Mora-bloggen

Anders Linder – din man i Mora-land!

Viktig seger

av Anders

Mora vann idag den oerhört viktiga matchen mot Bofors på bortaplan. Matchen var av karaktären vinna eller försvinna och även om det är en del matcher kvar så mörknade läget betydligt för Bofors samtidigt som det ljusnade lika mycket för Mora.

Mest glädjande förutom de tre poängen var att flera andra kedjor i Mora än den normalt stabilaste och mest produktiva med Mikael Zettergren, Martin Johansson och Mattias Beck nu bidrog i allra högsta grad med både mål framåt och nollor bakåt. Kedjan med Alexander Hilmersson, Tony Lagerström och Daniel Viksten var bra precis som senast mot Almtuna och i synnerhet verkar Viksten äntligen hittat formen. Två mål blev det idag. Och detta ger hopp om framtiden. Med fler kedjor som producerar och sex backar som känns allt stabiltare – Patrik Eklund, Robin Gartner, Dan Iliakis, Patrik Andersson, Viktor Amnér och Simon Löf – börjar MIK likna ett lag som har i playoff att göra. Att man har två kapabla målvakter, vilket Lars Johansson visat i Daniel Hansens frånvaro, gör inte saken sämre.

Förhoppningsvis försöker man nu rida vidare på den positiva våg man skapat och inte går in och petar i formationerna. Klargör istället för de som var startuppställning idag att om de fortsätter att göra jobbet match efter match så har de sina platser givna. Så de förstår att man satsar på just dem. För om man spelar med vetskapen om att man inte måste göra sitt livs match för att undvika att hamna på bänken nästa gång så kan man spela mer avslappnat. Samtidigt måste man givetvis vara tydlig med att detta bara gäller så länge som inställningen är 100%-ig. Konkurrens ska användas som ett medel för att hålla spelare från att bli noncharlanta inte för att lägga extra press på dem. MIK är på rätt väg nu, det gäller bara att fortsätta längre på den.

Fascinerande att se hur otroligt tät och spännande tabellen blivit. Till och med direktplatserna till Kvalserien som känts vikta åt Örebro, Växjö och Leksand är nu inte bara möjliga utan till och med rimliga för andra lag att nå. Nu blir det uppehåll ända till onsdag för Mora då Västerås hemma står på programmet. Den matchen är naturligtvis en riktig sexpoängsmatch.   

Två vunna eller en förlorad poäng?

av Anders

Trots två poäng mot formstarka Almtuna igår är man inte helt nöjd. För när MIK lett med 3-1, 4-3 och 5-4 men ändå inte förmått att knipa igen säcken och ta alla tre poängen så känns det som en tappad poäng. En särskilt tung sådan eftersom en direkt konkurrent snodde åt sig den. Å andra sidan hade två poäng innan matchen började känts rätt ok.

Ska man vara positiv så var det kul att se att Mora kunde ta poäng mot ett så bra lag som Almtuna även då den normalt så stabila kedjan med Mikael Zettergren, Martin Johansson och Mattias Beck inte riktigt var i slag. Istället var det andra spelare som klev fram. Bland dem – äntligen – Daniel Viksten och Tony Lagerström. Tillsammans med Alexander Hilmersson gjorde de två sin bästa insats på mycket länge. Kanske den bästa sedan 7-2-segern hemma mot just Almtuna. Då gjorde de ett mål och tre assist och spelade +5 tillsammans. Igår blev det tre mål och två assist samt +3. Trion Viksten, Lagerström och Hilmersson kändes som en given förstakedja inför säsongen. Kanske kan det lossna för dem så mycket nu att de kan infria lite av de förväntningarna.

Spelmässigt så står MIK för en hel del riktigt fina spelvändningar, och även om alla avslut inte ser helt otagbara ut, så betyder farten man kommer i mycket. Bakåt var man däremot inte helt solida. Att göra flera ganska klara markeringsmissar och ge lägen då man inte kommer ut och stör motståndarna ordentligt är inte bra och en dag med sämre effektivitet framåt förlorar man en match där försvarsspelet håller den här klassen. Och när man pratar försvarsspel ska man komma ihåg att det inte är något som bara backar och målvakt ska ägna sig åt. Många lägen kommer då Moras anfallare inte tagit sin backchecking och markering som de ska.

