Ja nu ska vi se.

Inte jättemycket har hänt sedan förra inläggen, men jag har en stund över nu (eller behöver snarare pusta ut efter en utmattande session med ”Master Chief collection” – helvete vad långa banor, och helvete vad många achievements att samla), så här kommer något slags rapport ändå.

Shit vad jag sovit mycket på sistone. Alltså, jag sover minst tio timmar per natt. Men det är väl lugnt så länge man har tid med det (vilket jag oftast har pga extremt flexibelt arbete), samt inget bättre för sig. Skönt att vakna utvilad varje dag också. Det är jag inte van vid, sömnproblem är ju en av mina sju förbannelser.

Snart är det helg, det ska bli roligt, eller roligare än vanligt, faktiskt. För på lördag kommer Jenny, en gammal gymnasiekamrat, och hennes kille hit. Första besöket, de ska bo här i Shinjuku, som alla coolingar. Jag är som vanligt orolig för att de ska hata Tokyo. Men i övrigt ska det bli skitkul. Vi ska inmundiga allehanda hemskheter på izakaya och sjunga karaoke. (Jag frågade Mary Jane om hon skulle hänga på. Hon svarade ”Nej, för jag ska på Kyary Peanut Panty-konsert.” Årets bästa autocorrect, tror jag.)

Vi slänger in lite info om tingens tillstånd på det också!!!

• Japaner är bra på smileys, eller rättare sagt emojis (japanska IOS hade emoji-stöd långt innan vi fick det i väst, vilket är logiskt eftersom det till att börja med är ett japanskt påfund samt ord). Västerländska smileys är de sämre på. Jag har vänner som konsekvent använder ”;)” på helt fel sätt, och det är fan det förvirraste, för allt framstår ju som ironi! Bah ”Hej, hur är läget? 😉 Läs min blogg 😉 Jag älskar dig du är så underbar Alfred gift dig med mig 😉 😉 ;)” (EDIT::: underbart att Wordpress automatiskt konverterar smileys till emojis utan att fråga. Fan vad jag hatar sånt, när program/sajter försöker läsa ens tankar och gissar fel. Och ska jag räkna ut hur man ändrar detta så får jag väl googla i timmar för att hitta en plugin som sedan inte är kompatibel med Aftonbladets version av Wordpress.) (EDIT 2::::::: omgggggg, Wordpress autocorrectar även W-o-r-d-p-r-e-s-s till W-o-r-d-P-r-e-s-s utan att det går att ändra tillbaka!!!! Fy helvete vad sinnessjukt.)

• Börjat kolla på ”Downton abbey” nyligen. Vilket tv-program!!! Vem hade kunnat tro att det skulle vara så njutbart att se rika människor vara trevliga mot fattiga? Synd bara att det inte finns något mer att hämta när man väl njutit färdigt av detta. Lite som skitserien ”Luther”: det ser ju väldigt påkostat och bra ut, men under den eleganta ytan döljer sig karaktärer med samma djup som Crash Bandicoot.

• Såg ”Fargo” också, en serie om en hob som begår ett fruktansvärt mord och sedan blir jagad av prästen från ”Mad men”. Den var bra! Något av ett mästerverk inom hobgenren, klart bättre än ”The hobbit”. Och han är ju snygg som en så kallad motherfucker, hen där Billy Bob.

• Kompis som letar lägenhet fick avslag för ett tag sedan – men inte av mäklaren eller hyresvärden, utan av ”guarantor”-firman (som alltså måste gå i god för att de kan betala hyran – standardförfarande i Japan, åtminstone för utlänningar). Anledningen? Hon är inte gift med sin sambo, så deras sammanlagda inkomst kan inte räknas som garanti. Japan måste fan vara skenäktenskapens paradis, alltså, med detta och ”spouse visa”-systemet i åtanke. (Gifter man sig med en japan får man stanna hur länge man vill, typ, gör man inte det är det slumpen som styr.)

• Försökt plåga mig igenom ”Console wars”, en löst faktabaserad men kraftigt dramatiserad redogörelse för kriget mellan Nintendo och Sega (för övrigt ett av mina 18 favoritkrig), på sistone. Kan vara en av de 1,5–2 sämsta böcker jag läst. Jag skrev mer fängslande uppsatser på mellanstadiet, och det gjorde du också. Inte för att jag är överraskad, kanske. Vilka böcker om spelvärlden finns det liksom som inte får ögonen att skämmas sig själva ur en?

• Fick ett röstmeddelande härom dagen. Röstmeddelande! Det är som att säga att man fått ett fax, fast faxen läste upp faxet för en och eldade sedan upp det. Otroligt att vissa länder (USA, Japan, mer?) fortfarande gör en stor grej av denna Fred Flinta-futurism. Verkligen supersmidigt att behöva ringa upp något slags automatsvar och sitta och knappra in olika siffror för att lyssna på och spara sina meddelanden. Ännu bättre: det jag fick sa bara ”Hey Alfred, call me, bye!” Ingen info om vem det var eller någonting, hade inga missade samtal eller så. Så nu tror jag förstås, nervöst lagd som jag är, att det var kejsaren som ringde för att säga att jag skall avrättas pga brist på blinkande smileys i mina sms.