En mörk skepnad flög förbi utanför fönstret förut. ”En invandrare!” tänker Jimmie Åkesson om han läser det här. Tror dock chansen är större att det var en sån där satans monstergeting som jag hade besök av härom året. Herregud vad glad jag är att jag upptäckt min myggnätsdörr sedan dess.

Annan dramatisk grej inträffade igår, nämligen en ovanligt stor jordbävning. Det gungade tydligen t o m nere på marknivå (de flesta jordbävningar som känns uppe hos mig gör inte det nere på gatan). Rätt lång och ihållande. Årets största, tror jag. Men jag har slutat oroa mig så länge det inte skakar i höjdled. Och egentligen lär jag väl inte oroa mig så fruktansvärt mycket när det händer heller. Berömda sista ord, jag vet.

Annan glädjande grej är att jag passade på att lämna huset idag, trots att jag egentligen borde ha suttit hemma och jobbat. Åkte närmare bestämt ut till Harajuku för att middaga med en svensk kollega, Levels redaktionschef Pär Villner, som är här för att gå på TGS. Han hade passat på att besöka bland annat Kyoto, Nara och Osaka också. Lät mysigt. Kul att träffa honom igen, vi har jobbat på samma tidning en gång i tiden (dock inte samtidigt, eftersom vi var DÖDSRIVALER), så vi satt i minuterna många och pratade gamla minnen samt åt goda burgare på Great Burger. (Jag begick dock misstaget att beställa in deras mint-shake. Gott i teorin, men tyvärr använder de vanlig mynta istället för äkta husmanskemikalier.)

Sedan promenixade jag hem genom det kallsvettiga mörkret och svaldes av min lilla kokong igen.