I tabellen börjar det se läskigt tufft ut. I nuläget är det faktiskt Malmö som känns som det lag som MIK närmast kan utmana om en playoffplats då Rögle, Almtuna och Västerås hela tiden fortsätter att plocka poäng. Faktum är att trots att Bofors borta på lördag är en svår uppgift så är en trepoängare där nära nog ett måste.

Tung förlust

av Anders

Mora förlorade gårdagens möte med Oskarshamn på bortaplan och det var en tung förlust ur alla synvinklar. Spelmässigt var det inte bra och tabellmässigt var det illa då man inte riktigt klarar att ta klivet upp över strecket och haka på lagen ovanför. Istället blandar sig åter Oskarshamn in i kampen och gör läget än tuffare.

Mora förvånade redan då man såg startuppställningen. Alexander Hilmersson, som varit het sedan han kom tillbaka, fanns på bänken tillsammans med Viktor Amnér, som även om han inte varit lysande spelat nog bra för att vara värd en plats i startuppställningen. Moras förstaperiod var ändå hygglig. Man höll tätt bakåt och bjöd inte på alltför mycket. Framåt blev det dessvärre inte mycket heller och Oskarshamns 1-0 i powerplay ca fem minuter in i period två blev då viktigt. Positivt för hemmalaget och negativt för gästande MIK. Oskarshamn var också det bättre laget resten av perioden och när man fick in 2-0 strax innan periodvilan var läget tufft för Mora. Särskilt som målet kommer efter en strulig situation där MIK inte får tag på och iväg pucken och till sist Dan Iliakis blir aningen het och kliver in i en situation för att  hjälpa en medspelare samtidigt som han släpper sin egna markering som oturligt nog pucken kommer loss till.

Även i slutperioden är det Oskarshamn som psykologiskt viktigt gör det första målet. När det kommer, nästan halvvägs in i perioden, är matchen i praktiken över. Inledningsvis bänkade Hilmersson och Amnér har båda redan kastats in – de fick komma in efter periodpaus – och tiden är för knapp. MIK gör ett tröstmål innan Oskarshamn fastställer slutresultatet i tom bur.

Det absolut mest talande är att Moras starkaste kedja de senaste matcherna, Mikael Zettergren, Martin Johansson och Mattias Beck, återigen håller tätt bakåt och är inne på mål framåt. Nu var det visserligen på en ”fast situation” – en vunnen tekning av Johansson bak till Iliakis – men ändå. Ingen annan kedja producerar alls framåt samtidigt som de ibland dessutom läcker lite för mycket bakåt. Går man tillbaka och tittar på de åtta senaste matcherna Mora spelat, de efter jul, så är tendensen tydlig: På backsidan är det relativt jämnt, alla sju ligger mellan +3 och -1 i plusminus med ett snitt på nära +1. På anfallssidan är däremot skillnaden stor: Ledande Mikael Zettergren har spelat +9 och gått plus varenda match utom mot Borås där han spelade +-0. Detta kan jämföras med bottennoteringen -5 för Tony Lagerström och Daniel Viksten. Lagerström har spelat plus i en enda match, i 5-0-segern mot Örebro, Viksten inte i en enda. Dessutom har Lagerström gått minus i hälften av matcherna, Viksten i tre.

Detta är ju i sig intressant, men än intressantare är det om man tittar på övriga anfallare. Zettergrens kedjekompisar, Johansson och Beck ligger även de bra till. +7 på Johansson och +5 på Beck. Därefter kommer Alexander Hilmersson som på fem matcher innan han bänkades igår hade spelat +4. Vilket gör bänkningen av honom är mer märklig. Ytterligare två anfallare har gått plus den här perioden, Niklas Fogström, +2, och Marco Tuokko, +1. Totalt har alltså sex anfallare spelat plus efter jul. Det under en period där MIK vunnit mer än tidigare och spelat ganska bra. Det som skett är givetvis inte att hela Mora spelat strålande utan att MIK i kedjan Zettergren, Johansson och Beck fått en trio som spelat strålande. Övriga kedjor har ibland hållit tätt eller till och med fått in något mål – även om det hört till undantagen – och då har det räckt till Moraseger. Andra gånger har övriga kedjor gjort det sämre och släppt in, i synnerhet de kedjor där Lagerström, Viksten, Henrik Eriksson (-4 på de åtta senaste) och Emil Sandin (-4 på tre matcher sedan comebacken i MIK) ingått.

