Inledde dagen med en lång jävla fotopromenad eftersom jag var så avundsjuk på alla vackra snöbilder som mina vänner (och resten av Japans befolkning) tagit den senaste veckan. Tyvärr hade den mesta snön regnat bort när jag väl masade mig ut, men det blev mysigt ändå. Gick först ner till jättelika parken Shinjuku Gyoen, som var stängd pga vädret samt idioti. Så då gick jag några kilometer västerut, till Nishi-Shinjuku, och fotade i en park (med tillhörande helgedom) där istället. För övrigt samma park som jag förstummat vandrade runt – och fotade – i när jag var i Shinjuku första gången, 2005. Fortfarande århundradets mindfuck att jag plötsligt bor bara någon kilometer ifrån det där lilla sagolandet. Gårdagens bilder därifrån får hursomhelst dröja ett tag eftersom jag tog dem med riktiga kameran och därmed måste redigera dem innan de kan läggas upp. Men här är iaf en mobilbild från samma promenad som visar en klassisk Tokyo-vy (gångbron där den togs dignade av turister som ville ta exakt samma bild).

Några timmar, och drinkar, senare är jag ute och promenerar i Nishi-Shinjuku igen. Denna gång är dock målet den där festen som Mary Jane så starkt avrådde mitt feta väsen från att bevista (enbart för att hon inte vill att NÅGON ska ha kul när hon är sjuk). Lustigt nog visar sig festlokalen ligga precis intill den där lilla parken där jag klafsade runt tidigare under dagen.

Festens värdar bor i en ENORM lägenhet på våning 38 av 44 i en av Tokyos högsta, och lyxigaste, skyskrapor. Dvs dubbelt så högt upp som jag, som tvingas ruttna bort på våning 19 i ett mycket mindre hus. Alltså, hela byggnaden där festen äger rum andas så mycket lyx att när jag kommer fram till rätt lägenhet och välkomnas av en artig man i kostym vid dörren så antar jag att han är något slags butler, och låter bli att presentera mig. Vill sjunka igenom 38 våningsplan samt jorden när han sedan kommer fram till mig inne på festen – och givetvis visar sig vara där i samma ärende som jag, dvs som en helt vanlig gäst.

Lyckades inte ta en bättre bild på utsikten genom de igenimmade fönstren än denna. Men ja. Högt som satan var det.

Kanako med mega buster.

Jag med mega buster.

Gamla Super PLAY-läsaren (och födelsedagsgrisen) Magnus med mega buster.

Vuxenmobbningen fortsätter: en viss sängliggande väninna bombarderar värden med meddelanden om min fetma (som hon sedan stolt vidarebefordrar till mig).

Min utsikt vid hemkomsten. Vid den här tidpunkten är det nog jag som borde vara sängliggande. Tyvärr har min hjärna helt andra planer. Men det är en annan, och mycket tråkigare, historia.