Förresten: Vi jagade upp och ned längs Charlottes gator, vände varenda sten, tittade i varenda liten låda.
Men.
Michael Jordan hittade vi aldrig.

God morgon.
Vi har nyss vaknat upp i vackra Charlotte, North Carolina. Och när jag säger vackra så gissar jag. Vi fick blott en liten glimt i går, men gillade det vi såg och ska ta en ny titt i dag.
Vi måste ju ha baco… Eh, frukost.

Dagen kommer annars att ta oss tillbaka. Du hörde rätt, vi ska åka tillbaka samma väg vi kom. Fletch ska brumma (uppfann jag just ett nytt verb? Att brumma?) oss till Durham.

(EDIT: Naturligtvis uppfann jag inte ett nytt verb. Björnen brummar ju. I vilket fall, det är onomatopoesi när den är som bäst).

Durham har en befolkning på cirka 220 000 och är mest känt för att universitetet Duke, ett av skolvärldens stormakter, ligger där. Vi ska också se ett av Dukes 26 division I-lag i skolsystemet.
Det är toppmöte mellan Duke och Cornell i lacrosse och Roadtrip-bloggen är där. Arenan heter Koskinen Stadium. Nu tänker de flesta av er på Timrås gamle back, den oerhört nyttige Kalle Koskinen, men arenan är döpt efter någon helt annnan.

Här är dagens tripp. Vi reser mellan C och D:

För dig som vill ha koll på hela rutten. Kolla in den här.

/Wikdahl

Halvtid i Charlotte (57–43) och ingen Michael Jordan i sikte. Om du läser den här bloggen, Micke, så sitter vi på pressläktaren vid sektion 108 (hey, kan Big Kjell så kan  väl Jordan?).
MJ är alltså en av Bobcats ägare och även ”head of basketball operations”, som det heter. Legendaren har dock fått en hel del kritik för att han aldrig sätter sin fot i Time Warner Cable Arena. Vilket han naturligtvis borde, eftersom han är huvud för basketoperationer.

Efter att ha genomlidit en halvlek mellan Bobcats och Raptors är det dock inte så svårt att förstå varför Jordan väljer att gå en 18-hålsrunda i stället för att hänga i Challan.
Det är rätt dött här.
Kanske att det är halvfullt på läktarna, men inte mer.
Och det är väldigt synd, med tanke på att det här är en väldigt cozy arena.

***

Nåt vi dock inte gillade var att presskäket var slut 40 minuter innan match. Vilket innebar att baconälskaren Wikdahl tvingades välja mellan en kaka och sallad.
Han valde kaka.

/Persson

Vägen mellan Philadelphia och Charlotte var en lång och ensam en.
Det kändes ungefär som sträckan mellan Skellefteå och Umeå. Tillräckligt många av er borde veta vad jag menar då.

Vi gick en kamp mot klockan som från början kändes orättvis och i slutändan också var det. För klockan alltså. Persson körde som Emerson Fittipaldi.
Vi startade 08.10, lokal tid, från Philly och kom fram 17.40. Eftersom dagens sportevenemang börjar 19.00 så har vi lite bråttom.
Därför håller vi det här inlägget kort och sött:

•••

Vi är nu alltså i Charlotte (eller Challan, som vi kallar staden), North Carolina, och ska se lagets basketstolthet Bobcats ta sig an Toronto Raptors. Det mest intressanta med Bobcats är att en av ägarna heter Michael Jordan och är en av världens främsta idrottare genom tiderna.
Det mest intressanta med Raptors är att man skrev historia när man blev det första – och hittills enda – NBA-laget att välja en europeisk spelare först i draften.
Italienaren Andrea Bargnani var Raptors nummer ett 2006.
Det blev… sådär.

•••

Höjdpunkten på dagens bilresa, den enda höjdaren i detta regnrusk, var maten på Waffle House. Fem plus. Persson åt ägg- och bacontoast med hash browns. Själv åt jag en dubbelburgare med ost och, you guessed it, bacon. Och hash browns. På Waffle House har man inte pommes frites.
Här är en bild på den fantastiska restaurangen:

Det är förstås många som är intresserade av vår hyrbil. Fletch, som den heter, har inte gjort oss besvikna. Går som en klocka. Däcksparkare och brevväner göre sig icke besvär.
En kul detalj är att vi i dag passerade avfarten mot staden Chevy Chase. Hade vi haft tid hade vi förstås svängt in där och skojat till det med ortsbefolkning. Typ frågat kvinnan på Shellmacken om hon sett till herr Griswold och sånt där.

Här i alla fall Fletch:

Avslutningsvis: Dagens spellista (i urval):
• Dynamo Chapel.
• The Killers.
• Gaslight Anthem.
• Kings of Leon.
• The Hold Steady.
• Heartless Bastards.
• Pernice Brothers.
• Johnossi.
• My Morning Jacket.

/Wikdahl