Hade lite dåligt samvete när jag, som en plasksvettig packåsna, uppenbarade mig i Tommys port en timme efter utsatt tid. Drygt tolv dyblöta timmar senare känner jag dock att jag betalat av min skuld till hans hushåll. Vilket visserligen är lättare gjort än sagt när spriten flödar fritt, solljuset är så distraherande konstant att vi till slut drar ner rullgardinen, och man dessutom har tillgång till lustiga små piller som gör en pigg som en orimligt pigg nötskrika. (Viktigt meddelande till mamma: det var koffeinpiller, inte ecstasy. Tror jag, de var vita och runda, fråga inte mig!)

En riktig premiumkväll blev det, samt -natt och -morgon. Vilket också är lätt hänt när man har tillgång till nämnda rekvisita och preparat, samt Tommy. Först var vi ute en sväng på hans terrass, vilken var lika mindblowing som ifjol, till mitt stora förtret. Men det var förstås alldeles för kallt där, så vi ingick i hans bostad istället, där vi satt och lyssnade på typ all musik som någonsin släppts och pratade strunt tills vi insåg att vi båda glömt bort att bli trötta. Till slut gick jag hem bara för att hinna sova alls innan det skulle bli kväll på nytt, då jag hade annat att stå i, samt för att inte fucka upp dygnsrytmen ännu mer inför söndagens utflykt till Gnesta. Fast mitt hem är inte mitt hem längre, för nu har jag flyttat till Mariatorget för att vakta en annan gammal bandkamrats lägenhet. Att promenera hit från Hornstull i gryningen var rätt fantastiskt, i stort sett helt folktomt, det var bara jag och en massa vackra hus och gator och parker och ett solsken så svidande ljust att det såg ut som om någon rivit hål i himlen och blottat en brännande kritvit parallelldimension där bakom. Bra grejs, testa denna upplevelse du med.

Det har annars varit ett par blöta veckor i dubbel bemärkelse. Regn och/eller elände typ varje dag, och så en del ödlande i mer eller mindre glada vänners lag på det.

Hela resan har hittills varit mer inspirerande än jag väntat mig. Känner mig plötsligt mycket mer sugen på Tokyo, trots att jag har en del destruktiva synpunkter på mitt liv där. Men en massa människor omkring mig håller också på att byta jobb/karriärer/bostadsorter. Någon flyttar till LA om bara några veckor, någon annan ser ut att kunna hamna där nästa år, någon flyttar till London redan i höst, ytterligare någon ser ut att ha en åtminstone medioker kanonchans att bosätta sig i Brooklyn inom kort, och sedan har vi den där någon som flyttade till Singapore i måndags och torterat mig med bilder på mäktiga utsikter över Marina Bay sedan dess. (Jag gillar Singapore väldigt mycket, därav tortyren.)

Tycker dock allt det här är väldigt peppande. Bra att folk ger sig ut på äventyr, ännu bättre att jag kommer kunna hemsöka dem på deras nya bostadsorter (få saker är lika roliga som att åka till mer eller mindre främmande länder och ha en behändig guide av kött och i bästa fall även blod). Har inte varit i London mer än typ tre dagar i mitt liv, jag som älskar konst och historia och sånt, och nu kommer jag eventuellt kunna åka dit ett hyfsat rejält tag inom ett halvår eller så. Om det finns 200 olika känslor så är den här den allra bästa!!!

Hunnit med mycket annat också. Få se nu. I måndags: studiosittning med min gamla bandkamrat (jag badar i dem) Mats, som numera är musikproducent och därmed har jobbet jag skulle kunna tänka mig att döda alla utom just Mats för. I tisdags: Fotografiska (helt okej) med Antonio. I torsdags: god indisk middag och jättegod gaming med Peter F. Vi spelade med ”Jamestown” (superkul) och, på en ren nyck, ”Street figher alpha anthology” till PS2. Som visade sig vara SKITkul! Shit vad bra de håller än idag, alphorna. Önskar att ”SFV” (som Peter lyckades ladda ner betaversionen av, men inte starta, när jag var där, eftersom Gud tycker att jag är en riktig dummer) hade samma underbart anime-glättiga, sprudlande poppiga stil istället för den lite tröttsamt mörka, detaljerade approachen med arga huvuden och ytterst hårda slag.

I onsdags: Moderna med mig själv (bästa museisällskapet). De tillfälliga utställningarna var rätt töntiga, men stort att återse deras samlingar: Jasper Johns, Yves Klein, Giorgio de Chirico (ja, han som inspirerade ”Ico”), Pollock, Warhol. Ändå några av vår (nåja) tids allra största konstnärer, så fett att de finns samlade där, utan att särskilt många ens verkar bry sig. Och jag fascineras av hur alla mina resor binds samman av just museibesöken. Moderna skryter om att deras Duchamp-samling förmodligen bara kan jämföras med den på Philadelphia Museum of Art – där jag var så sent som i april. Någon japansk konstnär jag glömt namnet på (orka hålla reda på japanska namn, det är rena grekiskan alltihopa!) var tydligen knuten till gutai-rörelsen, som jag såg en utställning om på Guggenheim förra sommaren, tror jag det var. On Kawaras datummålningar, som jag även sett på både LACMA (eller var det var) och Museum of Contemporary Art Tokyo bara de senaste veckorna. Och så vidare. Känner mig plötsligt som en liten upptäcktsresande i konst. Samt glad. Vilket jag för övrigt också kan rekommendera.