Andra rundan i Greensboro, vänner, andra rundan i Greensboro.
Det var där man skulle vara.
Och som av en händelse, det var där vi var.

Collegeslutspelets andra runda in the great state of North Carolina bjöd på ett par riktigt sköna matcher. Men det som verkligen gjorde det till en oförglömlig kväll var trots allt publiken.
Folk kan och älskar sin basket i den här staten. Sedan att en stor procent tycks ha ett oroväckande stort hat mot Duke må ju vara.

Pass på, nu kommer en parentes.

(Rivalitetsbiten är förresten intressant. De fientliga känslorna mellan University of North Carolina och Duke är extremt starka. Det har bland annat skrivits flera böcker i ämnet och läsaren Simon tipsade i kommentarsfältet för några inlägg sedan om dokumentären Battle for Tobacco Road som också handlar om Duke och UNC.

Väldigt många åskådare i Greensboro, de flesta UNC-supportrar, bar tröjor med elaka budskap. Den vanligaste var en variant där det på framsidan står ”The only thing I hate more than Duke basketball…” och på baksidan ”…is Duke fans.”
Men ändå: I en fullsatt arena, 22 500 personer, så såg vi blott fyra poliser, en i varje hörn. Och nåt sånt som publikvärdar existerar inte, bara människor i fluga och väst som visar dig var din plats är.
Vi såg inte en enda incident. Inget bråk alls. UNC-fans satt sida vid sida med Dukefansen och buade och hejade. Men aldrig en incident .

Men nu vet ju inte jag, kanske var det boxning över halva stan, Men i arenan var det fruktansvärt högljutt, ibland väldigt elakt, men aldrig bråkigt. Kul.)

Det var en parentes.
Tillbaka till matcherna.

University of North Carolina–Louisiana State University 84–70
Hade det varit en film hade jag kanske döpt den till Waynes World, efter Wayne Ellington, UNC:s obesjungne hjälte. Hade det varit en amerikansk teater hade jag gett Ty Lawson en Tåny.
Ellington var poängbäst i UNC med 23 och Ty Lawson kom tillbaka från sin tåskada, en aning skakig till en början men totalt dominant i andra halvlek.
Texas hängde med länge men saknade balans i sin attack och har inte alls samma djup i laget som UNC.
Tyler Hansbrough var inte en faktor. Det säger en del om hur starkt UNC är som lag.

Duke–Texas 74–69
Jag är inte helt säker på att det här var rättvist. Duke hade tur med två avblåsningar och en icke-avblåsning sista minuten. Men okej då, man är ett bättre lag än Texas. Det behöver vi inte diskutera.
Duke fick produktion från sina tre stora, Singler, Henderson och Scheyer, och Texas kunde inte matcha upp. Framför allt var problemet att man var för svagt på point guard-positionen.
Texas pg Dogus Balbay, från Turkiet, var fladdrig och Texas kom antingen för sent eller så inte alls in i sitt anfallsspel. A.J. Abrams, en av de grymmaste skyttar jag sett live, fick inte mycket dagsljus för sina avslut.

En sak till innan du surfar vidare. Kolla in det här klippet. Persson har varit nere i klipprummet och gått bananer på videofilmerna igen.

Med detta avslutar vi vår vistelse i Greensboro och vår livebevakning av March Madness. Men vi kommer naturligtvis att återkomma till fenomenet under vår resa. Det går ju på teve också. Typ dygnet runt.

Nu ska vi sova några timmar (Persson sover redan, förstås) för i morgon är det tidig väckning och raka spåret till Bristol, Tennessee. Där ska vi se NASCAR med start kring 19-snåret svensk tid, tror jag.
Häng med då.

/Wikdahl

Okej. Vi har varit i The Mall igen, det som heter Four Seasons nånting.
Det var exakt som i filmen Mall Rats. Exakt.

Nu ska vi ta en promenad på High Point Road, Greensboro. Upp till The Coliseum. Det kommer att vara ett ljusblått tåg dit. I princip varenda kotte här tycks hålla på University of North Carolina. Andel Cameron Crazies, som de kallas, som håller på Duke? Jag gissar på 10 procent.

