(Flygplatsen, alltså. Inte från presidenten.)

Sitter vid gaten brevid en tjej som videoskypar/motsvarande med sin kille. Han verkar vara i Japan, hon är det uppenbarligen inte, men kommer vara det snart. Och hon håller på att EXPLODERA av entusiasm. Det måste vara första gången för henne. ”Jag kan inte tro att jag äntligen kommer vara i Japan snart!!!!”

Fan vad avis jag är. Inte på att hon ska dit, för det ska ju jag också, och förmodligen i en betydligt skönare stol än hennes (nödutgång, även känt som frilans-business). Utan för att den där känslan är den bästa på jorden – eller näst bäst efter känslan av att faktiskt landa i Japan första gången.

(Lika avis är jag dock inte på att hon gått på myten om att Harajuku är ”BATSHIT INSANE!!!” på söndagar.)