Allt jag hittills vetat om den rätt stora stadsdelen Ikebukuro är att det betraktas som något slags red light district (hur många såna behöver Tokyo egentligen?) och att det finns ett jädrarns högt hus där.

Igår åkte jag upp i det där huset. Sunshine 60, som det heter, visade sig vara… högt. Dessutom visade det sig omges av ett av de största shoppingcentrum jag sett (vilket inte säger så mycket eftersom nästan varenda kvartersbutik och fruktstånd i den här stan är ett av de största shoppingcentrum jag sett). Det verkligen kryllade av butiker och restauranger på otaliga våningsplan. Dessutom hade något geni klämt in både ett planetarium OCH ett akvarium (i bemärkelsen ”marinbiologiskt museum med hajar, rockor och skit”, inte ”en låda med lite vatten”) i komplexet. Det fanns tydligen något slags Namco-nöjesfält där också, men det testade jag och mitt sällskap inte. Vilket eventuellt är synd, för det är ganska känt för sin glassbar, med smaker som ostron, oxtunga och häst. Istället åkte vi efter akvariebesöket upp till observatoriet på våning 60 för våfflor och drinkar.

Sedan drog jag och Pokemon-Sebastian (som bor hos mig den här veckan) tillbaka till min lägenhet och spelade ”Halo 4”.

Så var den dagen förstörd.

Utsikten från våning 60. Vädergudarna done goofed.

Men lika glad för det var jag. (Foto: Pokemon-Sebastian.)

Berömd sista bild.

Förgrömmade onge.

Om jag vore en fisk.

Den lokala biografen. Vem behöver ”Pacific rim”?

”You done goofed” stod det först här eftersom jag kopierade bildtexten från ett annat inlägg. Vid närmare eftertanke kan jag nog låta det stå kvar.

Innan vi åkte till Ikebukuro värmde vi upp med hamburgare i Harajuku. Här är Yuri på väg att avnjuta en riktig fining på favvohaket JS Burger.

Någon stackare attackerades av en monstruös insekt i Harajuku-korsningen. Hans kompis (killens, inte insektens) fick typ panik, sprang iväg och bara gapskrattade. Offret för attacken promenerade muntert vidare, ovetande om sin nära förestående död.