En gång per dygn förvandlas min balkong till en levande konstutställning, med ett motiv som målas om i intensiv realtid. Just ikväll, efter ett sällsynt regnigt dygn, har lägenheten lysts upp först i gnistrande blått, sedan ett försiktigt rosa skimmer, sedan knallgult, sedan dunkelt sprakande rosa igen. Det ser ut som en solnedgång i ”Ocarina of time”, eller kanske snarare ”Spec ops: The line”.

Varför har vi inte såna här solnedgångar i Sverige (och tro mig: bilderna kommer inte i närheten av att göra dem rättvisa)? Det vet jag inte riktigt. Men jag vet att det är en starkt bidragande orsak till att jag inte vill flytta tillbaka riktigt än.