Vaknade med ett halvt kilo krossat glas i halsen.

Priset man får betala när man trots bronkitkänningar är så bekväm av sig att man väljer att ligga och blästras med snustorr ac-luft hela natten. Tyvärr är det omöjligt att göra annat nu när det japanska klimatet, utöver enstaka askregn, plötsligt präglas av en ångande svettig högsommar-revival.

Själv har jag dock varit relativt förskonad från dessa otyg eftersom suttit inlåst i min lilla skokartong i stort sett konstant sedan början av förra veckan. Först för att jag behövde jobba så satans mycket, vilket nådde något slags kulmen när jag tvingades tillbringade 26 timmar i sträck framför datorn i torsdags–fredags. Vid det laget hade jag redan hunnit bli rätt dålig i halsen, så resten av helgen ägnades inte åt några romerska orgier för att fira att arbetsveckan var slut, utan åt att ligga och snörvla och hosta febrigt mitt under ac-utblåset (för jag dör ärligt talat hellre av luftrörsinflammation än värmeslag). Fast det blev aldrig värre än att jag behövde ligga still en hel del och hade rätt ont i halsen. Förrän imorse, vill säga. Men till och med då gick det över rätt snabbt. Det låter kanske inte som världens mest rafflande anekdot, detta, men jag brukar drabbas av väldigt plågsam bronkit minst en gång per år, inte sällan precis inför en riktigt jävla lång flight (apropå torr luft), varpå flera veckor av konstant kruppande brukar följa. Så det är en fantastisk lättnad att slippa hela den där ritualen nu. Inte för att jag har några resor att se fram emot, så hellre nu än typ i jul.

Annars har det nog inte hänt så mycket bloggvärdigt sedan sist, eller det avhandlar jag isåfall i separata inlägg sedan. Har inte träffat en levande själ sedan förra helgen. Rätt skönt, men önskar att anledningen hade varit något roligare än konstant jobb och sedan halvkonstant krupp. Inga museer eller shoppingrundor eller promenader har jag hunnit med. Men det ska det bli ändring på den här veckan! Och så ska jag få lite sällskap också, för idag kommer det hit en herre som ska kolla att min sprinkler och nödstegen ute på balkongen fortfarande funkar. Hoppas bara jag inte råkar hosta en massa glas i ansiktet på honom.

UPPDATERING::: Nu har sprinkler-mannen (världens sämsta superhjälte) varit här. Kul med sällskap, men jag blev lite sugen på att skita på mig när min intercom mitt i allt började tjuta ”Det brinner!!! Det brinner!!!” Tydligen en ny del av testproceduren, för det har aldrig hänt när de varit här förut. Jag ska ta reda på hur de triggade den där signalen och sedan gå runt och utsätta mina grannar för samma bus tills de betalar mig fem miljoner kronor.