Andra rundan i Greensboro, vänner, andra rundan i Greensboro.
Det var där man skulle vara.
Och som av en händelse, det var där vi var.

Collegeslutspelets andra runda in the great state of North Carolina bjöd på ett par riktigt sköna matcher. Men det som verkligen gjorde det till en oförglömlig kväll var trots allt publiken.
Folk kan och älskar sin basket i den här staten. Sedan att en stor procent tycks ha ett oroväckande stort hat mot Duke må ju vara.

Pass på, nu kommer en parentes.

(Rivalitetsbiten är förresten intressant. De fientliga känslorna mellan University of North Carolina och Duke är extremt starka. Det har bland annat skrivits flera böcker i ämnet och läsaren Simon tipsade i kommentarsfältet för några inlägg sedan om dokumentären Battle for Tobacco Road som också handlar om Duke och UNC.

Väldigt många åskådare i Greensboro, de flesta UNC-supportrar, bar tröjor med elaka budskap. Den vanligaste var en variant där det på framsidan står ”The only thing I hate more than Duke basketball…” och på baksidan ”…is Duke fans.”
Men ändå: I en fullsatt arena, 22 500 personer, så såg vi blott fyra poliser, en i varje hörn. Och nåt sånt som publikvärdar existerar inte, bara människor i fluga och väst som visar dig var din plats är.
Vi såg inte en enda incident. Inget bråk alls. UNC-fans satt sida vid sida med Dukefansen och buade och hejade. Men aldrig en incident .

Men nu vet ju inte jag, kanske var det boxning över halva stan, Men i arenan var det fruktansvärt högljutt, ibland väldigt elakt, men aldrig bråkigt. Kul.)

Det var en parentes.
Tillbaka till matcherna.

University of North Carolina–Louisiana State University 84–70
Hade det varit en film hade jag kanske döpt den till Waynes World, efter Wayne Ellington, UNC:s obesjungne hjälte. Hade det varit en amerikansk teater hade jag gett Ty Lawson en Tåny.
Ellington var poängbäst i UNC med 23 och Ty Lawson kom tillbaka från sin tåskada, en aning skakig till en början men totalt dominant i andra halvlek.
Texas hängde med länge men saknade balans i sin attack och har inte alls samma djup i laget som UNC.
Tyler Hansbrough var inte en faktor. Det säger en del om hur starkt UNC är som lag.

Duke–Texas 74–69
Jag är inte helt säker på att det här var rättvist. Duke hade tur med två avblåsningar och en icke-avblåsning sista minuten. Men okej då, man är ett bättre lag än Texas. Det behöver vi inte diskutera.
Duke fick produktion från sina tre stora, Singler, Henderson och Scheyer, och Texas kunde inte matcha upp. Framför allt var problemet att man var för svagt på point guard-positionen.
Texas pg Dogus Balbay, från Turkiet, var fladdrig och Texas kom antingen för sent eller så inte alls in i sitt anfallsspel. A.J. Abrams, en av de grymmaste skyttar jag sett live, fick inte mycket dagsljus för sina avslut.

En sak till innan du surfar vidare. Kolla in det här klippet. Persson har varit nere i klipprummet och gått bananer på videofilmerna igen.

Med detta avslutar vi vår vistelse i Greensboro och vår livebevakning av March Madness. Men vi kommer naturligtvis att återkomma till fenomenet under vår resa. Det går ju på teve också. Typ dygnet runt.

Nu ska vi sova några timmar (Persson sover redan, förstås) för i morgon är det tidig väckning och raka spåret till Bristol, Tennessee. Där ska vi se NASCAR med start kring 19-snåret svensk tid, tror jag.
Häng med då.

/Wikdahl