trött nu. Det sprakar och fräser i hjärnan. Saker byter färg och form framför mina ögon. Eller om det är mina ögon som byter färg och form.

Kanske är jag bara hög på livet igen.

Annars: solen skiner, och har fräckheten att göra det rakt in genom mitt fönster. Ja, det är ju så man blir för jävlig. Och/eller lockad att gå ut i finvädret. Faktiskt extremt sugen på att åka till Harajuku och se mina alla mina favoritbutiker byta färg och form. (I fallet Mishka skulle det nog bli direkt dödligt psykedeliskt.)

Lämnar er med en bild på mitt skruttiga (men renskrubbade!) anlete, eller en ”shellfish” som dagens kid säger. Och kom ihåg: om den inte är till belåtenhet så är det bara att sitta kvar vid datorn något dygn till så ska du se att den börjar byta form av sig själv, kanske till ett behagligare motiv.