I förrgår var jag trött, och igår var jag pigg, och idag var jag supertrött! Herrens vägar äro outgrundliga, liksom mina, vilket bara gör det ännu mer outgrundligt att de aldrig korsats.

Undrar om det var kycklingen jag åt till lunch som ställde till det för mig, för den smakade verkligen SKIT – vilket egentligen all mat jag lagar gör, men det här var något slags köksrekord. Undrade nästan om det var en ny innovation inom kyckling jag råkat köpa, så konstigt smakade det. Dålig innovation isåfall, för efteråt var jag helt förstörd. Har typ legat och svettats och tuggat fradga hela eftermiddagen, som en ny innovation inom döende hund. (För att besvara den absolut vanligaste frågan från vänner och släktingar: ja, jag lagar min egen mat här. Finns det folk som äter ALL mat ute? Vad jobbar de som? Kungar och drottningar?)

Synd, för egentligen hade jag tänkt hinna med ett museibesök efter jobbet idag. Kami ville dra till 2121 Design Sight – en ascool underjordisk bunker i Tokyo Midtown-parken – igår, men jag blir ju tokig när folk vill göra spontana saker med mig, så jag valde att vara mycket upptagen istället. Det satt dock rätt långt inne, eftersom jag verkligen längtat efter mina regelbundna små konstutflykter nu när jag varit upptagen med annat i sommar, till exempel konstutflykter i länder som inte heter Japan.

Hursomhelst, det enda jag hann med utöver att ligga nästan helt orörlig (sånär som på fingrarna, som i smyg kröp iväg och besvarade en massa mail medan jag låg och vilade) var att spela lite ”Forza 5”. Det var inte så kul. Gillar egentligen inte såna där simulatorer med helt stum styrning och färgglada racinglinjer på asfalten som förklarar att man måste bromsa i god tid inför varje kurva, helst flera varv i förväg. Eller jag gillar dem när de är lika beroendeframkallande som ”Gran turismo”. Ser ut som skit gör det också, ”Forza”. Ett av de snyggare nextgen-spelen när jag testade det på E3 ifjol, men sedan dess har det ju hunnit hända ett och annat inom spel- och kycklingbranschen.