Jag vet inte hur varmt det var, kanske runt 50 000 grader, men vi trotsade hettan och åkte till George Steinbrenner Field ändå.
Batter up.

New York Yankees tog emot (ja, alltså man är hemmalag i Tampa också för man har, så att säga, ett sommarhem där) Philadelphia Phillies. Phillies är regerande mästare och exakt det lag vi såg i går, då mot Toronto Blue Jays.

Yankees dyra, nykontrakterade pitcher CC Sabathia var inte självlysande men Phillies Kyle Drabek hade större problem. Yankees såg ut att gå mot en enkel seger när man släppte upp Chris Stewart på kullen.
Stewart släppte tre runs för en ERA på 40,50.
Nu lyckades Yankees ändå hålla undan – och vinna med 8–5.

En intressant detalj om Yankees i dessa finansiellt molniga tider är att man har spenderat 335 miljoner dollar mer än något annat Major League Baseball-lag på free agents den här vintern.
Trehundratrettiofem miljoner dollar. Mer. Än något annat lag.

Free agent-värvningar 2009 – det här är lagen med störst spenderbrallor på sig (alla summor i dollar):

New York Yankees: 441 miljoner
Los Angeles Dodgers: 105,9 miljoner
Atlanta Braves: 90,3 miljoner
Chicago Cubs: 88,425 miljoner
New York Mets: 77,25 miljoner

Det får en att fundera va? Lägga sig i framstupa sidoläge och filura över hur mycket pengar 441 miljoner dollar egentligen är (speciellt eftersom det är fördelat på blott fem spelare). Men har man råd, så varför inte? Yankees är en high profile-organisation och bara världsmästartitlar räknas.
Det finns också högre summor i USA att reagera över om man vill det, inte för att det egentligen förminskar chockvärdet i Yankeespengarna.
Den amerikanska staten har förbundit sig att spendera 9,8 biljoner dollar för att rädda banker och bilföretag och på olika sätt stödja den haltande ekonomin.

Men tillbaka till basebollmatchen. Här är Stefan Perssons tankar:

Spring Training är ingen ny företeelse för att kränga tröjor i andra städer eller bjuda feta sponsorer på solsemester. (Att det numera delvis är så är en annan sak).
Redan 1870 höll Cincinnati Red Stockings och Chicago White Stockings organiserade läger i New Orleans, enligt historiker.
Anledningen: Värmen, förstås.

Att kasta boll i norra amerika i mars är varken speciellt givande eller kul. I norra europa har vi en motsvarighet i fotbollen. Gais och Häcken åkte till exempel till Florida, precis som New York Yankees.

1947 föddes Cactus League i Arizona och sedan Grapefruit League i Florida och numera finns alla Major League Baseball-lag i någon av de två försäsongsligorna. Man kör igång i slutet av februari och håller på till början av april.

Vi var alltså och såg The 2008 World Champions (world champions… amerikaner, vettu) Philadelphia Phillies spela mot Toronto Blue Jays i Grapefruit League går. Och det var mysigt, trots min badfrilla.

Det här är ett litet förspel till vad som komma skall, alltså en video om Spring Training.
Om du är en sån som inte börjar från början, alltså med inlägg 1 (publicerat 12 mars, rubriken var ”Välkomna”) utan hellre startar med det senaste inlägget så har vi problem. Låtsas som att du inte har sett videon ovanför i så fall.

VI har haft en alldeles fantastisk dag i Florida. Det var den första, och sannolikt enda, klassiska semesterdagen på den här resan. Vi körde inte speciellt mycket bil, vi checkade inte in i hotellrum, vi jagade inte internetuppkoppling, någonstans att äta eller biljetter till matcher.

Tampa lämnade vi i backspegeln när vi körde över bron till Clearwater och stadens tillhörande öar.
Clearwater är förstås staden där Scientologerna har sitt högkvarter (lämpligt döpt till Super Power Building). Scientiologerna kallar stället för Flag Base Land.
Men det är inte därför vi var där.

Clearwater är också hem för wrestlinglegendaren Hulk Hogan, Lisa Marie Presley – och 12-faldige världsmästaren i discgolf, Ken Climo.
Men det är inte därför vi var där.

Clearwater är också vänstad till Nagano i Japan (OS 1998) och Kalamaria, Grekland (där Christodoulos Ekonomidis är borgmästare. Jag antar att Kalamaria klarar av finanskrisen alldeles utmärkt).
Men det är inte därför vi var där.

Det här är anledningen till att vi var där:

Först kände Persson in havsbrisen.

30 grader varmt och naturligtvis bad.

Och avslutningsvis så smekte vi in en baseboll-match mellan Philadelphia Phillies och Toronto Blue Jays. Spring Training, alltså.

Nu kan du scrolla upp igen och titta på videon från just Spring Training.
/Wikdahl

Vi har i princip kört klart, faktiskt.
Vi har ett par dagar i Tampa, Florida, nu med på torsdag lämnar vi tillbaka Fletch (bilden, du vet) och tar flyget till New York.

Bilresan mellan New Orleans och Tampa var delvis en dröm, delvis en mardröm.Vi valde the scenic route och körde längs kusten en bra bit. Vi kunde till och med stanna till på en strand och känna lite på vattnet.
Plus: Waffle House!
Det var drömmen.

Och så var det mardrömmen. Resan var 112 mil lång och med mat- och strandstopp så tog det förstås hela dagen. Den avslutande delen var dessutom obehaglig. Det var kolsvart i Florida när vi skulle avverka de sista skälvande milen.
På en halvtimme passerade vi nio (9, nine, neun) rådjur som hängde kring vägkanten. Man såg dem knappt. Hade en av dem stått på vägen vette tusan om vi hade hunnit stanna.

Jag ville förresten göra gällande att det var caribous som stod där och idisslade avgasflavoured gräs.
Men vän av ordning, och sanning, säger: Rådjur. Och troligtvis till och med Odocoileus virginianus.
Där ser man.

Vi rullade sen in i ett ödsligt Tampa. Knäpptyst. Inte en puls att finna.

•••

Vad vi hittar på i kväll, rent sportsligt, får ni ge er till tåls med att veta. Dagen spenderar vi i alla fall på stranden.

/Wikdahl