablera tryck så gick tiden fort. 5-2 i öppen bur var rättvist och inte helt oväntat.

Att det finns saker kvar att jobba med är dock uppenbart. Spelet man presterade mot Rögle räcker till playoff om man kan fortsätta med det. Men för att MIK ska kunna ta sig till Kvalserien så behöver dels de egna misstagen minimeras lite till och dels så måste man få igång en forechecking värd namnet. Nu lever MIK på snabba spelvändningar och att man fått hyfsad ordning på försvarsspelet och de egna misstagen men möter man de allra bästa lagen är det inte säkert att det räcker. Det troliga är att det blir ställningskrig där MIK har svårt att få till några rejäla chanser även om de förvisso inte kommer släppa till så många själva heller. Men kan man få till forecheckingen så att man kan trycka fast motståndarna i egen zon, åtminstone periodvis, så kan man få med sig både utvisningar och ännu fler halvchanser. MIK är ett relativt jämnt lag, utan poängmaskiner eller storstjärnor. Istället finns många hårt jobbande, skridskostarka spelare. Och sådana kan göra mål de med, fast de behöver några fler chanser än den klassiska måltjuven. Därför är varje extra halvchans jämfört med motståndaren som MIK kan skapa viktig. Och det är därför en vass forechecking skulle stärka Mora ytterligare.

Mora får fira jul under playoffstrecket och när det senast hände är en bra fråga. Kompakt mörker är det kanske ändå inte. Man gästspelade över strecket i en omgång efter segern mot Sundsvall, man har gjort förändringar i båset, man har splittrat en formation som inte alls fungerade och man har börjat prata om viktiga detaljer i spelet istället för att bara prata om att ”ta kampen”.

Att MIK för första gången under säsongen var på playoffplats ett kort ögonblick efter Sundsvallssegern var givetvis positivt. Men att man direkt, efter att ha förlorat en match mot just det lag man krigade allra närmast med om platsen över strecket, tappade platsen igen var desto sämre. När man kommit efter från början och sedan jagat och jagat som Mora har gjort är det sådana saker som kan knäcka laget. Därför är det viktigt att man försöker se det positiva i nuläget. Man har jagat ifatt och nått upp till playoffstrecket. Och även om man inte är stabilt över det än så börjar man åtminstone på samma nivå som lagen ovanför strecket efter jul. Nu har man inte längre en stor lucka att hämta igen. Det räcker att vara lite bättre än lagen ovanför. Med detta inte sagt att man ska slå sig för bröstet och känna sig nöjda på minsta vis. Fortsatt förbättring är enda vägen till playoff. Få lag blir sämre ju längre säsongen går.

Att Patrik Ross kom in i laget och Göran Tärnlund förpassades till läktaren tror jag fortsatt är positivt. Än har så kort tid gått sedan han anslöt att man knappast kan skönja någon effekt men jag efter juluppehållet kan han börja göra avtryck. Visserligen är han bara assisterande tränare men eftersom han plockats in så tror jag han kommer ha en hel del att säga till om.

Redan innan Ross dök upp valde Harald Lückner att göra vissa förändringar i laget. Kedjan med Mattias Beck, Tony Lagerström och Daniel Viksten splittrades till sist efter att de fem matcher i rad varit väldigt svaga, i synnerhet defensivt. 1-3-förlusten mot Malmö hemma var deras sista match ihop och då hade de spelat -9, -8 och -7 under de matcher de varit ihop. Positivt att kedjan splittrades, lite märkligt att de fick fem matcher på sig när de presterade så pass svagt redan från början. Sedan splittringen har Beck och Lagerstrröm kamperat ihop med Mikael Zettergren medan Viksten haft lite olika kedjekamrater, dock ofta Martin Johansson. Resultatet? Lagerström har på sex matcher spelat +2, Beck +1 och deras nya tredjelänk Zettergren +-0. Totalt sett kan man säga att deras defensiv blivit avsevärt mycket bättre medan man offensivt fortfarande har en del att jobba med. Viksten har spelat +1 och för en kille som totalt ligger på -14 är det en klar förbättring.