Problemet är uppenbart. MIK har en fungerande kedja. Resten har problem. Därför kanske det vore läge att kasta om lite i dessa och även rucka på lite par som kört ihop under säsongen. Hilmersson, Fogström och Tuokko skulle kanske få utgöra en andrakedja bakom Zettergren, Johansson och Beck? De tre har ju trots allt gått plus de senaste åtta matcherna och det är det ju inte många som har. Jens Jakobs, Henrik Olsén och Tony Lagerström skulle kunna vara en tredjekedja. Då splittras paret Lagerström och Viksten som har haft det svårt att lossna den här säsongen. Som fjärdekedja kunde man sätta formsvaga Henrik Eriksson och Daniel Viksten tillsammans med Niklas Bröms och låta dem få lite mindre istid tills formkurvan vänder uppåt. Det skulle placera inlånade Emil Sandin på bänken men med tanke på vad han presterat sedan han kom tillbaka till Mora är det rätt. Förstår att han kommit till MIK för att få spela mycket men MIK är i ett sådant känsligt läge nu att man verkligen måste göra allt för att sno åt sig varje möjlig poäng och då måste man ta en del tuffa beslut.

På banan igen

av Anders

Efter en onödig men troligen lärorik förlust mot Borås så var MIK på banan igen igår när man besegrade Tingsryd hemma. Och även om man inte gjorde någon stormatch i 60 minuter så hade man rätt inställning och tog motståndet på allvar. Och då räckte Moras spel till tre välförtjänta poäng.

När de egna misstagen och bjudningarna blev färre fick också Tingsryd logiskt mycket färre chanser att göra mål på. För det är svårt att skapa chanser mot ett lag som Mora när det spelar disciplinerat och noggrannt. Och när man skapar få chanser vinner man sällan. Trots ett slumpartat ledningsmål var det därför logiskt, men inte desto mindre starkt, att Mora vände på matchen och gick ifrån till 5-1.

I Mora var det åter trion Mikael Zettergren, Martin Johansson och Mattias Beck som ledde laget och att de vuxit ut till en riktigt stabil formation är både kul och lovande. De tre spelar med precis den fart och skicklighet som MIK behöver för att bli ett topplag. Förhoppningsvis kan en eller flera av de andra kedjorna också få bitarna att falla på plats och därmed göra MIK ännu starkare. Positivt jämfört med matchen mot Borås senast var att övriga formationer nu var noga med defensiven. Det betyder mycket att man är det och börjar i den änden eftersom det då kan räcka att Zettergren, Johansson och Beck vinner sin ”match i matchen”.

Som jag var inne på redan innan matchen igår så blev det så att Daniel Viksten blev trettonde forward medan Niklas Bröms klev in i startuppställningen igen. Ska bli intressant att se hur det ser ut på måndag mot Oskarshamn, om Viksten och Bröms byter plats igen eller om man bestämt sig för att satsa på Bröms. Bröms var inte inne på något mål framåt men ett bakåt igår, förvisso det första, något billiga målet.

På backsidan saknades Simon Löf vilket gjorde att de sex tillgängliga backarna spelade. Av Viktor Amnér och Aki Heino, som i mina ögon i nuläget krigar om den sista backplatsen, så gjorde Amnér det bra – han fick till en assist och spelade +1 – och är Löf tillbaka på måndag bör det vara Heino som blir sjundeback.   

Ingen ödmjukhet – inga poäng

av Anders

Mora gick i fällan i mötet med Borås och hade köpt historien om att man var så bra samtidigt som man glömt vad det var som gjorde att man var bra. Och när ingen ödmjukhet fanns så hamnade man i underläge och när man började vakna en aning i slutperioden var det för lite och för sent.

Mora är ett bättre lag än Borås på papperet. Och matcherna precis innan mötet lagen emellan visade dessutom ett Mora som var på gång. Därmed var det en typisk match av karaktären ”motståndarna kan inte besegra oss, det är bara vi som kan ge bort segern” för MIK. Tyvärr så klev inte Mora in på isen taggade att göra allt för att förhindra att Borås fick några poäng utan man hade undermedvetet redan vunnit matchen. Och detta var inte Borås sena att utnyttja. Och vare sig snack i periodpauserna eller en timeout hjälpte för att få igång MIK förrän möjligen en aning till slutperioden. Och det är egentligen inte konstigt. Moras styrka ligger fortfarande i att vara stabila defensivt och vända spelet snabbt. Det är en styrka som inte ger så många chanser mot ett lag som spelar noggrannt och defensivt. Precis som Borås kunde göra i den sista perioden med ledning i ryggen. Moras spel går ut på att man inte ska hamna i underläge, och ifall man gör det ska det inte vara med särskilt många mål. Det är bara i ett fåtal matcher, visserligen nu på slutet, som Mora fått till en bra forechecking. Och det är vad man behöver då man ligger under och tiden håller på att rinna ut. En bra forechecking ger betydligt fler chanser framåt. Nu saknades det i MIK och då blev det jobbigt.

