Fick en konstig smak i munnen förut när jag kollade på ”Breaking bad”. Smaken av… solsken. Solsken och tacos. Jag började följa ”Breaking bad” förra sommaren, när jag var på semester i Mexiko med Susanna. Sedan dess har jag knappt sett ett avsnitt utan henne, och för det mesta inte utan att vi suttit någonstans i Nordamerika och smaskat i oss tacos samtidigt. Nu sitter jag istället i ett kyligt, regnruskigt Tokyo och äter havregryn med mjölk för mig själv.

Omtumlande år, detta. Mycket flängande fram och tillbaka (både geografiskt och viktmässigt!!!). Upplever något slags jetlag-liknande effekt, det är som om bitar av hjärnan blivit kvar i länderna jag tillbringat hela sommaren i. Lite vemodigt. Men det får iofs också till följd att jag blir helt överlycklig så fort jag går utanför dörren (förutsatt att jag inte glömt paraplyet) och påminns om allt jag har att återupptäcka här nu. Bara en sån sak som att jag plötsligt tar spontana promenader i random riktningar när jag egentligen bara ska ut och handla mat. Som idag, när jag behövde fylla på mjölkförrådet, och det förvandlades till en liten expedition längs de outforskade bakgatorna i Nishi-Shinjuku, där jag blev helt lyrisk av att gå runt bland de små dunkla husen där det klirrades och mumlades diffust från övervåningarna, och där en vintage-leksaksaffär kan ligga mer eller mindre vägg i vägg med en sån där laundromat och en snofsig vinbar och en shinto-helgedom (beroende på hur många väggar vintage-leksaksaffären har). Älskar att bara vara här just nu.

Å tredje sidan ser september ut att bli årets segaste september. Men sedan ska nog allt vara frid och fröjd, förutsatt att jag får ett visum eller två. (Behöver förnya mitt amerikanska också eftersom jag skaffat nytt pass.)

Helgen har jag ägnat åt att ligga ner och kolla på serier och lyssna på podcasts och gama videogam. Väldigt skönt, fast jag behöver lite miljöombyte nu, känner jag.

Manga-filmen jag såg härom dagen var rätt bra! Eller det är rättare sagt en manga-serie som jag ”fick” av den efterhärmlige Mr Pokemon (vill du härma honom, spela jättemycket ”Pokemon”). Och ”bra” är väl kanske att ta i. Men den har fått mycket uppmärksamhet inom manga eftersom den handlar om folk med stora ögon och roliga hårfärger och pipiga röster. Den gjorde mig sugen på att se fler manga-filmer, och kanske sippa lite på en god champagne från Bourdeaux-distriktet, eller varför inte en riktigt fin skotsk bourbon, varpå jag avnjuter en härlig anime-serietidning.

Hej svejs från den här tjockisen!