Vägen mellan Philadelphia och Charlotte var en lång och ensam en.
Det kändes ungefär som sträckan mellan Skellefteå och Umeå. Tillräckligt många av er borde veta vad jag menar då.

Vi gick en kamp mot klockan som från början kändes orättvis och i slutändan också var det. För klockan alltså. Persson körde som Emerson Fittipaldi.
Vi startade 08.10, lokal tid, från Philly och kom fram 17.40. Eftersom dagens sportevenemang börjar 19.00 så har vi lite bråttom.
Därför håller vi det här inlägget kort och sött:

•••

Vi är nu alltså i Charlotte (eller Challan, som vi kallar staden), North Carolina, och ska se lagets basketstolthet Bobcats ta sig an Toronto Raptors. Det mest intressanta med Bobcats är att en av ägarna heter Michael Jordan och är en av världens främsta idrottare genom tiderna.
Det mest intressanta med Raptors är att man skrev historia när man blev det första – och hittills enda – NBA-laget att välja en europeisk spelare först i draften.
Italienaren Andrea Bargnani var Raptors nummer ett 2006.
Det blev… sådär.

•••

Höjdpunkten på dagens bilresa, den enda höjdaren i detta regnrusk, var maten på Waffle House. Fem plus. Persson åt ägg- och bacontoast med hash browns. Själv åt jag en dubbelburgare med ost och, you guessed it, bacon. Och hash browns. På Waffle House har man inte pommes frites.
Här är en bild på den fantastiska restaurangen:

Det är förstås många som är intresserade av vår hyrbil. Fletch, som den heter, har inte gjort oss besvikna. Går som en klocka. Däcksparkare och brevväner göre sig icke besvär.
En kul detalj är att vi i dag passerade avfarten mot staden Chevy Chase. Hade vi haft tid hade vi förstås svängt in där och skojat till det med ortsbefolkning. Typ frågat kvinnan på Shellmacken om hon sett till herr Griswold och sånt där.

Här i alla fall Fletch:

Avslutningsvis: Dagens spellista (i urval):
• Dynamo Chapel.
• The Killers.
• Gaslight Anthem.
• Kings of Leon.
• The Hold Steady.
• Heartless Bastards.
• Pernice Brothers.
• Johnossi.
• My Morning Jacket.

/Wikdahl