Kort sagt skulle man kunna säga att MIK:s svaghet, att man har svårt för att pressa och stressa fram chanser via misstag hos motståndare, gör att laget är sårbart för att hamna i för stort underläge. Man gör inte jättemycket mål och därför måste man se till att alltid vara ödmjuka och disciplinerade och alltid själva vara svåra att få hål på.

Uppställningarna på anfallssidan mot Borås blev ungefär de förväntade bortsett från att Alexander Hilmersson fick spela med Jens Jakobs och Niklas Fogström medan Henrik Olsén fick vara center mellan Henrik Eriksson och Marco Tuokko. Comebackande Emil Sandin fick spela med Tony Lagerström och Daniel Viksten och det gick inget vidare för trion. För även om MIK var bleka generellt så de tre inblandade i alla baklängesmål. Viksten var inne på alla tre medan Lagerström och Sandin precis klarade sig från att vara på isen vid ett av målen då man var mitt i ett byte. Viksten ligger därmed på fruktansvärda -19 och trots att man vet att det finns otroligt mycket kapacitet hos honom så börjar man fundera på om han kommer hinna komma igång den här säsongen. När det är så tätt som det är i tabellen kan ett ynka mål hit eller dit i en match avgöra om det blir playoff eller inte. Och Niklas Bröms har förvisso inte gjort någon succé med sju poäng och -6, men han är ändå märkbart stabilare bakåt än Viksten. Det är en tuff avvägningsfråga, kommer Viksten komma igång och spela bättre än Bröms eller ska man gå på ett säkrare men bara ok val med Bröms?

På backsidan är det jämnt om den sista platsen. Patrik Eklund, Robin Gartner, Dan Iliakis, Patrik Andersson och Simon Löf får väl anses såom topp fem i nuläget och bör vara hyfsat givna så länge som de håller nivån. Sedan håller jag Viktor Amnér för lite stabilare än offensive Aki Heino men även Amnér, som är spelskicklig han med, har den här säsongen gjort lite väl offensiva val ibland och ställt till det. Både Amnér och Heino är som bäst när de använder sin teknik till att spela pucken snabbt och inte när de söker en öppnande pass eller försöker utmana (även om de såklart får till även det ibland).

Tre raka

av Anders

Mora tog igår sin tredje raka seger då Troja/Ljungby besegrades på bortaplan med 5-2. Det betydde att MIK för blott andra gången den här säsongen var över playoffstrecket, dock väldigt tillfälligt precis som förra gången.

Mora åkte ned till Småland som favoriter och levererade verkligen. Man spelade åter bra, även om man svackade lite i mitten av den andra perioden. Och även om man kan ha viss förståelse för att det händer när man har skaffat sig en 3-0-ledning tidigt i den andra perioden så är det alltid farligt. Bättre lag än Mora har tappat sådana ledningar till sämre lag än Troja. Nu kom 4-2 innan periodslut och i den tredje spelade MIK åter bättre men det är något man bör lära sig av och se till att inte upprepa. Varje poäng är så otroligt viktig nu när kampen om både playoffplatser och direktplatser blivit till getingbon. Positivt är dock att MIK kunde höja sin nivå igen och spela hem tre poäng.

Kul att Mora, även om det var högst tillfälligt, tog sig över playoffstrecket. Det var en välförtjänt belöning för ett bra spelande lag att de hoppade över strecket och att Västerås slog Leksand ikväll och därmed tryckte ned MIK under strecket igen är nog inte helt av ondo. Nu minskade risken för övermod, självgodhet och mättnad. Målet är inte nått ännu. Dessutom blev tabellen än mer tät, faktum är att MIK med en vinst mot Borås imorgon bara är sju poäng efter Leksand.

