I min medarbetartext i maj-numret av speltidningen Super PLAY 2008 skrev jag att den stundande sommaren skulle komma att bli för mig vad studenten var för Jocke Berg.
Jag vet inte om det riktigt blev så. Däremot blev det en av de roligaste somrarna i mitt liv.
Och att jag sex år senare sitter och skriver nostalgiska blogginlägg om den tyder kanske på att jag har mer Jocke Berg i mig än jag egentligen vill erkänna.
(Innan ni klickar er vidare: hoppas ni är sugna på historisk presens, suddiga Nokia-bilder och det längsta inlägget någonsin.)
Jag och Susanna tillbringar sommaren – delar av den, åtminstone – i Tokyo. Närmare bestämt i Meguro, en liten småstad (känns det som) precis intill Shibuya. Det är just i Shibuya – inte i Sverige, otroligt nog!!! – denna bild är tagen.
Hur länge sedan 2008 är? Så länge sedan att min arbetsdator såg ut så här.Och tv:n på vårt rum så här.Anslag i arkadhall.Plojig men rätt rolig Sega-shooter i samma arkadhall. Man sitter och pepprar med varsin jätteplastpuffra på insekter och skit.Jag har kallat många museer ”enorma” genom åren. Edo-Tokyo, som fokuserar på Tokyos historia, är ett av det fåtal som verkligen gör skäl för adjektivet.Själv var jag inte riktigt lika enorm på den här tiden.Rulltrappan som leder ner från Edo-Tokyo-museets insida till utsiktsplattformen på våning 3.Disneyland Tokyo! Första besöket för både mig och Susanna, har jag för mig.
Eftersom vi är noviser och inte fattat hur man använder Fastpass-systemet (ta en biljett, gör något annat ett tag, kom tillbaka och slipp köa) står vi ute i den helt mördande hettan i typ en timme för att få åka berg och dal-banan Big Thunder Mountain.Vilket visar sig vara så här roligt.Den gladaste, och äckligaste, våffla jag någonsin ätit.Varje morgon går jag och tränar på Sportsplex i Meguro. Så här ser mitt lilla skåp ut: Ipod (i Ipod-strumpa!), banan, handduk, vanvettigt vidrig proteinshake, kläder.Sportsplex är alltså ett gym som ligger i en ganska flashig byggnad intill Meguro-floden. Så här ser lobbyn ut.På sneaker-jakt i Harajuku. Lyckas hitta en butik som har Kanye Wests supersällsynta specialutgåva av Bapesta – signerad. Ful som stryk, dock.Marginellt snyggare, men ungefär lika dyra: Bapes samarbete med Adidas resulterade bland annat i dessa två modeller, som cirkulerade på andrahandsmarknaden för ca 9000 kronor paret.Inne i en secondhand-butik frågar jag om märket Bounty Hunter har en egen butik i Harajuku – och får denna karta som svar. Äntligen en liten ledtråd till hur Harajukus bakgator egentligen är upplagda.I ännu en secondhand-butik med sällsynta sneakers hittar jag denna same-inspirerade svenska klassiker, designad av Sneakersnstuff i Stockholm.Mitt Sportsplex-medlemskort. Enormt stolt över detta eftersom det var så bökigt att få tag på ett.Antik argbigga på ett av Tokyos tråkigaste museer: naturhistoriska ute i Ueno. (Det är inte det att jag ogillar natur och/eller historia. Naturhistoriska i Stockholm har jag varit väldigt förtjust i sedan barnsben. Det berömda i NY, det med blåvalen i taket, är rätt magnifikt också. Men det i Ueno är bara litet och dammigt.)Första besöket på National Art Center i Roppongi. Fotar nästan sönder min stackars (lånade) Nokia när jag upptäcker hur det ser ut inuti.Konsten är rätt fin också.
Sommaren 2008 är Tokyo Midtown fortfarande ganska nybyggt.En av de mer prominenta nyinflyttade hyresgästerna.
