Philly 4, Rangers 2
avSignaturen Hence undrar om vi ska se någon NHL-match. Och naturligtvis ska vi det. Häng med här, Hence:
Efter att ha hämtat ut bilen och döpt den (mer om det i ett senare inlägg) så satte Persson plattan i mattan och vi brände ned till Pennsylvanias pärla – Philadelphia.
På schemat: Flyers mot New York Rangers.
Det var tuff laddning inför matchen. Det pratades om Sean Avery och slagsmålsvideos rullade på storbildsskärmen. Men när pucken släpptes… Valium.
Dålig tändning på isen, nästan sämre hos publiken. Trots rivaliteten, trots att det bara skiljer någon poäng mellan lagen i östra konferensen.
I andra ronden blev det aning bättre. Flyers Riley Cote slogs med Colton Orr (den senare såg ut att få in de bättre träffarna) och Flyers Daniel Carcillo skapade stor irritation i Rangerslägret. Men superhett var det inte.
Eller så kändes det bara så eftersom vi satt lägst uppe i taket och temperaturen, och nu skojar jag inte, kröp ned mot nollgränsen (celsius).
Anyways. När Arron Asham gjorde 3-1 till Flyers i början av tredje perioden så dog matchen. Den slutade 4–2 till hemmalaget. Markus Näslund var blek, Henke Lundqvist okej ändå och Derek Morris var sämst.
Innan matchen hyllades förresten en linjedomare. En linjedomare. Nånstans har jag svårt att tro att det ska kunna hända i Sverige.
Jag har lika svårt att tro att jag skulle vara det minsta intresserad av en hyllning till linjedomare. Inget om om dem, jag har maximal respekt för domare, men det är inte de svart- och vitrandiga jag betalar för att se.
Men möjligtvis är det mig det är fel på. Varför ska man inte hylla linjedomare?
Avslutningsvis: Under en tv-paus zoomade jumbotronens kameror in en storväxt man som dansade. Jag skulle säga att det var 60 procent inspiration, 30 procent transpiration och 9 procent talang i den uppvisningen. Det sista procenten sköljde han bort med den sista ölen.
Men det var en show – och publiken visade sin smutsiga kärlek med ett hejdundrande jubel. Ett av de största för kvällen.
Det är fantastiskt vad en okänd Janne Banans dans kan glädja så många tusen människor när det man faktiskt betalat hutlösa pengar för att se är ishockey.
/Wikdahl