Till mötet med Borås ansluter åter Brynäs Emil Sandin till MIK och mina känslor inför det är lite delade. Förra säsongen vid ungefär den här tiden började MIK bredda och spetsa truppen inför slutspurten och som de som följer Mora noga kanske minns så presterade laget riktigt bra innan man spetsade det och svagt därefter. Jag berörde bland annat det i min summering av förra säsongen och tankar inför den kommande och skrev då ”Effekten av en breddad trupp blev precis rakt det motsatta mot vad man tänkt. MIK presterade sin allra bästa hockey när man var en liten sammansvetsad grupp. Sin allra sämsta när man hade en bred trupp”. Moras poängsnitt hade med en liten trupp varit 2,13 per match (på 24 matcher) medan den med spetsad trupp varit 1,25 per match (på 28 matcher). Det är lika tänkvärt nu som det var då. Den springande punkten i detta är således att det tillskott man gör till truppen måste bidra så mycket att det kompenserar för den oro som uppstår i en vinnande grupp – som Mora för tillfället faktiskt utgör – då man plockar in en spelare utifrån som petar någon i laget. Det Sandin tidigare visat har dock varit lovande och kanske blir detta bara ytterligare en injektion för ett Mora som är på gång.

Det ska bli väldigt intressant att se hur Mora formeras på anfallssidan nu. En formation, den med Mikael Zettergren, Martin Johansson och Mattias Beck går ju som tåget och den lär vara intakt. I övrigt så har kedjorna som spelat varit hyfsat jämngoda på slutet. Med Sandins intåg och Alexander Hilmerssons återkomst finns det plötsligt ett överskott på två anfallare. Alexander Holmberg blir nog därför troligen utlånad igen. Återstår då är att bänka en anfallare och ser man på den totala insatsen under säsongen så är det Daniel Viksten som har gjort det sämst. Å andra sidan finns det sparkapital där och när Sandin var i MIK senast spelade han också tillsammans med just Viksten och då fungerade duon bra. Kanske bildar därför dessa två en kedja med Tony Lagerström imorgon. Den som gjort det svagast av anfallarna totalt sett om man bortser från Viksten är Niklas Bröms och möjligen är det han som blir petad imorgon. Känslan är att det står mellan honom och Henrik Olsén. Det som talar för att Bröms får spela är dels bristen på centrar och dels att Olsén är junior – och därmed det ”lätta” valet att peta. Niklas Fogström lär fortsätta som center i en kedja med Jens Jakobs men frågan är om någon annan än Bröms av återstående spelare kan spela center. Jag hoppas det, för Olsén har spelat så bra att han är värd att få fortsätta. Kanske skulle Henrik Eriksson kunna ta på sig en centerroll med Hilmersson och Marco Tuokko på kanterna viket skulle kunna öppna för Olsén tillsammans med Jakobs och Fogström?

Seger igen!

av Anders

I det andra raka mötet med ett topplag tog Mora i och med segern mot Växjö igår sin andra raka trepoängare. Sin andra raka välförtjänta trepoängare dessutom.

Precis som mot Örebro inledde MIK med en strålande förstaperiod där man skapade flertalet utmärkta målchanser utan att bjuda Växjö på nästan någon. Att det ändå bara stod 1-1 efter perioden var oerhört smickrande för bortalaget. En hemmaledning med ett par mål hade varit logisk. Istället hade Växjö, som jämnade ut spelet en aning i den andra perioden – framförallt genom att bättre vara med på Moras vändningar, oavgjort halvägs in i matchen. Men efter MIK dödat ett bortapowerplay kom man igång igen och Dan Iliakis 2-1 kom omedelbart. Både välförtjänt och efterlängtat. Mora fortsatte bra även efter målet och när man fick läge att spela fem mot tre så fick man aningen turligt in även 3-1 som stod sig perioden ut.

Förhoppningen inför slutperioden var att MIK skulle kunna fortsätta spela bra, åtminstone vad gällde minimering av de egna misstagen, snabbheten i att få ut pucken ur egen zon för att undvika att hamna under tryck och ambitionen att försöka vända spelet kvickt. Istället för det första Mora gjorde att ta en onödig utvisning. Det var Marco Tuokko som för andra gången i matchen drog på sig en tvåminutare i mittzon på grund av någon slags missriktad övertändning. Första gången redde MIK ut boxplayspelet, denna gång gick det sämre och det var reducerat till 2-3. Precis den start Mora inte ville ha med en bjudning som gav Växjö häng. Så istället för att ha två mål att spela på och dessutom den positiva känslan av att man gjort matchen två senaste mål så var MIK nu jagade av ett Växjö som fått vittring. Slutperioden blev därför onödigt spännande från start då MIK, även om man spelade rätt bra, bara hade ett ynka mål att gå på. Marco Tuokko måste dragit en lättnades suck när slutsignalen ljöd och han slapp bli syndabock, assisterande kapten som han är.