Lyckas hitta ett litet tempel med tillhörande karpdamm alldeles i närheten av Midtown! Japan, alltså. Man skulle nästan kunna bo här.Utsikt från Mori Tower i Roppongi Hills, även det alldeles i närheten av Tokyo Midtown.Första besöket på Mori Art Museum också. (Nämnde detta besök i förbifarten här.)Tycker den här affischen är så snygg att jag måste fota den. Sex år senare hänger den fortfarande kvar på samma plats.Uppe på Mori Towers tak. Utsikten är ännu mer gastkramande här ute.Hemma i Meguro igen.Äter något slags gryta på en lokal restaurang med Susanna.Ägnar en förmiddag åt att köa utanför Bape i Shibuya, för att få tag på deras nya hightop-sneakers. Här är min köbiljett. Givetvis är köandet otroligt välorganiserat i Japan.Så här ser resten av kön ut. Eller en liten bit av den, snarare, för det är sjukt mycket folk här.…så mycket folk att mina sneakers är slutsålda när jag väl kommer in! Beger mig därför till Bapexclusive i Aoyama istället och gör om hela proceduren.Berömt skyltfönster i sneaker-kretsar. (Ganska berömt i människokretsar också.)Succé!Äter marshmallow-pizza på Shakey’s, som någon himla ninjasköldpadda, med Mattias. (Som jag med andra ord känt rätt länge.)Arkadhäng i Akihabara. Det roligaste är nästan att kolla in alla retrospel som folk fortfarande är helt besatta av.Ännu ett lustigt inslag i japanska arkadhallar.”Tekken 6” är nytt för i år. Och med rätta populärt.Ute på gatan gör en spelbutik reklam för det rätt usla ”Battlefield: Bad company”. Weird att se ett svenskt spel hajpas i Akihabara. Hoppas ingen begår misstaget att köpa det.Något de kan i Akihabara, utöver spel: svinfula gamla leksaker.
Jedi-mästaren Obi-WANKenobi.Supersöt C3P0. Svindyr också. Samlarpryl, förstås. De har inte världens mest avslappnade relation till leksaker här.
Folkmyllret i Shibuya.Mitt dokument med alla saker vi måste hinna uppleva medan vi är här.Sak vi snabbt inser att vi borde ha skippat: kejserliga palatsets trädgård. Rätt b.
Vy från bron över vallgraven.Plötsligt är vi tydligen i ultraflashiga lyxdistriktet Ginza.
Klassiker.Hemmafest i kollektivet där Mattias bor. Här demonstrerar han något slags flygplatssimulator på sin PSP. Notera för övrigt SP-tidningen uppe till vänster.En liten egenkomponerad serenad till Tokyos ära (på riktigt!) hinner han med också.Sedan bär det av ut på stan.Obligatoriska karaoken. Ett fenomen jag lärde mig älska redan 2007, tack vare just Mattias. Tjejen i hatten är för övrigt Sanna, som jag träffar ibland än idag här i Tokyo.Kaws jätteskulptur i entrén till streetwear-butiken Original Fake i Aoyama. Som tyvärr stängde några år senare.Apropå än idag så har detta lilla hörn av Aoyama förblivit en av mina favoritplatser i Tokyo. Det brukar alltid vara nästan helt tomt här, så det är superskönt att slå sig ner och pusta ut lite när man gått runt och shoppat i sommarhettan ett tag.Entrén till den berömda Prada-skrapan, också i Aoyama.Insidan.Shibuya-myllret igen.En dag tar Mattias med mig till UT i Harajuku – Tokyos coolaste t-shirtbutik. (Som tragiskt nog också slog igen några år senare.)Alla t-shirts är samarbeten mellan Uniqlo (Japans HM, typ) och andra företag. Här: Sega. Och t-shirtarna säljs i tuber! För typ 90 spänn styck! Så jävla coolt.
Pluggdag med Susanna på Starbucks i Shibuya. (Jag går vid det här laget ingen kurs eller så, utan försöker nöta på egen hand. Med bedrövligt resultat.)Utsikten.Ännu en arkadhall, där jag förstummad fastnar framför denna besynnerliga anordning.Super Potato. Där jag varit en stammis sedan 2007. (Varför jag hänvisar till 2007 så mycket? För att Susanna bodde i Tokyo då, så det var min första chans att verkligen utforska stan. Var här tre–fyra gånger på ett år.)
