Tecken på att jag är tillbaka i Sverige: jag måste jobba med dörren till sovrummet stängd för att inte bli överväldigad av utsikten över träden på gården.

Jag har inte upplevt svensk sommar sedan 2012, så ni får utsäkta att det känns lite mer magiskt än vanligt. (Okej, detta innebär alltså att jag missat EN sommar, inser jag nu, samt avgår.)

Smälte som en vaxkaka i solskenet redan under den sinnessjukt dyra Arlanda Express-färden in till stan, som jag hade glömt att den går förbi åkrar och fält och genom en tjock trollskog som badade i kvällssol (sån har vi inte i Japan), träden så soldränkta att de nästan skimrade i gult istället för grönt mot den gnistrande klarblå himlen.

Det här landet, varför flyttade man härifrån?

(Just det, för att det inte är sommar året runt.)

Nu ska jag jobba precis hela natten och sedan sitta i möten precis hela dagen imorgon. Men eftersom det här sker i Sverige känns det paradoxalt nog som rena semestern.

Apripå detta tema lämnar jag er med ett klipp om att beskriva ett land för dess egna invånare – och passande nog är det inte vilket land som helst det handlar om.