Tre nya poäng gav dock ingen skjuts upp över playoffstrecket utan tabellen har istället trycks ihop. Örebro, Växjö och Leksand som länge sett ut som klara för kvalserien ser inte alls lika säkra ut längre och kampen om playoffplatser är ett getingbo. Mycket skönt då att MIK spelmässigt ser riktigt bra ut. I synnerhet kedjan med Martin Johansson, Mikael Zettergren och Mattias Beck ser sylvass ut för tillfället. Johansson har ett mål, tre assist och +4 de senaste två matcherna, Zettergren har två assist och +3 och Beck har två mål, två assist och +4. Spelmässigt så lyckas de ofta med sina snabba spelvändningar och är också de som oftast får till en bra forechecking.

Imorgon är det dags för bortamöte med Troja/Ljungby och förhoppningsvis kan MIK fortsätta med det spel de visat upp de senaste matcherna. Gör de det kommer det bli en rolig Smålandsresa.

Härlig seger

av Anders

Mora besegrade tidigare ikväll serieledande Örebro med hela 5-0 på bortaplan efter en bra insats. Förstaperioden var strålande, den andra lite sämre men ändå klart godkänd och den sista totalt sett ok den med.

Mora hade inledningsvis allt det man kan hoppas på av laget den här säsongen: Man låg helt rätt i markeringsspelet och var på rätt sida hela tiden, man bjöd på väldigt få chanser, man var snabba med att få ut pucken ur egen zon och hanmade därmed i princip aldrig under tryck, man vände spelet med snabba passningar på yta för spelare med fart, man jobbade föredömligt i backcheckingen och äntligen fick man till en riktigt bra forechecking. Kort sagt – MIK spelade precis som man ska. Och hade man haft maximal utdelning hade man lett med 5-0 redan efter den förtsa perioden. För heta målchanser saknades inte. Därför kändes den 2-0-ledning man hade efter inledningsperioden definitivt i underkant och med tanke på att lag som har en så tuff förstaperiod som Örebro hade ofta brukar komma ut som ett nytt lag till nästa period så kändes det aningen oroväckande. Förhoppningen var att MIK skulle komma ut och köra på lika bra framåt samtidigt som man var ännu noggrannare och alertare bakåt.

Det var också precis var Mora gjorde. Man inledde den andra perioden lika bra som den första och fick också utdelning tämligen omgående. När sedan Moras första powerplay i matchen kom drygt halvvägs in i perioden så hoppades man på ett 4-0 som med stor sannolikhet avgjort matchen. Istället tappade man farten och började åka med pucken i de lägen där man tidigare släppt den till varandra. Resultatet blev att det var Örebro som i två powerplay i rad kunde vända på Mora och skapa den farligaste chanserna En Niklas Fogström som tycktes ha en kväll av ideliga felstudsar och kladdande med pucken och en Daniel Viksten som var alldeles för sugen på att göra poäng och därmed spelade för svårt var de största syndarna. Mora kom av sig och resten av perioden var klart sämre. Defensivt höll man ihop laget bra fortfarande och man var fortsatt ganska snabba ut ur egen zon med pucken. Men spelvändingarna i fart blev färre och forecheckingen dog ut helt. Ett sista powerplay slutade med att Viksten drog på sig en utvisning och därmed fick Örebro dryga minutens powerplay i början av den tredje perioden.

Slutperioden blev inledningsvis tung för MIK som helt slutade att vända snabbt. Man började åka ur egen zon med pucken och det ledde bara till pucktapp och spelvändningar där Örebro fick vassa lägen. Två riktigt farliga hann en bra Lars Johansson i Moras mål avvärja innan Örebro fick in en puck bakom honom. Turligt för Mora så dömdes målet bort och man behöll sin 3-0-ledning ytterligare ett tag. Men man var fortfarande under hårt tryck även om det byte för byte sakta började se lite mer kontrollerat ut. När Moras bästa kedja för kvällen, Mikael Zettergren, Martin Johansson och Mattias Beck, fick till Moras första snabba spelvändning i perioden så avgjordes matchen. Beck kom loss efter Johanssons öppnande passning och kunde få in 4-0. Därefter fick MIK ordning på sitt spel igen. Åtminstone så man åter hade både en organiserad defensiv och bra vändningar. Och detta räckte. Örebro skapade inte så många fler heta chanser utan Alexander Hilmersson kunde i sin comeback sätta den sista pucken i Örebros mål för kvällen fram till 5-0.

