Första meningen: sann.

…gamat ”Far cry 3”. (Jo, trots att jag hatar det.) Och ja, jag vet inte om jag ska säga att det börjar ta sig, eller att det börjar inte ta sig. Det är lite mindre frustrerande när man väl kommit igång med att trampa upp en stig genom allt spelmekaniskt ogräs, och den där doktorn är lite mindre påfrestande än övriga karaktärer, men ändå. Söderhavsmiljöerna är fula (hellre att det hade utspelat sig på den något dussin kvadratmeter stora paradisön från ”Virtua fighter 3”, ärligt talat), musiken dålig, upplägget extremt opedagogiskt, och sedan finns det inte mycket mer kvar att kommentera. Det är på nivån att jag klarar av att bita ihop och springa alla dessa jävla ärenden man blir påtvingad, åtminstone om jag har en någorlunda god podcast i öronen. Men om ni frågar mig om jag har kul, då är svaret nej, och om ni undrar vad det får för betyg, då är svaret +.

…jobbat! Utropstecknet betyder att det var kul. Skönt att få känna sig lite produktiv igen, alltså. Har nästan hittat på små ursäkter för att sitta kvar vid datorn så jag kunnat roa mig med att rätta till rubriker och annat strunt istället för att njuta av att jag är i Sverige. Och så älskar jag ju fortfarande att redigera text, så det har varit kul att komma igång med det igen också. (Varning för kontroversiell krönika på nästa veckas speluppslag! Bäst ni passar på att läsa den i tidningen, för jag har hört att Aftonbladets spelsektion har en sjukt slapp webbredaktör.)

…fortsatt vara sjuk. Börjar inse att jag förmodligen inte kommer vara helt återställd när jag flyger hem på måndag. Har, vis av erfarenhet, med mig tryckutjämnande öronproppar (dyra!!!), så förhoppningsvis behöver jag inte spräcka kraniet bara för att jag flyger med en täppt näsa eller två. (Köpte dem när jag skulle flyga till Korea ifjol, med skallen full av förkylningstinnitus och framgooglade skräckhistorier om spräckta trumhinnor. Var så desperat typ sista kvällen där att jag ringde den japanska distributören och frågade, på japanska, var helvetena gick att få tag på. Det kanske inte låter så extremt, men det finns inget jag skyr mer i världen än A) telefonsamtal och B) japanska språket. Förutom exploderande trumhinnor, tydligen.)

…fått reda på att en redigt god vän förmodligen kommer och hälsar på i påsk! Vi var i Tokyo tillsammans sommaren 2009, så det ska bli kul med en repris (minus sommaren, tack och lov, för den är ju det sämsta med Tokyo). Har så mycket nytt att visa den här gången. Ser framför mig lagom svala Yoyogi-picknickar, svettiga izakaya- och karaoke-kvällar, i dubbel bemärkelse svindlande skogspromenader i Kamakura, shoppingmaraton i Nakano och Akihabara, samt en och annan för min del förnedrande rond i ”Ultra street fighter IV”. Fan, det är kul när folk vill komma tillbaka, alltså. På något, väldigt indirekt, sätt känner jag själv mig smickrad, trots att det är Tokyo i sig som är dragkroken. Men att folk förstår det jag förstår, det är något rörande med det. Även mina föräldrar är väldigt sugna på en till vända, efter första besöket i april ifjol. En rätt galen grej är dessutom att tre, ev fyra, av de släktingar jag träffade i Stockholm härom veckan har planer på att komma till Tokyo det närmaste halvåret. Alltså helt oberoende av varandra, och mig. Knäppa odds, att det skulle hända när en knäppis som jag råkar vara på plats.

…upptäckt en massa ny musik! Bland mina otaliga ritualer inför en resa ingår att sätta ihop en spellista med all musik jag fastnat för sedan förra gången jag reste – men avsiktligt låtit bli att lyssna på, för att maximera njutningen när jag väl är luftburen (eller åtminstone Narita/Arlanda Express-buren). Ofta slutar det med att jag efter några genomplöjningar fastnar för typ tio låtar som jag sedan lyssnar på om och om igen. Men nu hittade jag lite bortglömt slagg längre ner i listan som jag faktiskt inte alls är i närheten av att ha tröttnat på. Bäst: Ant… eller äh, det skiter väl ni i. Fy fan för folk som helt oprovocerat ska hålla på och pracka på en sin musiksmak. (Om det i sin tur innebär att fy fan för mig? Japp.)

…ätit tacos och kollat på ”På spåret” med familjen! Pappa hade vunnit om han var med i studion, precis som de flesta pappor.

…upptäckt en massa ny litteratur!