春spring!!! pic.twitter.com/wSughhUvUC

— Johan Törnqvist (@JohanTrnqvist) February 28, 2014

Jag rusade ut på balkongen så fort jag kände doften av den.

Våren, alltså.

Jag skiter väl i våren i vanliga fall, men det är något speciellt med den just i Japan (som med allt annat just i Japan). De välsignade månaderna när man plötsligt kan vistas utomhus utan vinterkläder, och inomhus utan två lager vinterkläder. Men framförallt: nådeperioden innan sommaren lägger sig som en nygräddad oshibori över Tokyo-bukten.

Bilden av Japan som ett ljust och varmt land brändes (mer eller mindre bokstavligt talat) in i min hjärna första gången jag var här, för snart tio år sedan. Det var långt innan jag hade oturen att tillbringa min första sommarmånad Japan, så det var betydligt lättare att romantisera den där hettan på den tiden. Att kryssa mellan shoppingstråken, rödblossig i ansiktet och med famnen full av stilrena kassar, ständigt i jakt på nästa Fanta-automat, det var i stort sett allt Japan var för mig då. Ungefär som att NY alltid varit vinter och snöiga promenader genom Central Park för mig, eftersom det var vinter första gångerna jag var där.

Men efter de senaste veckornas snökaos är det en nästan sensuell upplevelse att kunna gå ut på balkongen i t-shirt och bara fylla lungorna med mild, fuktig vårluft.

Detta om detta.

Nu ska jag på koncärt.