Totalt var segern välförtjänt. För även om man betänker att Örebro säkerligen underskattade Mora en aning i inledningen så klarade man inte av att vända på matchen när man väl insett att Mora var att räkna med.

Tung förlust

av Anders

Mora förlorade igår på bortaplan mot Malmö med 3-1 och det var den typen av förlust som känns allra värst: Den då ett misstag i slutet av en bra genomförd match förstör allt.

Det är inte ofta jag är överens med tränare och spelare som lättvindigt förklarar bort förluster med otur och felstudsar men efter gårdagens förlust är jag benägen att hålla med. MIK har 1-1 på bortaplan mot Malmö efter en precis så tät match man kan vänta sig när vare sig Mora eller motståndarna bjuder på särskilt mycket bakåt. Att då, när så lite tid återstår innan tredje perioden är över och en poäng bärgad, göra ett misstag som motståndarna direkt utnyttjar är hårt. I synnerhet med tanke på att de har lite flyt då målskytten Patrik Hersley får returen på sitt första skott rakt tillbaka på sig och därför kan sätta dit den i andraläget. Å andra sidan är det ett lärorikt misstag och ett lärorikt sätt att förlora på. För det är med så små marginaler matcherna i ett eventuellt playoff kommer att avgöras. Igår var det Martin Johansson som försökte rensa ut pucken central då sargvägen var stängd men rensningen var för lös och gick rakt till Hersley. Så får man givetvis inte spela i det läget, särskilt då Robin Gartner fanns spelbar bakom eget mål. Gartner ska förvisso tala om att han finns där och vilja ha puck men med tanke på hur Moras säsong varit är det lätt att bli publik eller bli stressad och ta fel beslut när det hettar till. Nu fick Mora smaka på hur illa det kan gå då. Förhoppningsvis kan de göra rätt i någon match framöver och få känna hur det är att lyckas även i trängda situationer, för då växer man.

Mot Malmö saknades febersjuke Niklas Fogström men han ska enligt uppgift vara spelklar till morgondagens möte med Örebro. Däremot kommer Alexander Holmberg som fick en smäll mot Malmö att ersättas av comebackande Alexander Hilmersson. Hur hårt han matchas återstår att se, lagledningen pratar om att börja försiktigt.

Måste sent om sider också skriva några rader om Håkan Bogg. Han lade ju som bekant skridskorna på hyllan under juluppehållet och med tanke på hur denna säsong och även den förra varit för honom så förstår jag honom. Han har inte alls kunnat hålla den nivå vare sig lagledningen eller han själv hoppats på och när man i hans ålder hamnar på bänken så återstår ofta bara två alternativ – söka sig till en ny klubb eller lägga av. Bogg bör hyllas för allt gott han gjort för MIK och bli ihågkommen för sina bästa stunder i klubben!

Att man inte omedelbart värvade någon ersättare utan kallade hem Alexander Holmberg tycker jag var klokt. Med Hilmersson på gång tillbaka och eventuellt Brynäs Emil Sandin åter på lån så finns det anfallare så det räcker ändå. Dessutom har Henrik Olsén sett allt stabilare ut och tagit för sig mer och mer ju fler matcher han fått från start.

På rätt väg?

av Anders

Mora besegrade i förrgår Rögle på hemmaplan med 5-2 och känslan dagarna efteråt är att Mora sakta ser ut att vara på rätt väg. Spelmässigt så såg det bra ut med tanke på motståndet även om det fortfarande givetvis finns mycket att jobba med.