Ett av tidernas bästa spelsoundtracks. Lyssna bara!Har tydliga minnen av den mytomspunna Multi-Mega från min barndom. Tyvärr ser den inte ut att bli min i vuxendomen heller, för den kostar drygt 8000 spänn begagnad.Köper en svamp till Susanna. Personalen är inte road.
Succé!Prada-skrapan igen.Min dagliga lunch efter det dagliga träningspasset: äcklig hamburgare på Mos Burger. (Dagliga läsningen: den extremt fascinerande ”Masters of Doom”.)Ueno Zoo besitter djur.Vissa vildare (och rövigare) än andra.Påminnelse om att Tokyo är extremt skabbigt på sina håll. Även om dessa håll är ganska få.Denna +++++-bild får äran att symbolisera mitt enda besök någonsin i grannmetropolen Yokohama – Japans näst största stad.Några UT-kapslar i tryggt förvar hemma i Meguro.Har på mig en av dessa t-shirts när jag något år senare intervjuar Hideo Kojima på Grand Hôtel hemma i Stockholm. Ett beslut som uppskattas av honom, men som så här i efterhand inte direkt dryper av journalistisk integritet.En dag försöker vi torka våra nytvättade lakan ute på tvättställningen. Varpå detta inträffar.
Packar. Men jag ska inte hem till Sverige igen riktigt än – utan först till E3. Medan Susanna stannar kvar i Meguro (och spelar ”Mario kart Wii”) sommaren ut.
Mexikansk middag med Sam Sundberg……och Peter Ottsjö.En gång i tiden var jag helt galen i Eddie Izzard, så det stör mig något oerhört att jag missar den här showen.Det närmaste jag kommer Hollywood-skylten.Det närmaste jag VILL komma Downtown.Vad denna +++++-bild får symbolisera? Mitt första möte med ”Street fighter IV”. Spelet som fortfarande är det bästa i världen, och förmodligen det jag spelar mest, år efter år.Mässfrukost med Johan Martinsson. (Vi är alltså utsända av Super PLAY. På den här tiden frilansar jag bara lite smått för Aftonbladet.)Typisk mässlunch inför en intervju.Typisk trafikstockning i Downtown.Ledig dag i Santa Monica med Johan, PC Gamer-Thomas och FZ-Tompa.Majsmuffins med honung på Saddle Ranch. Min favoritrestaurang i hela världen, hur plojig den än är.
Passar på att uppsöka den lokala Bape-butiken även i LA.Medan Johan passar på att uppsöka ett par moderiktiga solglasögon.Därefter uppsöker vi denna lyxiga biograf tillsammans för att se den nya Hunter S Thompson-dokumentären. Man sitter typ i stora soffor! Fantastiskt.Johan på hotellrummet inför hemfärden.Hemfärden. I ordets för tillfället rätta bemärkelse, för nu är jag faktiskt på väg till Sverige igen.Uppe i Sundsvall för att hälsa på familjen. Hittar min favorittidning, som frontar med vad som sannerligen inte är mitt favoritspel, i den lokala spelbutiken.Sjöboden ute i Tynderö. Hyfsat miljöombyte, detta.
Kattpromenad.Fika i bersån.Här växte jag upp. Anteckna noga nu, för det här kommer på provet sedan.Badläge! (Jag är glad om det är över 16, typ.)Tynderö igen. Här växte jag inte upp, förutom på somrarna.Ute vid Sundsällan i en av mina nya UT-tröjor.Faster och far.Tillbaka i Stockholm, på Super PLAY-redaktionen, där E3-numret produceras för fullt.Tommy och Anna dukar upp lämningsmiddag i lunchrummet.
E3-numrets planering, med mina arga anteckningar.På väg igen! Vart då, tro?
Tillbaka till Tokyo, förstås!Mellanlandar i Bangkok. Rätt maffig, och väldigt fräsch, flygplats.Äntligen framme.Hittar mitt nya favoritspel ”Taiko no tatsujin” i en arkadhall.Shibuya-myllret. Väldigt välbekant vid det här laget. (Meguro ligger som sagt väldigt nära Shibuya, trots att det nästan känns som ett helt annat land.)Standardmiddag för oss fattiga ungdomar i Meguro. Vad vi tittar på? Ser ut att vara ”DS9”.Försöker lära mig hitta i västra Shinjuku. Omedveten om att jag kommer bo här fyra år senare.