Som en liten försmak av vad som komma skall, här är en bild från torsdagens match mellan UNC och Radford. Det är Tyler Hansbrough, stjärnan, årets spelare i USA i fjol, som skjuter. Du ser det knappt men jag lovar er att det är så, okej?

Vi hörs i natt, systrar och bröder.

/Wikdahl

Persson somnade åtminstone två timmar före mig. Nu har jag varit vaken i en timme och han sover fortfarade.
Hur sätter dom ihop folk i Södertälje?

Det är dag nio av 23. VI har sett 13 matcher live och ser nummer 14 och 15 i dag. Totalt är vi uppe i nio evenemang. Som evenemang räknar vi allt som kräver en biljett. Exempelvis så var första rundan av collegeslutspelet i torsdags fyra matcher, men blott två evenemang eftersom dagen var uppdelad i två sessioner.

Målet är 23 evenemang. Vi håller schemat så här långt.
Skulle jag ranka favoritevenemang så här långt, och det ska jag, så skulle det ut så här:

1. NCAA play offs, round 1.
Otrolig laddning i hela landet och trycket inne i arenan var enormt. Väldigt häftigt. Lär ramla ned på listan senare i dag när det är round 1.

2. Philadelphia Phantoms–Norfolk Admirals, AHL
Spelade i klassiska The Spectrum. En old school arena med old school fans. Och vi fick prata en bra stund med Kjell Samuelsson efteråt. Det ger fem plus.

3. Charlotte Bobcats–Toronto Raptors, NBA
Ingen lysande match på papperet men Bobcats arena är nog den trevligaste jag har varit i.

I dag ser vi alltså NCAA play offs, round 2, här i Greensboro. 64 lag har blivit 32 och innan du vaknar på måndag så ska det bara vara 16 kvar.
Här är matcherna vi ser:

University of North Carolina–Louisina State University
Börjar 22.45 svensk tid.
Duke–Texas
Börjar 01.15 svensk tid.

Tyvärr visar inte ESPN America, gamla NASN, någon av de matcherna enligt sin tablå. Däremot så är man redan i full gång med sändningar från collegeslutspelet när detta skrivs (klockan är strax 18.00 svensk tid).
Tre matcher ska de sända: Villanova–UCLA, Memphis–Maryland och Oklahoma–Michigan.
Men räkna med att du får se bilder från Greensboro också.

Vi kan tyvärr inte rapportera live från matcherna i dag. Men en utförlig rapport kommer förstås efteråt.

Nu vaknade äntligen Persson.
Frukost.
Synes i Brynäs.

/Wikdahl

Vi är tillbaka på vårt fantastiska Super 8-motel efter en kväll på restaurang. Greensboro by night var okej.
Med betoning på ej, inte ok.
Men vi kanske inte visste var vi skulle vara.

Vi följde naturligtvis kvällens March Madness. Inget tv-ljud på krogen, men väl en melodikuliss bestående av bland annat Band Of Horses, Soundgarden, Derek & The Dominoes, Kings Of Leon och… herregud… Lady Gaga.

Det vi fick se, förutom två tyskar som fick gå en väldigt grafisk skattjakt över tre lokala tjejers tatueringar, var en skrällarnas kväll. Framför allt att Wake Forest (rankat 4 i Midwest) slogs ut av Cleveland State (13). Men så innehåller också Wake Forests förstafemma två freshmen och två sophomores.
Det är som vi säger: Första- och andraårsspelare ska man vara försiktig att lita på. Cleveland State hade fyra seniors, fjärde- och sistaårsspelare alltså, och en sophomore i sin startfemma.

Här är resten av kvällens skrällar (och låt oss se om jag kan hitta en ny synonym för ”slog ut” på samtliga): Siena (rankat 9 i Midwest) besegrade Ohio State (8), Dayton (11 i Midwest) sänkte West Virginia (6), Arizona (12 i Midwest) knäckte Utah (5) och USC (10 i Midwest) promenixade över Boston College (7).

Det ni förstås uppmärksammar är att Midwest är en tuff region. 5 av 8 lag som gick vidare till andra rundan är underhundar.
Så här många underdogs gick vidare från övriga regioner:
West: 2 av 8.
East: 1 av 8.
South: 2 av 8.

