Men nu tycker jag vi vänder blad, ungefär som ni gör på era bloggar.

Vi kan ju börja med att bläddra bakåt.

Jag vaknade rätt sent igår, vilket var lägligt eftersom valbevakningen pågått hela natten japansk tid. Så jag har legat här i sängen och gamat Xbox One (bra konsol, katastrofalt gränssnitt) medan jag lyssnat på diverse valvakor. Lika delar mys och depp, honung och arsenik. Och den sistnämnda smaken blir nog den som sitter kvar, eftersom jag egentligen borde ägnat natten åt att jobba. Men jag gav mig själv dispens pga tingens tillstånd. Vilket jag nu får äta upp resten av dagen, medan ni andra roar er med att drömma oroliga drömmar om Hitler.

Vet inte om jag ska säga så mycket om valet, egentligen. Även om det tydligen blivit det här inläggets nyckelord. Spännande var det, och sorgligt blev resultatet. Jo, en grej: vilket stelt och uselt segertal han höll, vinnarn. Jag har knappt följt kampanjerna alls, så visste inte att han var en så himla kass retoriker. Inte för att det borde spela någon roll! Ändå besviken på att jag inte fick bättre underhållning när jag verkligen behövde någonting att trösta mig med.

Aja. Tur att man bor på andra sidan jorden så man kan glömma att allt det här någonsin hänt, förutsatt att man slutar följa/jobba för svenska medier, samt klipper kontakten med samtliga vänner och familjemedlemmar hemma i Sverige, samt sticker ut ögonen.

Om vi bläddrar framåt så har jag först en helt bedrövlig vecka att se fram emot, och sedan kan jag trösta mig med en till. Men det blir säkert bra, jag gillar på något sätt när man vet att man har en viss mängd stress och allmänt lidande framför sig, och exakt när eländet kommer ta slut (samt hur: med en hjärtattack he, he, he). Jag kommer vara så sjukt lättad om ett par veckor, alltså. Och några ljuspunkter mitt i allt detta: idag kommer en av mina gamla klasskamrater tillbaka till Tokyo efter ett drygt år hemma i Sverige. Han ska vara här i minst ett halvår, försöka komma in på något slags universitet. Alltid kul när den här himla visumkarusellen resulterar i att någon faktiskt kommer tillbaka snarare än spottas ut. Och han är inte ensam, för en annan av våra gamla klassisar har också just återvänt! Sällsynt jackpot, alltså. Men som vanligt kan inte Japan ge något utan att samtidigt ta tillbaka något annat. Samma kväll som den sistnämnde firar sin återkomst från Frankrike arrangerar en annan fransk bekant sin avskedsfest eftersom han nu varit här i ett år och därmed kan dra åt helvete vad kejsaren anbelangar. Nåväl. Kanske kan han finna tröst i att han bara behöver gräma sig över detta resten av livet, sedan kan han pusta ut.