Min utsikt den senaste tiden.

06.03.

Trött.

Och det måste ju vara något slags personligt rekord, för så här tidigt brukar jag inte vara i närheten av att kunna somna. Åtminstone inte som mitt liv sett ut de senaste veckorna.

Rätt lugn dag, höll jag på att skriva, men sanningen är ju att jag vaknade på kvällen och sedan suttit och jobbat större delen av natten. Det betyder väl iofs att själva dagen var så lugn som den kan bli, eftersom jag sov bort merparten av den. Det här låter väl helt sinnessjukt, men jag klagar inte. Så länge jag inte tränar har jag ändå ingen särskild anledning att vakna någon särskild tid.

Eftersom jag inte tränar unnar jag mig för övrigt även att äta precis vad jag vill. Sunt resonemang, jag vet. Men när jag tränar är jag helt galet petig med maten, så jag måste verkligen utnyttja den här glitchen i min logik för att kunna äta gott åtminstone då och då. Fast problemet med DEN logiken är att jag bor i Japan, och här har man inte uppfunnit god mat än – förutom på LOKAL, och vid det här laget har det kanske framgått ett par–tre miljorder gånger att jag hellre svälter än lämnar lägenheten.

Fast jag bröt även mot den logiken igår genom att gå till Donki (mitt andra hem, tydligen) för att köpa grädde (det enda som kan göra min äckliga mat lite godare, och mycket dödligare, för det finns liksom ingen lättgrädde att få tag på här, så istället får man dränka sin måltid i lika många kalorier som det finns i en Big Mac med pommes frites). Det var trevligt att se stan, eller åtminstone en deprimerande skärva av den, i dagsljus igen. Det måste ha gått minst en vecka sedan sist. Och vilket dagsljus! Vackert as ass var det, och varmt och skönt och vårigt. Nästan så man blev sugen på att grilla igen.

Annars har det väl inte hänt så mycket. Såg den där David Blaine-specialen som Fredrik Wikingsson utnämnt till den bästa tv-timmen någonsin (samt höll inte med). Spelade ”Far cry 3” (samt suckade över dess existens). Beställde en äcklig Pizza Hut-pizza (samt gladdes åt alla år den lär ha förkortat mitt ovärdiga liv med).

Ja. Det var allt från Tokyo för den här gången.

Hoppas ni inte dog av avundsjuka.

Eller somnade.