I övrigt noterar vi att Barack Obamas bracket, slutspelsträd alltså, är av högsta intresse. Snackas det inte om den i sportsändningar så snackas det om den i vanliga nyhetssändningar. Typ ”In the White House, the president is worrying about his bracket. In the rest of the world, the economic crisis has reached a new low.”

That’s it.
Nu läggdags.
I morgon: NCAA play offs, round 2.

/Wikdahl

Yao, som Ming brukar säga.
Det här var en dag det också. Vi har spenderat hela eftermiddagen i jakt på shopping. Vi drog två nit på shoppingområden innan vi fick vinst på det tredje. Eller vinst och vinst… Det var helt okej.

I morgon väntar förstås round 2 av NCAA playoffs här i Greensboro. Duke tar sig an Texas och UNC möter LSU. Jag tror att UNC är stenklara, men Duke kan få problem med Texas. I alla fall om A.J. Abrams är i närheten av så het som han uppenbarligen kan vara.
Mer om det i morgon.

Tillbaka till i dag. Stefan Persson sätter betyg på shoppingen (nej, jag var inte lika fiffig i klipprummet så det blev två videos. Before and after):

Del 1:

Del 2:

Hm, då ska vi se på dagens schema. Vi har…absolut ingenting inplanerat.
Efter gårdagens basketmaraton är faktiskt fredagen helt ledig från sportevenemang (bortsett de på tv, så klart).

Så vad göra? Tja, vi tänkte leka Mission Impossible och försöka hitta något drickbart som förtjänas att kallas kaffe.
Kanske att vi även vågar oss ut på en jakt efter ett mall. Det verkar nämlingen inte vara helt riskfritt. På diverse sajter varnar man för att kliva ur bilen i närheten av ett mall som heter The Four Seasons. Bad neighbourhood, tydligen.
Tur att vi såg den varningen. Synd att vi inte såg den tidigare bara. The Four Seasons ligger några hundra meter från vårt motell.

Vi ser fram emot en spännande dag.

/Persson

Från 11 till 23.
Det här var en lång dags basketfärd mot natt.

Jag och kompanjon Persson spenderade hela dagen och kvällen i Greensboro Coliseum, Greensboro, North Carolina, USA, för att se första rundan av collegeslutspelet.
March Madness.
Det var, i korta ordalag, typ ett ord, sanslöst.

Det finns de som ifrågasätter passionen i den amerikanska idrotten. Ibland finns det en poäng i det men knappast när vi pratar skolidrott. Det var helt galet inne i Greensboro Coliseum, särskilt när North Carolina-lagen UNC och Duke var inblandade.
Mer om detta när vi går in på en programpunkt jag gillar att kalla:

Kort om de fyra matcherna:

Louisiana State University–Butler 75–71
LSU är homegrown med flera lokala killar i laget. Butler är knappt grown. Butler har tre freshmen, förstaårsspelare, i startfemman och gammal visdom säger att slutspelsäventyren blir korta då.
Resultatet är missvisande i mina ögon. LSU kändes stabilare hela vägen och Marcus Thornton är en gamer. Att man bjöd Butler på en snabb sniff av morgonluft på slutet har vi överseende med.

University of North Carolina-Radford 101–58
Tyler Hansbrough blev, precis som vi, historisk. Vi för att det var första gången två svenskar som heter Persson och Wikdahl satt i sektion 223 i Greensboro Coliseum och tittade på UNC mot Radford, och Hansbrough för att han blev den bäste poänggöraren genom tiderna i ACC, den löjligt starka divisionen med bland annat UNC, Duke och Wake Forest.
Radford var en söndagspromenad i parken för UNC. Inte ens en riktig promenad, snarare en virtuell promenad, på internet. Så lite behövde man jobba för den här segern. Det spelade ingen som helst roll att stjärnan Ty Lawson inte kunde spela på grund av en tåskada.
Hela Greensboro Coliseum var för övrigt fyllt av UNC-supportrar. Och dom är väldigt passionerade.

