Det roliga är att jag sparat den där rubben sedan förra veckan, då jag var precis lika sliten, vilket inte vill säga lite, men den gången hade jag inte ens tid att skriva ett litet inlägg om mina våndor, vilket jag däremot har nu, och här kommer det.

I bloggande stund känns det som om jag sitter på ett litet moln, vilket beror på att jag investerade en ofantlig summa i ett litet moln förra veckan. Det är lustigt, det där: det finns så otroligt mycket som är så otroligt billigt i Tokyo, men vissa saker är verkligen helt absurt dyra. Tydligen är små mjuka moln en av dem, åtminstone om man handlar på Tokyu Hands.

Det näst dyraste jag investerat i den senaste veckan:

Alltså, fy helvete vad dyrt. 1200 spänn för att åka tåg (enkelresa!) i ca tre timmar. Men jag har aldrig åkt Shinkansen förut, och det ska tydligen vara en helt otrolig upplevelse, dessa hypermoderna japanska ”bullet trains” som är en kulturell hörnsten i klass med sakura, Hello Kitty och Fuji. Jag har för övrigt aldrig ens varit i Kyoto förut, eller någon japansk storstad utöver Tokyo och Yokohama. Det säger inte lika mycket om min lathet som om hur vansinnigt mycket det finns att se och uppleva i Tokyo-regionen innan man ens kan komma i närheten av att tröttna (om det överhuvudtaget är möjligt). Men nu jävlar. Kyoto, Osaka och Hiroshima ska vi beta av på en långhelg – för övrigt min första lediga helg sedan 2012, om inte minnet sviker mig, till skillnad från sinnet för pengar. (Sammanlagt kommer dessa tågresor alltså kosta ungefär lika mycket som en tur och retur-flight till Sverige. Rimligt var inte ordet, till skillnad från orimligt.)

Apropå moln så känns det även som om min hjärna är inbäddad i ett sånt just nu. Suttit och jobbat sedan 22 igår, och nu är klockan 10, så prick 12 timmar vid det här laget. Bara sex timmar kvar till deadline nu, sedan får jag vila ut, genom att jobba med andra saker en stund.

Så här glamourös såg förresten min arbetsplats ut under natten:

Anledningen till detta, samt att jag skrev ”vi” för ett par stycken sedan, är att min flickvän är här nu. Och hon är av naturliga (samt ett par–tre onaturliga) skäl inte särskilt sugen på att förvärra sin jetlag genom att ligga och lyssna på mitt smattrande hela nätterna, så medan hon sov fick jag installera mig i köket istället. Men nu är hon i Akiba och går i spelbutiker, så molnet är mitt igen, tillsammans med min älskade utsikt, och det oroliga rasslandet från grannens balkong.

Så nu får ni ursäkta mig medan jag hämnas på grannen genom att återgå till mitt oroliga smattrande resten av dagen.