Flytande frukost idag igen.

Sedan fyllde jag på med detta.

Den här veckan fick ännu ett museum, närmare bestämt National Palace Museum. Betyg: stort. Och så.

Intill museet låg en rätt stor trädgård med dammar och små lusthus med festligt spetsiga tak och grejs. Ganska fin, men det ska väldigt mycket till för att man ska bli imponerad av sånt här efter några år i Asien. Och var det något som saknades i den här trädgården så var det väldigt mycket till.

Vi var tvungna att åka taxi från tunnelbanestationen till museet eftersom det var en bra bit, utan vettiga gångvägar. När vi skulle tillbaka vägrade vår chaufför köra till rätt station, så vi hamnade här istället, typ en halvtimme åt fel håll. Men det blev iaf en Instagram-bild av det.

En 45 minuter och/eller timmar lång tunnelbanetur senare var vi framme vid Longshan-templet – och okej, tempel är ju ännu en grej man ser vart man än vänder sig i Asien, men det här var det överlägset läckraste jag vänt mig mot hittills. Även om man kände sig som ett as som gick runt och tog 10 000 bilder i sekunden medan man tuggade på en Snickers bland alla stackare som bara försökte stå och buga inför sina favoritgudar ifred.

Dagens fjärde hållplats: Huaxi-marknaden. Några gator fyllda av små stånd som säljer allt från oidentifierbara fötter till oidentifierbara sexleksaker.

De har karaoke i Taipei! Som att komma hem – förutom att det fanns typ några hundra låtar på engelska istället för, som i Japan, säkert tiotusentals. Samt den lilla detaljen att när vi beställde in vodka i tron att det skulle vara en shot så fick vi in en hel jävla flaska Absolut istället. Och inte den lilla varianten heller. Resten av kvällen blev av naturliga skäl rätt dimmig. Men jag såg åtminstone till att fota ett av de mer oväntade inslagen på låtlistan innan dess. (En grej jag faktiskt minns, om än motvilligt, är hur vi i brist på annat sjöng och sittdansade hejvilt till ”Last Christmas” när en häftig kille i hiphop-mundering råkade öppna dörren till vårt rum. Tur att vi inte var i Japan, för då hade samtliga inblandade, plus släkt och vänner, fått finna sig i att begå harakiri på fläcken.)

Efter karaoken: en sista selfie i poolen, så sent att vi för en gångs skull var helt ensamma. Eller om vi bara lyckats skrämma bort alla andra för gott med gårdagens delfinlekar.