Jag ljög: jag är inte på Arlanda. Längre. Till mitt försvar är även min dator, som synes, sjukt osäker på var jag egentligen befinner mig.

Egentligen hann jag bara inte publicera föregående inlägget innan jag lyfte, och sedan dess har jag varit upptagen med att försöka kurera mig, eftersom jag blev dyngsjuk i samma ögonblick som jag landade. Har legat hemma vid datorn och knaprat importerad Ipren i en vecka nu för att stävja den årliga bronkiten. Har bokstavligt talat inte lämnat lägenheten, knappt ens sängen, sedan jag kom hem förra torsdagen. Levt på hämtmat, eller vad det nu heter när restaurangen hämtar maten åt en, i sig själv. Vidrigt har det iaf varit. Hämtmat är som streaming och feminism i Japan, dvs utrotningshotat om inte icke-existerande. Utöver Pizza Hut, Domino’s och McDonald’s (varav man tröttnar på alla tre VÄLDIGT fort) får man, om man inte orkar ge sig in i Rakuten-djungeln av obegripligheter (Rakuten = något slags inhemskt Yahoo/Ebay/whatever), hålla till godo med den helt bedrövliga tjänsten Maishoku, som är det buggigaste och mest svårnavigerade jag någonsin använt. Bonus: maten smakar nästan undantagslöst SKIT, och det finns typ en handfull alternativ att tillgå oavsett veckodag och tid, trots att jag bor så centralt som det bara är möjligt. Något bättre bonus: all text på hemsidan är på engelska, samt hyfsat hilariös, till och med när den råkar vara grammatiskt korrekt. Typ:

Detta är ett exempel av kanske 300. Ska lägga upp alla någon dag.

Ja, så jag har väl haft det sådär sedan hemkomsten, får man säga. Mår bättre nu, men andas fortfarande som Isaac Clarke i ”Dead space” när han sprungit för långt i sin 2000 ton tunga rymdrustning med tillhörande Darth Vader-mask. Men imorgon får det vara slutsjåpat, för då ska jag på ”Final fantasy”-konsert i Tokyo International Forum med Mary Jane. Det blir nog bra, men dyrt var det. Byggnaden är ASmäktig, så bara att komma dit igen (inte varit där sedan 2006) får nästan vara värt priset. Sedan ska jag dit ännu en gång för att gå på ”Zelda”-konsert i februari, vet inte riktigt hur jag motiverar det, egentligen gick processen till så att Mary Jane misslyckades med att köpa biljetter när de släpptes (de sålde slut direkt), så istället budade hon hem andrahandsbiljetter till oss för 1000 kr styck utan att fråga mig först. Haha, hon är rolig. Bra när folk styr upp sånt här utan att jag behöver lyfta ett finger, även om det ruinerar mig på kuppen.

Annars: inte mycket. Spelat lite. Kollat på ”Homeland”. Ätit mängder av svenskt godis. Det låter kanske som ett drömliv, men det är så här jag har det året runt (minus sjukan, samt förutom när jag reser), och tro mig: man vänjer sig på ett par dagar, sedan slutar det kännas som en lyx. Som med det mesta annat i livet. Alltid ska man behöva jaga nya kickar för att känna sig tillfreds i några sekunder innan man måste jaga vidare. Inom några dagar har jag förhoppningsvis bokat nästa jaktexpedition, även den verkar gå västerut. Det blir bra, ni hör ju att jag förtjänar lite semester efter den senaste veckans makalösa ansträngningar.