Så här innan läggdags så vill vi säga god natt. Men du kanske stiger upp just nu, i så fall: God morgon.

I alla fall så glömde vi Stefan Perssons facit. Han fick ju, inför matchen tippa underhållningsvärdet i AHL-matchen mellan Philadelphia Phantoms och Norfolk Admirals.

Så här kommer facit – och en hyllning till Kjell Samuelsson.

Philadelphia Phantoms–Norfolk Admirals 3–2
Bottenmöte i AHL och den största stjärnan i hela arenan är varken en spelare eller nån kändis på de finaste platserna (det finns inga fina i The Spectrum).
Nej, största stjärnan är en 198 centimeter lång coach som heter Kjell Samuelsson. Han ser väldigt ståtlig ut där nere i båset.

Samuelssons Phantoms överkommer ett antal power play emot sig i andra perioden och drar en 3–2-seger ur hatten mot Admirals. Det är inte vackert alltid, men intensivt och roligt att se på.
Mest kul är att publiken inte behöver en ny, superflashig jumbotron eller instruktioner från en speedad speaker för att veta vad dom ska göra och när dom ska göra det.
Sån lyx finns inte i The Spectrum.
Fansen vet när man ska skrika, jubla och klappa ändå.
Se på fan.
Därmed kan vi äntligen lägga ”Klappa händerna när du är riktigt glad” i en låda, ställa lådan långt inne i förrådet och sen tända eld på den.

•••

När Phantoms strutar händer något roligt. En karl ställer sig tio meter nedanför oss. Han har en grön, glittrig cowboyhatt och peruk. Men det är inte det roliga. Det roliga är hans Phantoms-matchtröja.
På ryggen står det PRINTZ.
Som i David Printz, före detta Flyers/Phantoms-spelare och numera en viktig kugge i Djurgården.
Det känns stort. Övriga svenska namn vi ser på ryggen av matchtröjor (i det här fallet Flyerströjor): Forsberg och Lindbergh.

•••

Grön, glittrig cowboyhatt har förstås med det faktum att det är St Patricks day på tisdag att göra. Tror jag, Men det är klart, Printztröjan kanske alltid har grön, glittrig cowboyhatt på sig.

•••

Domaren är inte populär efter att par mer eller mindre tveksamma ingripanden. Och han får sig en känga till melodin av – Fågeldansen.
Jag önskar att det här var ett ljudinlägg, men det är alltså i en passage som fansen, i takt med musiken, skanderar: Hey ref, you suck!
Jag säger inte att det är rätt, men det är lite underhållande.

Här ser ni en bild på matchen, ur Stefan Perssons fågelperspektiv, samt en bild på Printz-tröjan. Den är lite suddig (Persson igen…) men jag lovar, det står Printz.

AHL, kan det vara nåt?
Vi får se.

Vi gick en rask promenad från Wachovia Center, över en parkering och till The Spectrum. That’s right, samma ställe där vi såg nån form av fotboll i går.

Men i dag är det bottenmöte i AHL i Americas Showplace, som The Spectrum kallas. Arenan invigdes 1967 och nu återstår bara tio matcher innan man river stället. Trist, men man kan sällan stoppa utvecklingen.
Det är en riktigt skön, gammal låda i alla fall. Puckformad och extremt tight. Vi sitter alldeles precis i mitten och ändå känns det som att jag härifrån skulle kunna peta nån av brunkarna i Norfolk Admirals på axeln.

Nedsläpp om sju minuter.

Americas Showplace, ja,
Stefan Persson tippar underhållningen: