Det här med gratis spritprovning på flygplatser, är det en utbredd grej? Eller är det bara Japan som revolutionerat jordelivet ännu en gång?

+++++ i vilket fall som helst. Jag driver runt på Narita och det känns som om kroppen håller på att frätas sönder inifrån, vilket är precis den känsla man är ute efter en dag som denna.

Eller jag slutade egentligen driva runt för några minuter sedan, just nu sitter jag på någon himla dyna (bilden ovan) i ett rum där det beslutats att det är dags att ta livet av mig genom att bibehålla den behagliga temperaturen 30 000 grader. Medan jag genomlider alla dessa kval lyssnar jag på min nya reseplaylist (köper bara musik när jag ska resa, i övrigt klarar jag mig utan) och svär för mig själv över Naritas sjukt sporadiska wifi (som man dessutom bara får använda en gång PER ÅR!). Samt skriver till en likaledes sporadisk japansk bekant som enligt FB också är på Narita och kanske behöver någon att svära tillsammans med.

Och just det, det är till USA jag ska. Hälsa på flickvännen, spela tv-spelet, äta hamburgaren, semestra semestern i semesterparadiset söder om gränsen.

Med dessa ord lämnar jag jordelivet för att istället ägna mig åt luftelivet några timmar.

Allt jag hittills vetat om den rätt stora stadsdelen Ikebukuro är att det betraktas som något slags red light district (hur många såna behöver Tokyo egentligen?) och att det finns ett jädrarns högt hus där.

Igår åkte jag upp i det där huset. Sunshine 60, som det heter, visade sig vara… högt. Dessutom visade det sig omges av ett av de största shoppingcentrum jag sett (vilket inte säger så mycket eftersom nästan varenda kvartersbutik och fruktstånd i den här stan är ett av de största shoppingcentrum jag sett). Det verkligen kryllade av butiker och restauranger på otaliga våningsplan. Dessutom hade något geni klämt in både ett planetarium OCH ett akvarium (i bemärkelsen ”marinbiologiskt museum med hajar, rockor och skit”, inte ”en låda med lite vatten”) i komplexet. Det fanns tydligen något slags Namco-nöjesfält där också, men det testade jag och mitt sällskap inte. Vilket eventuellt är synd, för det är ganska känt för sin glassbar, med smaker som ostron, oxtunga och häst. Istället åkte vi efter akvariebesöket upp till observatoriet på våning 60 för våfflor och drinkar.

Sedan drog jag och Pokemon-Sebastian (som bor hos mig den här veckan) tillbaka till min lägenhet och spelade ”Halo 4”.

Så var den dagen förstörd.

Utsikten från våning 60. Vädergudarna done goofed.

Men lika glad för det var jag. (Foto: Pokemon-Sebastian.)

Berömd sista bild.

Förgrömmade onge.

Om jag vore en fisk.

Den lokala biografen. Vem behöver ”Pacific rim”?

”You done goofed” stod det först här eftersom jag kopierade bildtexten från ett annat inlägg. Vid närmare eftertanke kan jag nog låta det stå kvar.

Innan vi åkte till Ikebukuro värmde vi upp med hamburgare i Harajuku. Här är Yuri på väg att avnjuta en riktig fining på favvohaket JS Burger.

Någon stackare attackerades av en monstruös insekt i Harajuku-korsningen. Hans kompis (killens, inte insektens) fick typ panik, sprang iväg och bara gapskrattade. Offret för attacken promenerade muntert vidare, ovetande om sin nära förestående död.

(Annat var det på min tid, när det bara var pårökta vuxna som tilläts göra intervjuer.)