Det här var ett tag sedan, men nu när jag inte bloggat på just ett tag är det väl lika bra att jag slänger med det också. Bilden är tagen på Tomato, en asbra koreansk restaurang i Shin-Ōkubo drygt tio minuter från där jag bor, som Mattias (till vänster) upptäckte när han var här och pluggade för en herrans massa år sedan. Koreansk barbecue är fan bland det bästa jag vet. Köttet steks alltså på en platta på bordet, där man också klipper det i småbitar. Sedan doppar man bitarna i vad som ser ut (och smakar) som sotigt saltvaten, dekorerar med lite vrålstark kimchi och lindar in dem i salladsblad. Så sjukt gott, det vattnas i alla tänkbara kroppsöppningar nu när jag minns det.Vad man dricker till koreansk barbecue? Koreansk sprit, förstås. Hundra gånger godare än sake.*örfilar Robin*Karaoke med Mary Jane och Tero (som just flyttat tillbaka hit från Sverige, hurra!) i Harajuku. Vi fick inget ”Lost in translation”-rum den här gången, utan en skabbig liten hytt nere i källaren. Men kul var det.
Den här låten, alltså. Vilken jävla Engrish-guldgruva.
En något mer modest Engrish-guldgruva jag upptäckte i Nishi-Shinjuku några dagar senare.Det här blir mycket roligare om du kan läsa den japanska stavningen av namnet.Halloween-fest på Beat Café i Shibuya. Jag hade ingen dräkt (palla). Lyckligtvis kunde Yuri förse mig med en peruk hon lånat med sig från jobbet. Sedan gick jag runt och skrattade som Mozart i ”Amadeus” hela kvällen, till samtligas stora förtret.Så himla pinsamt att jag och Keivan var utklädda till samma sak!Så här såg det ut ute på gatorna i Shibuya. Enda gången då mardrömmen om den ökända (och påhittade) Tokyo-trängseln blivit verklighet.
I söndags: burgare på Brooklyn Parlor med Rika efter Tokyo Designers Week. Hur den var? God, men… äh, jag orkar inte bli en sån som recenserar hamburgare (kanske i senaste laget att komma på nu, men jag är övertygad om att Herren kommer förlåta mig även om varken ni eller jag gör det).Den här bilden är asgammal, men illustrerar bättre än någon jag nyligen tagit hur mäktig utsikten är från museet som i min folkmun kallas Sompo Tompo Blompo. (Byggnaden man stirrar i glasögat är för övrigt skolan där bland andra Ludvig Forssell, Kojima Productions huvudkompositör, utbildat sig.)…och Mary Jane, hon är som vanligt mycket arg på mig, av mycket oklara anledningar.
