Det var en kväll som alla andra, förutom att vi var på Dallas Mavericks–Golden State Warriors (säker Dallasseger) i American Airlines Center (visste ni förresten att arenor heter just Center i USA men Centre i Kanada? Så är det).
Vi har haft det bättre på den här resan.

I American Airlines Center satt vi oerhört högt upp, det som brukar kallas näsblods-sektionerna. Det finns ett lackmustest för att kolla om du sitter för högt upp i arenan.
Tittar du NED på jumbotronen,då sitter du för högt.

Det var svårt att bry sig om matchen när spelarna är små myror på planen och det inte finns någon chans att urskilja spelarna.
Lyckligtvis fanns det annat som fångade vår uppmärksamhet. På ena teven bredvid oss lirade Orlando Magic mot Boston Celtics i en prestigematch i öst. På den andra teven var det college-basket, NIT-turneringen.

Och mitt i allt flashade en stor nyhet förbi. Collegelaget University of Connecticut, som är en favorit att nå Final Four i slutspelet, kan ha brytit mot regelverket i värvningen av Nate Miles. Miles blev utkastad från skolan i höstas, innan han ens hann spela sin första match för laget, men UConn kan straffas ändå.
Fortsättning följer.

I övrigt så gjorde jag min största kändisspotting genom tiderna i dag (jag kan inte tala för Persson). Vi tog en öl i en hotellbar och så dyker Spike Lee upp. Spike Lee. Vilken grej! Det var faktiskt större än gången jag nästan såg Woody Allen.
Mest för att det finns inget ”nästan” här. Det var Spike Lee.
När jag rankar mina kändisspottingar så räknas naturligtvis inte människor som jag träffar genom jobbet eller som jag ser i en arena när jag vet att de ska vara där, som Chris Cornell på Annexet i Stockholm och liknande.

Här är mina bästa kändisspottingar i USA genom tiderna:
1. Spike Lee i Dallas.
2. Nästan Woody Allen i New York.
3. Han som spelade Mr. Big i Sex and the city, också i New York.

Ska sova en stund. Sen hörs vi igen. Det viskas om liveblogg i Dallas i kväll…

/Wikdahl