Vem, jag? Uppröra mig över Kotakus Japan-guide? Pfffft. Jag har viktigare saker att hetsa upp mig över än usla amerikanska Japan-guider. Som till exempel usla japanska Japan-guider.

Grejen är denna: en sajt jag inte vill nämna vid namn (chefredaktören är en av mina bästa vänners sambo) körde nyligen en helt debil lista över saker man saknar efter att ha flyttat från Japan – skriven av en japan. På engelska. För en sajt som uttryckligen riktar sig till UTLÄNNINGAR. (Jag ska ringa chefredaktören och fråga om han vill ha ett knäck, på engelska, om hur mycket man saknar kaviar, surströmming och Oskar Linnros-frisyrer när man flyttar från Sverige.)

Några smakprov:

”Another interesting thing is that there aren’t many trashcans outside in Japan.”
Intressant!!! Detta kommer jag också sakna när jag flyttar till ett civiliserat land igen, möjligheten att inte slänga mitt skräp någonstans.

”America does not have displayed realistic looking plastic food in their restaurants like Japanese restaurants do.”
Landet USA har inte plastmat i sina restauranger, som japanska restauranger har i sina restauranger.

”I really enjoy eating authentic Udon, Hakata Ramen while enjoying pasta and cheesecake.”
Många japaner kan säkert relatera till detta, men som utlänning tror jag inte jag kommer sakna att avnjuta autentiska udon-, hakata-nudlar samtidigt som jag avnjuter pasta och cheesecake.

”Convenience stores in Japan literally have everything.”
Japanska snabbköp har bokstavligt talat världens äckligaste godis och friterade kyckling, samt typ tvättmedel och anteckningsblock. Fler objekt kan väl ändå inte existera i världen?

”Convenience store such as seven eleven is a joke in America. They sell coffee, donuts and junk food!”
Hemska tanke.

”Japanese convenience stores sell high quality products at times”
Listan avslutas med denna svindlande cliffhanger. Vid vilka tillfällen säljer japanska snabbköp produkter av hög kvalitet? Vid vårdagjämningen, midvinterblot eller både och?

(Kul trivia: kvinnan som skrev denna lista påstår sig ha bott i USA halva sitt liv, samt jobba som språklärare. Någon borde lära henne ett och annat om att lära folk ett och annat om språk.)

Läste Kotakus jävla Japan-guide. Alltså, lämna det till dem att få en text om världens coolaste och mest fascinerande land att kännas som att injicera mortlad Ambien genom ögonen.

Tack och lov lyckades de väcka mig med hjälp av mängder av omotiverade utropstecken mitt i allt. Typ så här: Du kanske oroar dig för att folk i Japan inte kan engelska. Och det är helt okej! Många av dem kan inte engelska. Kanske kan man ha förståelse för det! Jag har haft vänner på besök som inte kan japanska. Och det är helt okej! Vissa har med sig lexikon så de kan ta sig fram. Vilket kan vara en bra idé! Etc etc etc. Etc!

Deras allra bästa tips, det fåtal som är så viktiga att de nämns vid namn, är helt värdelösa också: Ghibli-museet, Disneysea, Universal Studios, Tsukiji, Skytree. Visst: Tsukiji och Ghibli är +++++ respektive ++++++, men det är som att bo i Paris i tio år och sedan skriva en artikel om de obskyra smultronställena Notre Dame och Louvren. Och resten? Vilket skämt. Världens sämsta Universal-park, ett torn och världens förmodligen sämsta Disney-park. Det är alltså vad de tycker att amerikaner ska åka till andra sidan jorden för att uppleva. För det finns ju inga Universal-parker, torn eller Disney-parker i USA. Och det är helt okej!