Texas–Minnesota 76–62
Jag valde att hålla på Minnesota, svenskmarker och hela den biten. Persson höll naturligtvis på det bättre rankade Texas. Han är sån. Håller alltid på vinnarna. Som Södertälje SK som är obesegrade i sin serie.
I alla fall, Texas A.J. Abrams avgjorde matchen när han fick frispel från trepoängslinjen. Vid ställningen 47–44 till Texas satte Abrams fyra raka treor. Den femte missade han men matchen var i praktiken avgjord efter den uppvisningen. Det var dagens sportsliga höjdpunkt.
Bonus: Texas band (alla lag har sitt band med sig, ni vet med tromboner och grejer) spelade Ozzys Crazy Train.

Duke–Binghamton 86–62
Vi trodde Radford var dåligt. Men det var innan Binghamton stank ned stället. Hur man inte blev överkört mer av ett okej Duke fattar jag inte. Binghamtons hela offensiv gick ut på att gå en mot en – och förhoppningsvis lyckas dribbla mellan benen några gånger på vägen. Skottvalen var skrattretande och returtagningen en parodi. Mer Madness än March.
Arenan var fullsatt, förstås. Kvar från tidigare matcher fanns supportrar från Texas, Minnesota och UNC plus Binghamtons supportrar förstås. Alla, verkligen alla, buade ut Duke. Det var sinnessjukt. Det var som fyra mot en.
Måste kännas märkligt för Duke att spela mindre än en timme hemifrån – och ändå vara så otroligt mycket på bortaplan.
Att alla hatar Duke beror bland annat på lagets och coachens (Mike Kryzzxscxczscxcsewski) påstådda arrogans och de elaka fansen.

Lördagens kvartsfinaler, som vi också ser på plats, blir nu UNC–LSU och Duke–Texas.

Nu går jag och lägger mig i min inte alls äckliga säng på Super 8 Motel (Persson somnade för ett bra tag sedan). Men vi lämnar er med en liten videorapport från dagen. Det är Persson som varit nere i klipprummet och saxat vilt om sig och kring sig.

/Wikdahl

God morgon.
Här är klockan 09.00 och vi har redan duschat och gjort oss så fina som vi bara kan.

Jo, vi ska ju alltså till Greensboro i dag, Greensboro Coliseum för att vara kirurgiskt precis. Det känns oerhört häftigt. Stämningen här i North Carolina sen vi kom hit i måndags har varit förväntansfull, för att uttrycka det milt.

Det tråkiga är att vi inte får uppleva ett av de här klassiska derbyna mellan University of North Carolina och Duke. Det tycks vara så att i den här staten så måste du välja, ungefär som mellan synth och hårdrock eller AIK och Löven.
Antingen är du Duke eller så är du University of North Carolina, som jag från och med nu ALLTID kommer att skriva som UNC. Namnet är för långt, det tröttar ut mig.
Duke och UNC är båda i Grensboro men på olika halvor i den här fasen av turneringen.

Nu måste vi dra.
Frukost på Waffle House eller annat finare etablissemang väntar.

Vänner.
Sängen kallar. Den skriker till och med. För i morgon är en viktig dag och det är av största vikt att vi är utvilade.
Vi ska inte se en match, vi ska inte se en så kallad double header. Triple header? Löjligt.
I dag ser vi fyra matcher.

Det är dags för March Madness.
USA är helt uppslukat av collegebasket. Det är inte the talk of the town, det är the talk of the nation.

I North Carolina är basketen extremt stor. Här finns flera starka collegelag och rivaliteten mellan dem kan vara nästan skrämmande. Särskilt mellan University of North Carolina (UNC) och Duke.
Nu faller det sig så att vi får se både UNC och Duke. Tyvärr inte mot varandra.

Vi åker till Greensboro, North Carolina, och ser första och andra rundan på den östra halvan. Vi ser två regioner, south och east.
Fältet har 64 lag och vi ser alltså fyra 16-delsfinaler i dag torsdag, samt två kvartar på lördag.

I dag, första rundan i Greensboro, kan ställas upp exakt så här (med rankingen inom parentes):

South;
Uni. North Carolina (1) vs. Radford (16)
Louisiana State University (8) vs. Butler (9)
Vinnarna möter varandra på lördag i andra rundan.

East
Duke (2) vs. Binghampton (15)
Texas (7) vs. Minnesota (10)
Vinnarna möter varandra på lördag i andra rundan.

ESPN America, det som tidigare hette NASN, kommer att visa basket hela dagen. Bland annat visar de LSU–Butler och Texas–Minnesota från Greensboro.
Kolla noga. Kanske ser du mig och Persson. Ser vi er så lovar vi att vinka.

Men i och med att vi blir fast i Greensboro Coliseum under hela dagen, fyra matcher, så kan det bli dåligt om bloggande. Vi ber om ursäkt på förhand. Förhoppningsvis kan vi komma ut med nåt kring mitten av dagen i alla fall. Även om det blir sent, sent på kvällen för er.

Avslutningsvis: Här är kartan för dagens lilla förflyttning. Från Durham till Greensboro. Det är en timmes körning, typ, mellan E och F.

Vi tackar maps.google.com för den här skapelsen.

/Wikdahl

Den feta tanten har sjungit. Och det var en smäktande vacker sång. Om man håller på Hurricanes, i annat fall så var det falskt.
Den feta tanten är tondöv, eller till och med tondöd.
Anyways.
Devils var för tamt den här kvällen och Hurricanes kunde tämligen enkelt hålla motståndet stången i tredje perioden. Men det är som både jag och andra var inne på tidigare: Devils kan vara tömda emotionellt. Och spelar du utan hjärtat och viljan i NHL, då vinner du inte.
4–2 slutade matchen.
Persson noterar att Hurricanes spelar med Devilshockey än Devils själva nånsin gjort.
– Helt stängt i mittzon, säger han sådär bredvid munnen på nåt vis.
•••
Nån undrade om Hurricanes förstakedja med Staal, Cole och Ruuttu. Visst, den är bra. Men när Staal tekar så dåligt så blir det jobbigt. Deras lina får nästan alltid inleda med att jaga puck.
När man väl har pucken… Pass på.
•••
Pausfikat var okej (korv med bröd!) förutom en sak: Kaffet. Blaskigt och äckligt. Men, å andra sidan, man börjar bli van. Delstaten North Carolina tar inte sitt kaffe på allvar. Ungefär som jag tar Persson, faktiskt.
•••
Kevin Weekes gjorde inte bort sig, men han gjorde ingen Marty Brodeur-imitation heller.
•••
Sergei Samsonov lägger elegant in 4–1-målet. Efteråt får vi veta att han kallas The Surgeon. Detta var en nyhet för oss båda. Men vi har förstås alltid gillat hur han opererar… Och andra skämt i den linjen.
•••
Vafalls! Den gamla hiten ”Lump” med Presidents Of The United States Of America. Fy fan. Det var inte i går. Tack du, vem du nu är som sköter musiken i RBC Center. Han kan inte vara tondöd. Han måste vara ton… Tonfrisk?
•••
Mer bra musik från dj RBC Center: Don’t Do Me Like That med Tom Petty & The Heartbreakers.
•••
Persson har sett märkligt seg ut under dagen. Men helt plötsligt vaknar han till, fäktar med armarna och pustar och frustar.
– Dancing Granny! Dancing Granny!
Jo, på storbildsskärmen får vi se en gammal tant göra nån form av bakdelsdans. Det hela är mycket obehagligt. Det tycker alltså också Persson, han var bara upphetsad av själva draget, själva idén att klistra upp Dancing Granny på storbildsskärmen.
Nån i lagets PR-team måste få sparken.
•••
Till vänster om Team Sweden, alltså jag och Persson, så sitter två snubbar och ser misstänkt spelaraktiga ut. En har lite långt i nacken, den andra har den klassiska hjälmflinten. Dessutom bär båda kostym. Den ena räknar vi snabbt ut är Michael Ryan. Den andra är fortfarande ett mysterium.
I alla fall: Huvudsysslan är att använda sin Blackberry.
•••
Nu måste vi dra ned till omklädningsrummen.
Men vi tackar så hemskt mycket för att ni tog er tid.
På återseende.

/Wikdahl