Gick igenom några månader av mitt mästerliga Instagram-flöde och konstaterade, bland alla bländande unika bilder på solnedgångar och cocktail-glas, att det senaste året verkligen måste ha varit det bästa i mitt liv, åtminstone sånär som på 2005. (Visst minns du gamla goda 2005?) Många resor och museibesök har det blivit, vilket är det enda jag värderar i livet, förutom fyllor.

Det är bra just nu också, jag dväljs för närvarande järnet uppe i föräldrarnas hus i Norrland medan resten av familjen är ute på äventyr. Det finns katter här, så +++++.

Tyvärr (för min läsare) så har jag verkligen 0 impuls att skriva om vad jag går igenom för närdväljande. Jag fyller på det där Instagram-flödet då och då, retweetar lite retweets, skickar lite arga mail, i övrigt vill jag knappt att omvärlden ska veta att jag finns.

Utöver detta så läser jag bilderböcker, lyssnar på så kallade pc:s och smaskar i mig en massa Sverige-exklusiv mat dagarna i ända. Med fördel ute i solen här på vår gård, med nackdel inne i mörkret på kvällarna, som nu.

Ser dock fram att, när jag väl återvänt till Tokyo nu snart, skriva ett gäng jävligt slappa bildtexter om vad mer jag egentligen haft för mig i sommar.

Ni får dväljas i frid så hörs vi om ett par veckor.