Mora förlorade gårdagens möte med Oskarshamn på bortaplan och det var en tung förlust ur alla synvinklar. Spelmässigt var det inte bra och tabellmässigt var det illa då man inte riktigt klarar att ta klivet upp över strecket och haka på lagen ovanför. Istället blandar sig åter Oskarshamn in i kampen och gör läget än tuffare.
Mora förvånade redan då man såg startuppställningen. Alexander Hilmersson, som varit het sedan han kom tillbaka, fanns på bänken tillsammans med Viktor Amnér, som även om han inte varit lysande spelat nog bra för att vara värd en plats i startuppställningen. Moras förstaperiod var ändå hygglig. Man höll tätt bakåt och bjöd inte på alltför mycket. Framåt blev det dessvärre inte mycket heller och Oskarshamns 1-0 i powerplay ca fem minuter in i period två blev då viktigt. Positivt för hemmalaget och negativt för gästande MIK. Oskarshamn var också det bättre laget resten av perioden och när man fick in 2-0 strax innan periodvilan var läget tufft för Mora. Särskilt som målet kommer efter en strulig situation där MIK inte får tag på och iväg pucken och till sist Dan Iliakis blir aningen het och kliver in i en situation för att hjälpa en medspelare samtidigt som han släpper sin egna markering som oturligt nog pucken kommer loss till.
Även i slutperioden är det Oskarshamn som psykologiskt viktigt gör det första målet. När det kommer, nästan halvvägs in i perioden, är matchen i praktiken över. Inledningsvis bänkade Hilmersson och Amnér har båda redan kastats in – de fick komma in efter periodpaus – och tiden är för knapp. MIK gör ett tröstmål innan Oskarshamn fastställer slutresultatet i tom bur.
Det absolut mest talande är att Moras starkaste kedja de senaste matcherna, Mikael Zettergren, Martin Johansson och Mattias Beck, återigen håller tätt bakåt och är inne på mål framåt. Nu var det visserligen på en ”fast situation” – en vunnen tekning av Johansson bak till Iliakis – men ändå. Ingen annan kedja producerar alls framåt samtidigt som de ibland dessutom läcker lite för mycket bakåt. Går man tillbaka och tittar på de åtta senaste matcherna Mora spelat, de efter jul, så är tendensen tydlig: På backsidan är det relativt jämnt, alla sju ligger mellan +3 och -1 i plusminus med ett snitt på nära +1. På anfallssidan är däremot skillnaden stor: Ledande Mikael Zettergren har spelat +9 och gått plus varenda match utom mot Borås där han spelade +-0. Detta kan jämföras med bottennoteringen -5 för Tony Lagerström och Daniel Viksten. Lagerström har spelat plus i en enda match, i 5-0-segern mot Örebro, Viksten inte i en enda. Dessutom har Lagerström gått minus i hälften av matcherna, Viksten i tre.
Detta är ju i sig intressant, men än intressantare är det om man tittar på övriga anfallare. Zettergrens kedjekompisar, Johansson och Beck ligger även de bra till. +7 på Johansson och +5 på Beck. Därefter kommer Alexander Hilmersson som på fem matcher innan han bänkades igår hade spelat +4. Vilket gör bänkningen av honom är mer märklig. Ytterligare två anfallare har gått plus den här perioden, Niklas Fogström, +2, och Marco Tuokko, +1. Totalt har alltså sex anfallare spelat plus efter jul. Det under en period där MIK vunnit mer än tidigare och spelat ganska bra. Det som skett är givetvis inte att hela Mora spelat strålande utan att MIK i kedjan Zettergren, Johansson och Beck fått en trio som spelat strålande. Övriga kedjor har ibland hållit tätt eller till och med fått in något mål – även om det hört till undantagen – och då har det räckt till Moraseger. Andra gånger har övriga kedjor gjort det sämre och släppt in, i synnerhet de kedjor där Lagerström, Viksten, Henrik Eriksson (-4 på de åtta senaste) och Emil Sandin (-4 på tre matcher sedan comebacken i MIK) ingått.
Problemet är uppenbart. MIK har en fungerande kedja. Resten har problem. Därför kanske det vore läge att kasta om lite i dessa och även rucka på lite par som kört ihop under säsongen. Hilmersson, Fogström och Tuokko skulle kanske få utgöra en andrakedja bakom Zettergren, Johansson och Beck? De tre har ju trots allt gått plus de senaste åtta matcherna och det är det ju inte många som har. Jens Jakobs, Henrik Olsén och Tony Lagerström skulle kunna vara en tredjekedja. Då splittras paret Lagerström och Viksten som har haft det svårt att lossna den här säsongen. Som fjärdekedja kunde man sätta formsvaga Henrik Eriksson och Daniel Viksten tillsammans med Niklas Bröms och låta dem få lite mindre istid tills formkurvan vänder uppåt. Det skulle placera inlånade Emil Sandin på bänken men med tanke på vad han presterat sedan han kom tillbaka till Mora är det rätt. Förstår att han kommit till MIK för att få spela mycket men MIK är i ett sådant känsligt läge nu att man verkligen måste göra allt för att sno åt sig varje möjlig poäng och då måste man ta en del tuffa beslut.