Om man börjar i den positiva änden så syntes det att man börjat prata fart, och då inte bara fart på skridskorna, och snabba spelvändningar. För det var vad Mora framförallt inriktade sig på. Fokus nummer två var att försöka minimera de egna misstagen och vara samlade och på rätt sida i försvaret. MIK inledde också bäst med ett lovande första byte där man kom upp och fick tryck på Rögle direkt. Första målet blev ändå Rögles då Patrik Eklund och Niklas Bröms tittade puck istället för markering och då var båda två på fel sida när pucken kom och relativt ostört kunde en bortaledningspuck skickas in. Att Mora jobbat med att vända spelet fort och att få ut pucken ur egen zon innan man hamnade under tryck syntes. Rögle fick sällan långvarigt tryck och det är något som MIK haft svårt för tidigare när det hänt. Genom att snabbt försöka vända spelet eller lägga ut pucken ur zon undvek man detta i möjligaste mån. Att detta ledde till få riktigt heta chanser för Rögle märktes dock inte direkt eftersom Mora samtidigt som man gjorde rätt i spelvändningsmomentet inledningsvis inte riktigt var med när Rögle gjorde samma sak mot Mora. MIK tappade några gånger spelare för högt upp i banan när Rögle vände och det gav ett par riktigt heta bortachanser. Något mål kom dock aldrig utan istället kunde Mora inte bara kvittera utan till och med gå ifrån till 3-1. 1-1 kom efter en snabb spelvändning där Daniel Viksten fick pucken i fart och sedan kunde trampa ifrån sin back – något han aldrig klarat om han fått börja från stillastående som Moraspelarna ofta gjort under hösten. 2-1 var ganska turligt och aningen billigt om man bara ser till skottet men målskytten Jens Jakobs kom med fart in i Röglezonen och det gör det direkt svårare för motståndaren. Mattias Becks 3-1, även det i powerplay precis som Jakobs mål, såg inte heller det otagbart ut för Joel Gistedt i Rögles mål men Becks avslut kom ganska snabbt efter att han fick pucken och ofta är det viktigare att skottet kommer fort än att det blir hårt och välplacerat.

Andra- och tredjeperioderna blev mer symptomatiska för det sätt Mora spelade på. Man fick bättre kontroll på Rögles spelvändningar samtidigt som man själva fortsatte att sträva efter att vända fort. Givetvis fungerar det inte varje gång. Det blir passningar som inte kommer riktigt rätt och det finns framförallt en motståndare som ser vad man gör och försöker komma med motmedel. Men när MIK spelar på detta vis syns det att skridskoskickligheten kommer till sin rätt och man skapar därför chanser ändå. Få riktigt heta visserligen men eftersom motståndarna skapar ännu färre och det samtidigt även blir fler halvchanser för MIK så känns det ändå rätt bra. Tiden går utan att MIK hamnar i egen zon och får jobba under långvarigt tryck. 0-0 var helt rättvist och logiskt i period 2. Att det sedan kom en reducering en bit in i tredjeperioden efter att Tony Lagerström blivit väl sugen på pucken och lämnat sin spelare i mitten och Dan Iliakis inte hunnit täcka upp och ta över markeringen är sådant som händer. Man kan inte förväntas göra en match helt utan misstag. Det positiva var att Mora inte bröt ihop och blev stressade efter målet utan fortsatte som innan. 4-2 var visserligen ganska billigt men hade inte kommit alls om MIK backat hem och börjat spela på 3-2. Efter 4-2 fortsatte matchen som innan och när Rögle aldrig lyckades etablera tryck så gick tiden fort. 5-2 i öppen bur var rättvist och inte helt oväntat.

Att det finns saker kvar att jobba med är dock uppenbart. Spelet man presterade mot Rögle räcker till playoff om man kan fortsätta med det. Men för att MIK ska kunna ta sig till Kvalserien så behöver dels de egna misstagen minimeras lite till och dels så måste man få igång en forechecking värd namnet. Nu lever MIK på snabba spelvändningar och att man fått hyfsad ordning på försvarsspelet och de egna misstagen men möter man de allra bästa lagen är det inte säkert att det räcker. Det troliga är att det blir ställningskrig där MIK har svårt att få till några rejäla chanser även om de förvisso inte kommer släppa till så många själva heller. Men kan man få till forecheckingen så att man kan trycka fast motståndarna i egen zon, åtminstone periodvis, så kan man få med sig både utvisningar och ännu fler halvchanser. MIK är ett relativt jämnt lag, utan poängmaskiner eller storstjärnor. Istället finns många hårt jobbande, skridskostarka spelare. Och sådana kan göra mål de med, fast de behöver några fler chanser än den klassiska måltjuven. Därför är varje extra halvchans jämfört med motståndaren som MIK kan skapa viktig. Och det är därför en vass forechecking skulle stärka Mora ytterligare.

Sida 3 av 35
  • Tjänstgörande sportredaktör: Fredrik Pettersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB