Hej igen.
Efter en längre stunds internetskugga så har vi äntligen uppkoppling igen. Dessvärre ingen tid att göra något vettigt av den.

Men UConn gick enkelt vidare till Final Four genom att slå Missouri, Villanova slog något skrällartat ut Pittsburgh – och Sverige klarade 0–0 i Portugal.
Det är vad som har hänt.

Det som ska hända är att vi ska ta en tur ut på Bourbon Street här i New Orleans. Vi anlände för några timmar sedan och har bara som hastigast kollat in stan. Nu ska vi göra det mer grundligt.

Här är dagens rutt. Vi valde för första gången the scenic route. Jag vet inte vad som var så sceniskt med den. Vi kan ha kört tokigt. I alla fall, från K till L:

Hörs senare.
/Wikdahl

Vi vet vad du funderar på.
”När kommer det någon text om AHL-matchen mellan Houston Aeros och Rockford IceHogs egentligen?”

Tja, vad sägs om… Nu?

Vi var i Toyota Center i natt, din tid, jag och Persson. Läktarna till hälften fyllda med fans, isen till hälften fylld med hockeyspelare.
Jo, det är faktiskt så att somliga i AHL inte borde ha ett proffskontrakt. Mer om detta senare.

Toyota Center var den arena där vi haft överlägset svårast att ta oss in. Det var som Fort Knox, i min fantasi (jag vet ju i verkligheten inte hur svårt det är att ta sig in i Fort Knox).
I alla fall.
Inga svenskar på isen, blott en finne (IceHogs målvakt Antti Niemi) och en dansk (förre Frölundaspelaren, knappt, Morten Madsen). Niemi var helt okej, Madsen var osynlig.
Det vi mest pratade om var hur ojämna de här lagen är, alltså ojämna inom lagen. Skillnaden i kvalitet mellan förstakedjorna och tredjekedjorna i Toyota Center var markant.
Vi hade till exempel Bryan Bickell i IceHogs. Stor men usel på skridskorna och med en fantastiskt underutvecklad teknik. Och han gick i andra rundan i NHL-draften 2004. Och så hade vi förstås motsatsen, välskolade spelare med känsliga handleder och det som i Timrå kallas hockeyhövve. Men har en begåvad hockeyspelare ingen att skapa med, då blir det jobbigt.
Fråga Mats Sundin som under åren i Toronto aldrig fick de rätta vingarna bredvid sig.

Rockford IceHogs tog ledningen med ett skitmål men i två perioder var Houston Aeros ändå det spelförande laget. Trots detta hade man bara avlossat 15 skott på mål inför tredje. Det duger inte på hemmaplan när man kontrollerar isen.
Men Aeros vägrade skjuta och vägrade sätta fart på pucken i passningsspelet. Backarna på blå stod och funderade flera sekunder på vad de skulle göra, tillräckligt länge för att en IceHog skulle hinna dit och peta bort pucken.

Dessutom var Aeros katastrofala, med idrottsliga mått mätt, i defensiva spelvändningar. Jag vet inte hur många tre mot två-lägen IceHogs fick, för matematik är inte min starka sida, men det var många. Ta mitt ord på det. Persson skulle ha verifierat om han inte låg och sov just nu.

Tredje perioden slutade 2–1 till Aeros och matchen gick till övertid. 2–2 efter 60 effektiva minuter kändes inte rättvist. 0–0 hade varit rimligare.
Förlängningen blev mållös och IceHogs kunde ta hem segern i en utdragen straffläggning.

Allt som allt ändå en underhållande kamp. Spelet var inte nödvändigtvis begåvat alla gånger (ordet juniorhockey kom upp mer än en gång) men det var en intensiv och fysiskt kamp och inte den minsta tillstymmelse till fult spel. Hårt, tufft men inom lagens råmärken. Precis som vi vill ha det.
Älska råmärken.

Övriga (oerhört) slumpmässiga noteringar från matchen:

• I Sverige har vi Jämtin men i IceHogs har man ett helt lag med svin.

• Okej, Kyle Wanvig var inte bäst i Brynäs. Men det var hans namn vi såg på ryggen på en matchtröja i Toyota Center, inte Jonathan Granströms. Någonstans, någon gång, så är alla någons hjälte.

• I Toyota Center pushade dom för att man kunde ta med sig sin hund på matcherna för tio dollar. Och exakt nu kan du börja fundera på om det finns ett skämt med ordet bitch där någonstans.

• En sån som Houstons Benoit Pouliot åkte bara runt och letade proppar hela matchen. Nu snackar vi en snubbe som gick fyra TOTALT i draften 2005. Hur han lyckats skrapa ihop 43 matcher i Minnesota Wild den här säsongen och dessutom 16 poäng i NHL är ett mysterium för svårt för Salander.
Å andra sidan så har Andrew Peters fortfarande ett NHL-kontrakt.
Vi får anta att Benoit Pouliot fokuserar på att spela hockey när han leker med de stora pojkarna.

• Persson noterade att spelarbåsen var väldigt, väldigt små.
– Spelarna sitter som packade sillar där, sa Persson.
Några av dem spelade så också. Som om de var packade, alltså. Inte som sillar.

• Det var inte bara Kyle Wanvig som representerades i Toyota Center. Vi såg också en Traktor Tjeljabinsk-tröja. Good stuff.

Det var det och det var det.
I dag åker vi till New Orleans.

Hörs.
/Wikdahl

Framme i Houston efter en otäckt problemfri resa. Fletch (bilen alltså, en Chevrolet, Chevy, Chevy Chase, Fletch) gick som en klocka som går väldigt bra och köerna var minimala in i Houston.

Första intrycket av staden är gott men får jag inte bacon när vi går ut och äter om några minuter så kan omdömet ta en drastisk vändning.

I kväll händer det så att vi ska på ett stycke AHL-match mellan Houston Aeros och Rockford Icehogs.
Houston är farmarlag till Minnesota Wild och Rockford får kraft från Chicago Blackhawks. En snabb tit i laguppställningarna ger inte speciellt mycket hopp om att få se något viktigt. Men hockey i Texas är fräsigt och vi tar allt vi kan få. Vi är behagliga att ha att göra med på det viset.

Helst hade vi velat se en match i Central Hockey League. Där finns det några riktigt sköna lag som Amarillo Gorillas, Corpus Christi IceRays, Rio Valley Grande Killer Bees och Odessa Jackalopes. Men tyvärr så fick vi inte till det i planeringen.

Här är dagens bilresa som fantastiska maps.google.com väljer att se på den. Vi åkte från J till K.

Avslutningsvis: Det är mindre än en vecka kvar till vi är i New York igen. Där har dom också ett Houston, fast en streetvariant. Den heter Haustånn. Jag vet inte hur det gick till. Förslag?

/Wikdahl

Nä, nu är det hög tid för valet parking-snubbarna på The Magnolia i Dallas att köra fram Fletch. Vi måste ju dra vidare.

Men först: några rader om pausunderhållning.
Amerikaner gillar ju att se på sport. Ibland gillar de avbrotten mellan all sport ännu mer.
Efter 19 matcher under roadtrippen har vi fått vår beskärda del – och lite till – av pausunderhållning.
Mycket är kul, allt är konstigt.

Här ger bloggens pausunderhållningsexpert – hellre än nördig titel än ingen alls, right? – sin syn på all weirdness.

• Kiss Cam
En amerikansk klassiker. Roligast är det i slutet av inslaget, då producenten ofta lyckas hitta ett par som man bara vet kommer att bjuda på något ohyggligt pinsamt. Som två lovebirds på första dejten, till exempel.
Betyg: +++++

• Skolband
Nu snackar vi alltså inte om tre tjejer på blockflöjt och en snubbe på triangel. Under collegematcherna är det trummor och massvis av blås som gäller. Och det svänger, som fan. Extra skoj blir det när bandet dammar av en oväntad hit – typ Ozzys ”Crazy Train” – som de lärt sig av någon gammal hippie på bandcamp.
Betyg: ++++

• Cheerleaders
Tja, jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte tittade. Det vore dessutom ofint att inte titta, tänk så mycket tid och jobb de lagt ned på sin dansuppvisning. Men som pausunderhållning? Näe.
Betyg: ++

• Stolleken
Jaha, där ser man. Stolleken – ni vet, där man slåss om ett stolsäte när musiken stoppas – var en hit på Lillhagaskolans discon i Nykvarn. Tydligen är den het även i Madison Square Garden, New York City. Mitt tips: om MSG nu skulle sno en lek från min ungdoms glansdagar, så skulle de ha valt ”ryska posten”.
Betyg: +

• Straffkasttävling
Standardnummer på NBA-matcher. Tävlingen är egentligen bara underhållande i städer som New York och Philly, där publiken är gentil nog att bua ut deltagarna efter noter vid varje miss.
Betyg: ++

• Sing-a-long
Ett av många påhitt som fungerar i USA, men som skulle innebära katastrof hemma. Tror ni medelsvensson skulle bjuda på sig själv och sjunga med i hitlåt när han/hon zoomas in på jumbotronen? Nä, just det. Här showar folk som om ett skivkontrakt stod på spel.
Betyg: +++

• T-shirtkastning
New York eller Oklahoma City, det spelar ingen roll var du är. Så fort det vankas t-shirtkastning ut i publikhavet, går amerikanerna bananer. Själv fattar jag ingenting. Vi snackar allt som oftast sunkiga reklam t-shirts i storlekar som till och med medel-joe drunknar i.
Betyg: +

• Danstävling
Det är ju egentligen ofattbart att någon mentalt frisk människa kan tänka sig att ställa sig på Madison Square Gardens golv, stuffa loss i en danstävling – och låta 19 000 New Yorkers utse vinnaren. Snacka om att be om att bli hånad. Hur som helst, kul är det definitivt.
Betyg: +++

• Golfputtning
En rätt bisarr underhållning att bjuda på mitt i en basketmatch, inte sant? I Philadelphia tycker man av någon anledning att det är en lysande idé. Bloggen blev inte särskilt imponerad och passade på att använda pausen till det den var skapad för: att gå på toaletten. 
Betyg: +

• Knattematch
Publiken i USA kan vara artig också. När det vankas knattematch – funkar både i basket och hockey – stannar man kvar och jublar som besatta. Det finns även mindre varianter på samma tema, som dunktävling för knattar (i minikorgar, obviously) eller strafftävlingar i hockey.

• Trumshow
Efter att ha besökt 20-talet NHL- och NBA-arenor, så dök trumshowen för första gången upp i Oklahoma City. Och även dagen efter, i Dallas. Fråga mig inte varför fattiga varianter på Blue Man Group är heta i de här trakterna, men så är det. In med skolbandet, säger jag.

• Rättstavningstävling
Det är väl i grunden en bra idé: när du ändå har uppmärksamheten från 20 000 personer, passa på att undervisa dem. I American Airlines Center i Dallas arrangerade man en tävling som gick ut på att sms:a in rätt stavning av namnet Dirk Nowitzki. Och nej, vi skojar inte.

• Levande bowling på is
Okej, hur ska vi förklara det här? Vid ena kortsidan: fem gigantiska bowlingkäglor i skumgummi. Vid den andra: en person på stjärtlapp, i en jättelik slunga. Och vid slungan: en medtävlande. Sedan ska duon försöka slå ned så många käglor som möjligt (den delen gick väl att förstå?). En idé som måste ha fötts under en av Dallas Stars-organisationens blötaste firmafester.

/Persson

Det blir lite kort det här. Sorry. Men vi har bråttom.

Slut på matchen i alla fall. För att vara 0–0 i tre perioder plus övertid så var den riktigt underhållande. Två bra målvakter, två bra försvar.
Och en fantastisk straff av Anze Kopitar.

Så här gick straffläggningen:
Dallas: Mike Ribeiro – räddad.
Kings: Anze Kopitar – foppastraff! 0–1.
Dallas: James Neal – stolpe.
Kings: Jack Johnson – räddad.
Stars: Jere Lehtinen – mål. 1–1.
Kings: Justin Williams – mål. 1–2.

Kings vinnare och nu är det jobbigt för Dallas i jakten på en slutspelsplats.

•••

Det var det. Nu släcker vi ned den här livebloggen i Dallas för att i stället söka oss till omklädningsrummen.
Men vi kommer tillbaka.
Det gör vi alltid.

/Wikdahl

Slut på tredje. Fortfarande 0–0 och Perssons tips gick käpprätt åt skogen. Nu blir det förlängning och kanske straffar. Precis som tre av de fyra tidigare gångerna lagen har mötts den här säsongen.
Vi tror fortfarande på Dallas.

•••

Med knappt sju minuter kvar gör Nicklas Grossman sitt första och hittills enda misstag  i matchen – och Kings får en kanonchans. Skottet går stolpe ut.

•••

En till Starsspelare på skadelistan. Inför sista klev Krys Barch, han som slogs tidigare, ut med en lower body injuy. Hade det varit på grund av slagsmålet med Ivanans så borde det ha varit upper body, får vi anta.

•••

Burra88 löste mitt sockproblem. Det tackar jag för.

•••

16 908 är den officiella publiksiffran. Arenan tar drygt 18 500 och jag synar publiksiffran i kväll.

•••

Inför tredje perioden drog skrikige Vince Vaughn. När han var på väg ut ropade en i sektionen:
– Vem ska skrika nu?
– Chuck is here, svarade Vaughn.
Varpå han som uppenbarligen är Chuck vrålar:
– Punch ’em in the teeth!
Skönt att det finns folk som kan kliva fram och fylla tomrummet.

/Wikdahl

Nu släpps pucken. Snabbanalys inför sista signerad Stefan Persson:

Slut på andra och 0–0. Spelet dog i slutet av andra perioden och det kunde inte ens ett par power play, ett för Kings och ett för Dallas, ändra på.
Dallas är fortfarande det bättre laget men får inte hål på Jonathan Quick. Tipset från oss roadtrippare är detsamma som från alla andra som nånsin har försökt analysera hur man ska göra mål på en bra målvakt:
Trafik framför kassen, skym, stör, hugg på returer, tvinga fram sidledsförflyttningar… Ja, ni har hört dem alla.

•••

Skotten i första: 12–3 till Stars.
Efter andra: 18–17 till Stars.
Men ni ska inte låta er luras av det. Så mycket har Kings absolut inte dominerat.

•••

När Stars fick pp med 16.45 kvar i andra perioden så vände jag mig mot Persson och sa med min mest självsäkra stämma: Nu smäller det.
Två minuter senare kunde vi en gång för alla slå hål på en gammal myt: Det är inte alls säkert att även en blind höna hittar ett korn.
Alltså, nu menade jag att jag är den blinda hönan och att kornet är min analys att Dallas skulle göra mål. Äh, den blev inte bra den där.
I vilket fall. Loui Eriksson var närmast två gånger om men Jonathan Quick spelar väldigt bra i Kingskassen.

•••

Den tokige snubben en bit ifrån oss som vill att tänder ska slås ut har utvecklat sin arsenal och varierar sig nu med cirka fem olika utrop. Jag orkar inte dra dem, men de flesta har ett våldsinslag.
Snubben dominerar hela sin sektion. Han kan namnet på alla och domderar och har sig. Jag har just kommit på vem han är lik. Han är Vince Vaughns karaktär Beanie i Old School. Inte till utseendet, men till sättet. Verkligen på pricken. Ni får ta mitt ord på det.

•••

Nicklas Grossman är fortfarande bäste svensk. Med marginal till och med. Joel Lundqvist och Tom Wandell har otacksamma roller att glänsa i och Loui Eriksson, ja han borde nog har gjort ett mål vid det här laget. Han har haft chanser.

•••

Pressgubben, han som är 70 procent Oldsberg och 30 procent Hegerfors, var redan från start Stefan med Persson. Med mig är han ingenting. Han frågade till och med sin bästis Stefan om jag mådde bra.
Det gör jag, tackar som frågar.

•••

Jag köpte strumpor för ett par dagar sedan eftersom vi fortfarande inte haft möjlighet att tvätta.
Försäljaren påpekade åtminstone tre gånger att det var gold toe på sockarna jag ämnade köpa.
Så min fråga, som jag inte vågade ställa i affären, är: Vad är det som är så speciellt med gold toe?

/Wikdahl

Slut på första perioden och 0–0. Stars är starkare men Kings har varit närmast mål. Kings trodde att man kanske tog ledningen i mitten av första. Men videogranskningen visade att det inte var mål.
Kings tändning är i övrigt låg. Kanske inser man att loppet är kört. Stars är betydligt hungrigare och åker mer skridskor. Det lossnar i andra. Det är jag säker på.

•••

Matchen var bara tre minuter gammal när alla utespelarna på isen blev inblandad i en fight. Den här är ett möte mellan divisionsrivaler och betyder trots allt en del.
Vi hann inte uppfatta varför men Starsbacken Trevor Daley får hjälp av isen och vi misstänker att det var en propp på honom som utlöste det.
Två roughingutvisningar, Kings Ivanans och Stars Begin, och ett längre avbrott blev det i alla fall.
Snubben en bit härifrån började skrika långt efter slagget var över: ”Come on! Knock their teeth out!”
Ja, herregud.

•••

Rocky VII. Token i publiken som vill se tänder spridas för Texasvinden fick sitt lystmäte med drygt fyra minuter kvar av första. Direkt på en tekning släppte Kings jätte Raitis Ivanans och Stars Krys Barch handskarna. Det såg ut som att Ivanans tog hem fighten men just när vi räknat ut Barch så kom han tillbaka och nådde i alla fall oavgjort.

•••

I ett power play, fyra mot tre, så tog Loui Eriksson plats framför Kings kasse. Inte helt väntat kanske. Inte för mig i alla fall. Men kanske har han stått där i PP som en annan Tomas Holmström hela säsongen. Nån som vet?
Loui Eriksson spelar förresten med Steve Ott och Mike Ribeiro. Joel Lundqvist hittar vi i en gnuggarlina med Steve Begin och Krys Barch och Tom Wandell med Brendan Morrison och Landon Wilson.

•••

Svenskfavorit så här långt: Nicklas Grossman ser oerhört fin ut på isen. Stor som en björn, tunga tacklingar men också smygelegant med pucken. Han har löst varenda situation bra.

•••

Jonathan Quickgör skäl för sitt namn. Kingskeepern är snabb från stolpe till stolpe och hinner alltid tillbaka i situationer där han sett överspelad ut.

•••

Jag vet inte om det bara ser ut så härifrån, men Kings box i numerärt underläge är otroligt liten. Starsbackarna har all tid i världen att skjuta och får i lugn och ro flytta puck bäst man vill.
Men man har än så länge inte utnyttjat det.

•••

Signaturen Kaka tycker att Dallas skadelista är otäck. Nu får du tyvärr lägga ett till namn till den. Trevor Daley spelar inte mer i den här matchen efter den tidiga smällen.
Vi håller tummarna för att han kan vara tillbaka nästa match. Inte för att vi nödvändigtvis håller på Stars, men för att vi ogillar när folk är skadade.

•••

Pressgubben här, som är den kanske trevligaste vi har träffat så här långt, ser ut som en blandning av Ingvar Oldsberg och Arne Hegerfors. Lite mer Oldsberg. Jag skulle säga 70–30 ungefär.

/Wikdahl

Pucken är släppt här i American Airlines Center i Dallas.
Tyvärr så är Dallas Fabian Brunnström scratched. Och tyvärr så vaktar Jonathan Quick kassen i Los Angeles Kings.
Oscar Möller i Kings hade vi aldrig hoppats på. Han är också scratched.
Två svenskar mindre än beräknat alltså.
Brunnström är alltså är en så kallad healthy scratch.

•••

Jag vet inte vad det beror på – men det var inte direkt så att folk hängde på låset för att få se den här matchen. Fem minuter innan nedsläpp så gissar jag att sätena var tomma till 90 procent. Jag skojar inte ens. Öde var ordet.
Det blev bättre innan nedsläpp. Men 30 procent saknas nog för att det ska vara fullsatt.

•••

Kul när dom sjunger nationalsången här i Dallas. Båda gångerna ordet Stars sjungs så vrålar allai publiken… STARS!

/Wikdahl