Vi vet vad du funderar på.
”När kommer det någon text om AHL-matchen mellan Houston Aeros och Rockford IceHogs egentligen?”

Tja, vad sägs om… Nu?

Vi var i Toyota Center i natt, din tid, jag och Persson. Läktarna till hälften fyllda med fans, isen till hälften fylld med hockeyspelare.
Jo, det är faktiskt så att somliga i AHL inte borde ha ett proffskontrakt. Mer om detta senare.

Toyota Center var den arena där vi haft överlägset svårast att ta oss in. Det var som Fort Knox, i min fantasi (jag vet ju i verkligheten inte hur svårt det är att ta sig in i Fort Knox).
I alla fall.
Inga svenskar på isen, blott en finne (IceHogs målvakt Antti Niemi) och en dansk (förre Frölundaspelaren, knappt, Morten Madsen). Niemi var helt okej, Madsen var osynlig.
Det vi mest pratade om var hur ojämna de här lagen är, alltså ojämna inom lagen. Skillnaden i kvalitet mellan förstakedjorna och tredjekedjorna i Toyota Center var markant.
Vi hade till exempel Bryan Bickell i IceHogs. Stor men usel på skridskorna och med en fantastiskt underutvecklad teknik. Och han gick i andra rundan i NHL-draften 2004. Och så hade vi förstås motsatsen, välskolade spelare med känsliga handleder och det som i Timrå kallas hockeyhövve. Men har en begåvad hockeyspelare ingen att skapa med, då blir det jobbigt.
Fråga Mats Sundin som under åren i Toronto aldrig fick de rätta vingarna bredvid sig.

Rockford IceHogs tog ledningen med ett skitmål men i två perioder var Houston Aeros ändå det spelförande laget. Trots detta hade man bara avlossat 15 skott på mål inför tredje. Det duger inte på hemmaplan när man kontrollerar isen.
Men Aeros vägrade skjuta och vägrade sätta fart på pucken i passningsspelet. Backarna på blå stod och funderade flera sekunder på vad de skulle göra, tillräckligt länge för att en IceHog skulle hinna dit och peta bort pucken.

Dessutom var Aeros katastrofala, med idrottsliga mått mätt, i defensiva spelvändningar. Jag vet inte hur många tre mot två-lägen IceHogs fick, för matematik är inte min starka sida, men det var många. Ta mitt ord på det. Persson skulle ha verifierat om han inte låg och sov just nu.

Tredje perioden slutade 2–1 till Aeros och matchen gick till övertid. 2–2 efter 60 effektiva minuter kändes inte rättvist. 0–0 hade varit rimligare.
Förlängningen blev mållös och IceHogs kunde ta hem segern i en utdragen straffläggning.

Allt som allt ändå en underhållande kamp. Spelet var inte nödvändigtvis begåvat alla gånger (ordet juniorhockey kom upp mer än en gång) men det var en intensiv och fysiskt kamp och inte den minsta tillstymmelse till fult spel. Hårt, tufft men inom lagens råmärken. Precis som vi vill ha det.
Älska råmärken.

Övriga (oerhört) slumpmässiga noteringar från matchen:

• I Sverige har vi Jämtin men i IceHogs har man ett helt lag med svin.

• Okej, Kyle Wanvig var inte bäst i Brynäs. Men det var hans namn vi såg på ryggen på en matchtröja i Toyota Center, inte Jonathan Granströms. Någonstans, någon gång, så är alla någons hjälte.

• I Toyota Center pushade dom för att man kunde ta med sig sin hund på matcherna för tio dollar. Och exakt nu kan du börja fundera på om det finns ett skämt med ordet bitch där någonstans.

• En sån som Houstons Benoit Pouliot åkte bara runt och letade proppar hela matchen. Nu snackar vi en snubbe som gick fyra TOTALT i draften 2005. Hur han lyckats skrapa ihop 43 matcher i Minnesota Wild den här säsongen och dessutom 16 poäng i NHL är ett mysterium för svårt för Salander.
Å andra sidan så har Andrew Peters fortfarande ett NHL-kontrakt.
Vi får anta att Benoit Pouliot fokuserar på att spela hockey när han leker med de stora pojkarna.

• Persson noterade att spelarbåsen var väldigt, väldigt små.
– Spelarna sitter som packade sillar där, sa Persson.
Några av dem spelade så också. Som om de var packade, alltså. Inte som sillar.

• Det var inte bara Kyle Wanvig som representerades i Toyota Center. Vi såg också en Traktor Tjeljabinsk-tröja. Good stuff.

Det var det och det var det.
I dag åker vi till New Orleans.

Hörs.
/Wikdahl