Hög.

På ”livet”*, kan vi säga.

Som ett resultat av detta (livet) blev jag plötsligt så sugen på att skriva ett inlägg på en blogg, och så slog det mig: varför inte ett inlägg på MIN blogg?:-)

Sedan slog det mig: för att jag inte har några läsare.

Sedan slog det mig att jag redan skrivit halva inlägget vid det här laget.

Eftersom det är en helt vanlig veckodag idag har jag egentligen inte så mycket mer att säga. Men jag gör det ändå.

Idag har jag planerat samt sett fram emot helgen, och/eller alla sedvanliga krämpor den lär föra med sig. På lördag ska jag träffa Tukonius igen, samt hennes väldigt trevliga rumskamrater. Vi ska gå på en kaya av iza-karaktär. På fredag överväger jag att applådera åt en överviktig person.

Ja, annars har jag ägnat dagen åt att sova och jobba, som sig inte bör. Det har varit kul och tråkigt om vartannat, som livet självt, vilket kan bero på att det här är livet självt. Jobbandet har gått bra. Måste säga att det är sjukt skönt att vara igång igen, att få de här belöningskickarna varje gång man utfört en liten skitsyssla, som att bombarderas med små achievements arbetsdagarna i ända.

Just det, jag har städat badrumsskåpet också, samt fyllt det med nya PRODUKTER. Det ser rätt bra ut nu (bildbevis på en datorskärm relativt nära dig). Ett första steg mot att röja upp i den här jävla röran som man med lite god vilja skulle kunna kalla ett mycket dåligt liv.

Men jag får kanske vara försiktig med hur långt jag tar min plötsliga prydlighetsmani.

Annars är risken överhängande att jag börjar få såna här sms från mina föräldrar.

*Cola och extrastarka amerikanska koffeintabletter.