Men det kanske enskilt mest positiva är att man börja prata om viktiga detaljer i spelet istället för att bara älta om att spelarna ”måste ta kampen”. Inför mötet med Oskarshamn sa Harald Lückner att ”farten är nyckeln till vår framgång, inte bara farten på bena utan även pucken” och det är så sant som det var sagt. Just det var Moras signum när det såg som bäst ut förra säsongen och det är precis det man saknat den här säsongen. Jobbar man med den biten så kan man garanterat få ut mer av den potential som finns i laget.

För övrigt: Mycket roligt att Patrik Eklund är tillbaka i laget igen. Han behövs verkligen! Helt rätt också att Aki Heino placerats som sjundeback. Hans offensiva skickligthet har helt enkelt inte räckt för att täcka hans defensiva brister.

Slutligen: Kan inte låta bli att imponeras av Mikael Simons insats i Sundsvall. I ett riktigt svagt lag ligger han i toppen av de flesta interna ligor och hans -1 i plusminusstatistiken skulle ge honom en delad tredjeplats bland de ordinarie Moraanfallarna efter Henrik Eriksson och Martin Johansson.

Efter segrarna mot Malmö och Bofors, Patrik Ross inträde i laget och Patrik Eklunds comeback i truppen efter sin timeout så känns det befogat att vara försiktigt optimistisk.

Segrarna gav förutom sex välbehövliga som krympte avståndet upp till playoffstrecket även lite positiva vibbar angående spelet fem-mot-fem. Mot Bofors vann man även den ”matchen i matchen” och mot Malmö senast blev det 1-1 med lika många spelare på banan. Just detta är något som MIK haft det tufft med tidigare och är det så att man är på väg att bli bättre så är det lovande.

Patrik Ross intåg i laget och ledarstaben är även det positivt. Jag har länge efterlyst en förstärkning där och nu har den kommit. Den spelartrupp MIK förfogar över är starkare än tabellen visar och då måste man hitta nya vägar för att få ut lite mer av spelarna. Nu var Ross kanske inte mitt förstaval, hade – som tidigare sagts – gärna sett Greger Artursson i båset. Men Artursson kanske har tillfrågats och avböjt eller så var man ute efter just det Ross kan erbjuda. Ross är å andra sidan relativt oprövad och kan mycket väl ha nya, goda idéer att bidra med. Så därför är förändringen klart positiv. Även från spelarsidan verkar samma signaler komma och det är också bra. Välkomnar de en ny röst är det troligt att de också lyssnar på den och tar till sig vad den har att säga. Att Göran Tärnlund i och med detta förpassades till en läktarposition och mer kommer fungera som scout framöver känns logiskt. Mitt intryck är att Tärnlund, som han själv också bekräftar, varit för lika Harald Lückner och därmed kanske inte varit det bästa bollplanket. Någon som kan komma med konstruktiva motförslag och vara lite av Djävulens advokat är bättre att ha när man spelet går knackigt och man behöver resonera och diskutera sig fram till något nytt.

Kul också att Patrik Eklund är tillbaka i laget igen. Han har tillhört en av de bättre backarna i laget under säsongen men får sällan några stora rubriker då hans största styrka är det defensiva spelet. I och med att han dessutom är en talang ifrån Moras eget upptagningsområde så hade det varit dubbelt tråkigt om han vissnat och försvunnit eller lagt av. Det är dessa spelare man önskar framgång allra mest.

Imorgon är det dags för möte med Västerås borta och att det är en otroligt viktig match är självklart. Tar Mora en trepoängare kliver man förbi VIK och upp över strecket. Blir det tvärtom rycker Västerås istället ifrån igen. MIK åker till matchen utan skadade Daniel Hansen och utan Emil Sandin som är tillbaka i Brynäs. Det lär vara en riktigt spelsugen Lars Johansson som får chansen istället och förhoppningsvis kan det göra att han spelar riktigt bra.